2014-07-15 Ni gör väl på det här sättet

– Vi hade ju bestämt klockan sju. Nu är klockan åtta och du har inte ens skorna på dig.
– Jag var färdig redan halv sju, men du var inte här vid sju, så jag tog av mig skorna och gick in på mitt rum för att vänta.
– Men du skulle ha väntat här på mig när du var färdig, så att vi kunde åka på en gång när jag var klar.
– Du skulle ju vara hemma klockan sex och vi skulle åkt tillsammans klockan sju. Du var inte här och jag kunde inte veta hur länge jag skulle behöva stå och vänta här i mina ytterkläder.
– Nej, sånt kan du ju inte veta eller förstå.
– Nej, det kan jag inte förstå. Du kom sent och vi blir sena och det gör inte ens någonting.
– Nej, det gör ingenting och det handlar inte om det. Det är en kulturell skillnad. I Sverige är vi punktliga med tiden, men det verkar inte spela någon roll för er.

Jag svarar att det inte alls handlar om en kulturkrock. Vad jag inte kan säga är att den enda skillnad eller krock som finns där är en maktskillnad, en maktkrock, att jag pratar med någon som har makten att beskriva verkligheten efter eget behag, medan jag inte kan göra annat än att finna mig i den.

Den här typen av meningsutbyten sker ofta. “Diskar du på det här sättet? Varför det? Ja, det är klart, det är ju en kulturell skillnad. Ni gör väl på det sättet.”

Den som har makt och tolkningsföreträde kan alltid förklara någons personlighetsdrag som kulturella uttryck, och därmed både tillintetgöra personen och nedvärdera dess kultur i ett och samma slag. Samtidigt förväntas jag vara tacksam för att personen har “förstått” att jag minsann är från en annan kultur. Om något är oförståeligt, svårbegripligt, okänt eller annorlunda, uppfattas det som ett fel och reduceras till något “kulturellt” som samtidigt definierar hela den kulturen och därmed de människor som härrör från den.

Så kommer det att fortsätta, varje gång jag diskar eller väntar med jackan på. Hur många år jag än stannar här kommer jag alltid att ha kommit från andra sidan den europeiska gränsen.