2015-01-19 Vi hade gjort staden till vår

Jag vet inte riktigt om jag valde att tillbringa julafton ensam eller om det bara blev så. Jag var bjuden till några olika människor, både julfirande iranska svenskar som firar julen med större engagemang än någon svensk familj jag vet, och till svensk-svenskar.

Men jag var ensam. Jag slingrade mig ur alla inbjudningar utan att såra någon. Jag föredrog att dricka te och se om några avsnitt av Game of Thrones. Någon gång runt 16-tiden blev jag tvungen att gå ut för att handla och fann mig själv i centrala Göteborg. Jag kände inte igen staden. Det var en befolkad stad, med en blandning av kroppar och av språk. Jag såg att vi hade gjort staden till vår, vi utlänningar. Jag blev så förvånad att jag ett ögonblick trodde att jag överdrev för mig själv, att jag bara ville se utlänningarna. Så jag sökte efter blonda människor med blicken, medan jag promenerade omkring. Det var ingen lätt uppgift. En och annan på en restaurang och någon som väntade på spårvagnen.

Hur många av dessa människor, som jag nu såg, är muslimer, undrade jag. Hur många av dem har ingen relation till Kristus födelse? Inte för att det spelar någon roll, jul är knappast en religiös högtid för de flesta, utan ett skäl att tillbringa en kväll med sin familj.

Men för mig som är främling i det här landet ser allting ut på ett annat sätt. Att jag inte känner något inför julen är för att jag i över trettio år inte har firat denna högtid. Jag har haft en annan kalender. Men det fanns förstås andra på gatorna också, som också har vuxit upp med en juliansk kalender, fast i andra länder än Sverige. Högtider får sina färger och dofter när de placerar en i ett hem med ting och pynt som berättar en historia. Här finns det varken en familj eller en bakgrund mot vilken jag kan göra dessa saker.

Staden var vår. Romska musiker spelade i gathörnen. På McDonalds satt bara människor med mörka kroppar, en arabisktalande familj gick längs trottoaren med glass i sina händer. Och jag, en iransk kvinna, gick med händerna i fickorna, sorgsen över bristen på glädje i mig inför jul och nyår.