Hur ser möjligheterna ut för svenska debutanter idag? Vilket klimat råder för nya unga författare? Det nya behöver grogrund för att kunna slå rot och växa. Med vinterns debutantnummer vill 10TAL skapa ett spelrum. Fylla de tomma arken med bläcket från det unga, spännande, upproriska, fula och vackra. 10TAL synar i detta nummer debutantmarknaden och presenterar fem nya litterära röster.
Vem får komma ut? Hur ser maktapparaten runt debutanten ut? Och vad är egentligen en bok?
Boken är en behållare för text, konstaterar Johan Svedjedal i Den sista boken (2001). Den skönlitterära boken beskriver han som en förvaring »för fantasins mirakel« och frågar: »Hur stor del av sin vakna tid använder människor till att tänka sig något annat, att leva i fantasin?« »Vi är inneslutna i våra fantasier, som astronauten i sin rymddräkt eller som jorden i sin atmosfär. Vi förbinds med varandra av ett nätverk av fiktioner. Och många av dessa fantasier bärs mellan oss av berättelser lagrade i böcker.«
Tio år senare är boken som behållare för litteratur inte lika självklar, det har blivit allt vanligare med andra slags förvaringskärl: internet, e-böcker, läsplattor, mobiler. Texterna har satt på sig astronautdräkterna och gett sig ut i cyberrymden för att föra litteraturen och historierna vidare mellan människor.
Lyra Ekström Lindbäck uppmärksammar i ett »Öppet brev till en utdöende författargeneration« det skifte vi står inför: boken kontra digital publicering. Hon vill trycka en nagel i ögat på den litterära offentlighetens dinosaurier med deras uråldriga medievanor. De outvecklade perspektiv på samhällsförändringarna som dessa gamla vanor medför gör att många i författarkåren verkar inom en alltmer sluten självrefererande subkultur, menar hon.
Ekström Lindbäck propagerar för kollektivt skrivande och uppmanar den etablerade litteraturvärlden att förstå att långsamt och ensamt inte behöver betyda djupgående. För att höja litteraturens samhälleliga status måste vi börja ta den nya tidens medier, teknik och språk på allvar. Hon hävdar också att misstron mot digitaliserat läsande och skrivande är ett uttryck för en åldersdiskriminering. »Nättidskrifter, fan fiction, bokbloggar och visual novels klumpas ihop och diskuteras aldrig närmare«.
Lyra Ekström Lindbäck har många poänger i sin kritik av hur den digitala kulturen osynliggörs. Det är inte enbart författare av den äldre stammen som skyr den, kultursidorna skriver inte heller om de nya kulturella uttrycken. Å andra sidan är kultursidornas marknadsanpassade kritik ett problem som inte rör enbart den så kallade unga litteraturen utan snarare alla former av litterära uttryck som rör sig utanför mittfåran. Det är en problematik där kvaliteten förlorar mot kommersialismen. Det är mycket som tvingas i utanförskap: lyrik, essäsamlingar, tidskrifter. Det torde dessutom vara svårare för en 60-åring, en invandrare eller en förvärvsarbetare utan kontakter att debutera som poet än för en 20-åring.
När jag läser Lyra Ekström Lindbäcks artikel slås jag av hur mycket avståndet verkar ha ökat mellan de etablerade och oetablerade nya rösterna. Själv fick jag uppleva mycket bråk, förbluffande generositet och ovärderlig vänskap under mina unga år i branschen. Man kunde både ge och få mothugg. Klippböckerna är fyllda av hårda ord och nesligheter men skribenterna visade i alla fall uppenbarligen sitt intresse för Åttiotal. Karl Vennberg, som när han såg att jag så omodern och sent som 1990 satt med sax och papper när jag redigerade artiklar, startade en insamling till min första dator. Werner Aspenström, som skickade en stor chokladkaka som tröst när kritikerna var elaka, för att inte tala om alla uppbyggliga råd jag fick av Elsa Grave och Sara Lidman och många andra. Att bli tagen på allvar. Det är klart att man fick självförtroende. Kanske sker sådant idag också? Väldigt ofta, hoppas jag.
Om avstånden blir för stora mellan generationer och mellan institutioner och de som är utanför kommer det inte att utfalla till de etablerades fördel i längden. Till sist blir det eliten som finner sig stå utanför kulturhändelsernas centrum. Morgontidningarnas kultursidor håller på att monteras ned – många talar om papperstidningens död och de stora förlagen drar ned på utgivningen.
Mitt i allt detta uppstår nya små förlag, nätverk, litterära kollektiv och tidskrifter som bidrar till variation och nya strömningar. Mindre förlag som Elisabeth Grate, Ellerströms, Rámus, Astor, för att nämna några exempel, tar ansvar för de internationella impulserna.
Via small-press sprids och utforskas experimentell poesi och prosa och undergroundscenen för denna litteratur expanderar. Yngre kulturskribenter vars kultursyn är präglad av internet och de digitala medierna är verksamma i internetpublikationer och följs av jämnåriga läsare – en förlorad generation för traditionella medier.
Det uppkommer nya vägar för debutanter, med ny teknik är det enkelt att producera böcker och numera finns gott om förlag där författaren är sin egen förläggare. Här framträder istället nya prövningar: det har blivit allt lättare att bli utgiven och allt svårare att bli uppmärksammad. Hotet mot pappersboken ligger inte i en minskad utgivning utan i en överutgivning. Datoriseringen kan »orsaka något som liknar en tryckkulturens miljökatastrof – en näringstillförsel så våldsam att den skapar en dödlig algblomning«, förutspår Johan Svedjedal i Den sista boken.
För självpubliceringsförfattarna är marknadsföringen ett problem och möjligheterna att bli recenserad små även om det uppfunnits nya vägar även här. En konsekvens av digitaliseringen, som beskrivs i New York Times (20120826), är författare som betalar för recensioner av sina böcker i nätbokhandeln Amazons kommentarsfält, vilket driver upp försäljningen. Den amerikanske digitalt självpublicerade författaren John Locke kunde sälja över en miljon böcker och ligga högst uppe på Amazons försäljningslista då han betalade människor för att skriva femstjärniga recensioner.
Författarrollen har sannerligen förändrats men ännu söker de flesta presumtiva författare lyckan hos de etablerade förlagen, och tryggheten med en professionell redaktör och yrkesmässig marknadsföring. Intresset för debutanten har ökat i diskussioner och debatter. Kanske beror det på alla skrivarskolorna, att det finns seriös utbildning. Nu finns det många målmedvetna språkligt erfarna yngre skrivande som knackar på litteraturvärldens entrédörrar. Litteratursociologen Malin Nauwerck har studerat författartillblivelsen och gör en analys av strukturer, inval och klass på den arena som Sveriges författaraspiranter har att röra sig på. Vem får debutera och vad är det som ges ut? Sitter debutanterna på någon egen makt? Efter en granskning av fältets förutsättningar och förändringar diskuterar hon olika aspekter med debutanten Lidija Praizović, Jack Hildén, som debuterar i detta nummer, och bokförläggaren Richard Herold.
Vilka var de stora författarna innan deras första böcker gavs ut? Vi har ställt frågan till debutanten Silvia Avallone, pionjären Suzanne Brøgger och en av världens mest spelade dramatiker, Jon Fosse, som berättar om vad som hände med skrivandet och livet efter debuten. Vi har även fått titta in i djupet av den senaste stjärndebutanten Sami Saids tankar om sin romandebut.
Inför numret bad 10TAL poeten och kritikern tillika redaktionssekreteraren på 90TAL, Aase Berg, att minnas vägen till sin första utgivning Hos rådjur 1997. Hur schysta var egentligen kritikerna? Efter lite påtvingat minnesarbete är det kanske dags att bli sur och hämndlysten. Dubbeldebutanten Peter Fröberg Idling berättar i en essä om vägen till de två hyllade, sinsemellan olika debuterna Pol Pots leende och Sång till den storm som ska komma – och om betydelsen av ett gränslöst skrivande.
Under devisen »på spaning efter den tid som är« har 10TAL i 32 år publicerat debutanter och nya skribenter, varav många numera är erkända författare, opinionsbildare, kulturchefer, förläggare och kritiker. Många har också varit på redaktionen och arbetat eller praktiserat. De har kommit från hela Sverige: Umeå, Tomelilla, Östersund, Karlstad, Södertälje, Västerås, Vingåker, Kristianstad, Ljungby, Getinge, Borlänge. Detta är första gången vi gör ett renodlat debutantnummer.
Viktigast i vinterns unika Debutantnummer är förstås att 10TAL har äran att presentera fem gryende författarskap. Länge har vi letat, läst, bedårats och fått gåshud, för att till sist fastna för två nyskapande poeter och tre gnistrande prosaister. Varmt välkomna ut i litteraturljuset!