Foto: Linda Alfvegren
Att amma eller ge flaska – ett val mellan gott och ont. Så beskrevs amningsdebatten för tjugo år sedan. Efter 1970-talets liberala syn på att ge flaska för att bland annat öka jämställdheten i samhället var det på 1990-talet tydligt att amning var det enda rätta för mamman och för barnet. Idag är det förbjudet att göra reklam för modersmjölksersättning och fortfarande är det en fråga som påverkar och skaver. När barnet var litet och jag hormonstinn mitt i natten stod för att blanda nattens tredje flaska och möttes av texten: ”Du vet väl att det bästa för ditt barn är bröstmjölk”, blev jag sårad och ledsen.
Idag blir jag istället vansinnig. Alla kan inte amma, alla vill inte amma. Jag kunde inte, men jag försökte. Och försökte. Bröt ihop och vandrade runt som en levande död till den dagen en BVC-sköterska sa till mig: ”Vet du vad det viktigaste är? Det är att din dotter har en mamma som mår bra.” Det var något helt nytt för mig. ”Skulle JAG må bra?!” På BB hetsades det nämligen kring amningen, tre sköterskor stod och klämde på mina bröst samtidigt som de sprutade på sockerlösning för att försöka få min dotter att amma. Väninnor, mammor, pappor, böcker och kollegor som pratade om hur viktigt det var att amma. Ångesten över att inte ha kunnat amma satt kvar länge. Idag är jag så oerhört tacksam över sköterskan på BVC som såg mig som mamma och fick mig att inse att man som nybliven förälder faktiskt också måste ta hand om sig själv. Det är minst lika viktigt. Och det blir faktiskt smarta, fina, friska, underbara människor även av flaskbarn.
När Bang med team ”Barn?” kom ut 1994 var det ekonomisk kris och massarbetslöshet. Förutom att det i samhället hårdpropagerades för amning och ”naturliga” förlossningar, värnades det även om kärnfamiljen. Högerpopulistiska Ny Demokrati satt i Sveriges riksdag efter att ha gått hem hos väljarna under parollen ”nya fräscha tag!”. Partiets Nils Dybeck menade då att ensamma mammor hade det alldeles för bra i samhället. ”Det är för lönsamt att skilja sig, det ger kvinnorna chansen att tjäna en extra hacka.” Parallellerna till dagens samhälle är många. Ny Demokrati stöttade redan 1994 nationalistiska Sverigedemokraterna, och som många säkert redan vet, har Ny Demokratis dåvarande partiledare Ian Wachtmeister fungerat som mentor åt Jimmie Åkesson. För Sverigedemokraterna är familjen viktig och partiet motsätter sig som enda parti tillsammans med KD att ensamstående kvinnor ska få insemineras.
Något som idag dock har förändrats men som det för tjugo år sedan velades om var vad vi skulle kalla det kvinnliga könsorganet för: framstjärt, snutta eller ros? Idag verkar det som att vi bestämt oss. Sedan 2006 finns snippan med i Svenska Akademiens ordlista och är för media och många svenskar det vedertagna ordet för det kvinnliga könsorganet. Men om jag ska vara ärlig har snippan aldrig varit en favorit hos mig. Snippa är ett perfekt barnord, en kompis till snoppen. Ett ord jag säkerligen kommer använda när jag snackar med min dotter. Men som vuxenord för att beskriva det kvinnliga könsorganet? Knappast. Jag googlar ”fitta” och hittar att ordet går att spåras till åtminstone omkring 1650. Jag googlar vidare och kommer in på Wiktionary där fitta beskrivs som en vulgär synonym till ordet snippa. Det slår mig att det alltid, fortfarande, måste läggas en värdering i vad det kvinnliga könsorganet är. Antingen något gulligt och mysigt, något neutralt och mediciniskt eller kort och gott: ett skällsord eller ett hål för promiskuösa kvinnor. Jag tycker att det är dags att vi reclaimar ordet fitta.
En annan sak jag skulle vilja reclaima är sättet vi får se förlossningar. I detta gamla Bangnummer hittar jag en bild på en mamma som är i slutskedet att krysta ut sitt barn. Jag chockeras nästan först av nakenheten, även om jag snabbt erinras av att det var just såhär jag fick uppleva förlossningar på bild i min barndom. Men idag, var har alla dessa vackra och verklighetsbejakande bilder tagit vägen? Idag förbjuds amningsbilder på Facebook och nyförlösta familjer presenteras på Instagram, men först efter att varsamt ha valt ut ett passande filter.