Migrationsverket svarar aldrig på frågor. Min enda fråga hela tiden varit: ge mig en rimlig förklaring till varför någon som är trettio år plötsligt frivilligt lämnar allt hon har och flyttar till ett nytt land? Den trettioåringen är trettiofyra år nu. Och under dessa år har tiden stått still.
Tiden tycks vara deras främsta vapen. De siktar på dig i dagar, år, utan att skjuta.
Nu har jag börjat ställa Migrationsverkets fråga till mig själv: varför är du här? Varje dag när jag orörlig blickar in i mynningen på deras vapen tänker jag att om jag hade stannat i Iran hade någon tryckt på avtryckaren tidigare, mycket tidigare. Och dessa fyra år hade inte existerat.