I sitt fredsbudskap för 2015 nämner påven Franciskus kvinnor som ”tvingats att gifta sig” eller ”har sålts för arrangerade äktenskap”. Cirka 90 procent att de nordkoreanska kvinnor som flyr till Kina säljs till bordeller eller kinesiska män för 2 000 USD. En koreansk präst i samarbete med en humanitär hjälporganisation köper dem och för dem till Sydkorea.
Fader Domingo Cho, 40, är en dominikan från Seoul. Han har varit präst i 12 år och utfört sin prästtjänst bland nordkoreanska flyktingar som sökt asyl i Sydkorea, genom att hjälpa dem i den svåra uppgiften att integreras i ett samhälle, som trots ett (nästan) identiskt språk, är så främmande och långt bort det bara går.
En av hans viktigaste och sorgligaste uppdrag är att rädda nordkoreanska kvinnor som sålts som brudar eller sexslavar i Kina, vilket påven Franciskus i sitt fredsbudskap för 2015 kallar för ett globalt gissel där människor där många kvinnor och män tvingas till prostitution och där många är minderåriga.
Enligt studier som gjorts av oberoende organisationer (NGOs) faller minst 90 procent av alla kvinnor som flyr från Nordkorea offer för trafficking, vissa tvingas till prostitution andra till arrangerade äktenskap med kinesiska män.
Problemet är att antalet kvinnor på den kinesiska landsbygden är väldigt lågt på grund av den kinesiska ett-barnspolitiken och selektiva aborter, förklarar fader Cho. Faktum är att i norra Kina är förhållandet mellan unga kvinnor och män 1:14. Det gör trafficking med kvinnor väldigt lönsam.
Efter det att Kina beslutade sig för att skicka tillbaka alla flyktingar från Nordkorea 2007 blev dessa flyktingar lätta offer för utpressning. Vissa kvinnor väljer slaveri för att undvika att bli tillbakaskickade.
”Vanligtvis säljs en kvinna för 2 000 USD”, säger fader Cho. Oftast lever de som slavar, föder barn, städar och lämnar sin lön till sina män.
I en av de många historier han hört såldes en kvinna till fem män som turades om att utnyttja henne.
”Vi försöker att befria dem”, säger fader Cho, ”genom ett nätverk av vänner och förmedlare. ”Vi samlar in pengar i Sydkorea” och ’köper’ dem från deras ägare innan vi för dem till Sydkorea.”
Fader Cho känner till fall där vissa kvinnor har skickats tillbaka till Nordkorea därför att de gjort uppror mot sina ägare. ”När de väl är hemma blir de avrättade eller tvingade till hårt straffarbete. Och är de gravida med sina kinesiska män, tvingas de till abort för att hålla den nordkoreanska rasen ren.”
När kvinnor kommer till Sydkorea blir de först förhörda av den sydkoreanska underrättelsetjänsten som försöker avgöra om de är spioner eller äkta flyktingar. Därefter placeras de i omlokaliseringscentra, där de introduceras i det sydkoreanska samhället.
”Jag hjälper den att krypa ut ur sitt skal och jag erbjuder dem hjälp för att möta deras behov. Men ensamhet är deras största problem. De har ingen, och de befinner sig i en fullständigt främmande miljö, i en värld där de inte känner någon. De har enormt stort behov att ha någon att tala med och bli tröstad av.” Och ”efter ett tag uttrycker några av dem sin vilja att bli kristna”, tillägger fader Cho.
Några nordkoreanska kvinnor kan ha gift sig med en kinesisk katolik, som har behandlat dem väl. Detta är de väldigt tacksamma för och vill uppleva den tro som gav dem möjlighet att leva värdigt.
I vissa fall kommer deras kinesiska män med barn till Seoul, förklarar fader Cho. Men oftast kommer kvinnorna ensamma efter flera år i slaveri.