Vid ett internationellt forum om ekonomisk tillväxt och hållbarhet argumenterade katolska företrädare nyligen för att de båda, snarare än stå i motsatsställning till varandra, går hand i hand för att åstadkomma ett större allmänt välstånd. ”Att skydda miljön behöver inte försvåra legitimt ekonomiskt fortskridande”, sade kardinal Donald Wuerl från Washington D.C. i USA.
”Det blir faktiskt tydligare hur det råder en harmoni mellan försöken att skydda miljön och att främja en integrerad – inklusive ekonomisk – mänsklig utveckling. Detta är den ’mänskliga ekologin’ till vilken våra ansträngningar måste bidra”, menade kardinalen vidare. Han gjorde sitt uttalande med anledning av konferensen som ägde rum den 20 maj vid Pontifical University of the Holy Cross i Rom, i regi bland annat av det Påvliga rådet för rättvisa och fred. Bland övriga deltagare märktes exempelvis kardinal Peter Turkson, ordförande i det Påvliga rådet för rättvisa och fred samt olika experter på området klimat och ekonomi.
I sitt tal sade kardinal Wuerl att behovet av en hållbar utveckling är både ”ett moraliskt imperativ och ekonomiskt incitament, som en fråga om affärsklimat” och att ta uppgiften på allvar är något positivt för företagsamheten. ”Staten har en roll och vi behöver starka internationella avtal. Men för att kunna gå framåt är det nödvändigt att företagsamheten och de ekonomiska intressena spela en central roll”, sade han.
”Vi behöver utveckla kunskapen och kreativiteten i det allmänna bästas tjänst. Samarbete kan få privata och allmänna intressen att gå hand i hand och minska gapet mellan den priviligierade minoriteten och världens stora majoritet.”
Kardinal Wuerl refererade till frågan om hållbar utveckling som ett ”tidens tecken” och sade att påven Franciskus genom att behandla den i sin kommande encyklika – som är avsedd att offentliggöras i sommar – följer i fotspåren av sina företrädare, med början i Johannes XXIII och dennes revolutionära encyklika Pacem in terris mitt i det kalla kriget. Paulus VI uppmärksammade också sin tids sociala och politiska förändringar i encyklikan Populorum progressio, medan Johannes Paulus II publicerade encyklikan Centesimus annus som en påminnelse om Kyrkans sociallära mitt i en tid av stora samhällsomvälvningar i Europa. I encyklikan Caritas in veritate sammanband Benedictux XVI medmänsklig och miljömässig utveckling, liksom miljöskyddet och utvecklingen av teknologin, noterade Wuerl och påpekade att Franciskus nu fortsätter detta arbete.
Han underströk också betydelsen av kyrkans roll i diskussionen, i synnerhet genom att tillhandahålla en moralisk ram att bygga på vilken sätter den mänskliga personen i centrum. I en kommentar till nyhetstjänsten CNA påpekade kardinalen vidare att Gud skapade världen och gav den till mänskligheten för ”att kultivera och se till att denna värld, som nu är en stor gåva till oss alla, kan lämnas över till kommande generationer. Att tala om miljön och om mänsklig och ekonomisk utveckling går hand i hand för förståelsen av att vi alla är skapelsens förvaltare och att det är meningen att vi ska ta hand om varandra.”
I sitt öppningsanförande inför forumet sade kardinal Peter Turkson att ”Gud har gjort stora saker för oss” genom att skapa världen och överlämna åt människan att ansvara för den. Men ”vi har varit dåliga förvaltare av skapelsen” och har misslyckats i vår uppgift att värna en planet som fortsätter att nära och upprätthålla oss. Han pekade specifikt på fossila bränslen och sade att vi, om vi fortsätter använda dem ”på dagens nivå, befinner oss på vägen mot undergång”.
Kardinal Turkson talade också med CNA efter anförandet och sade att det nuvarande beroendet av fossila bränslen ”gör mycket för att skada miljön” och är ett avgörande stridsämne i debatten som omger ekonomisk tillväxt och miljöutveckling. ”Rädslan är att påpekandet om klimatförändringar och viljan att göra något åt dem kommer att påverka ekonomin”, sade han. Men istället för att kalla denna rädsla för ett hot sade kardinalen att ”den är en utmaning” och att den, om den ses som sådan, inbjuder alla sidor att överväga de olika möjligheter som ligger i ett skifte bort från sådana potentiellt skadliga former för energiproduktion.
Han erinrade om hur den industriella revolutionen på 1700- och 1800-talen öppnade nya vägar för mänskligheten att upptäcka hur den kan tillgodose sina behov, men att energin för den tillväxt som ökade kraftigt under denna tid togs från det som var tillgängligt då. Idag, efter mer än 150 år av användning av sådana energikällor ”börjar vi se resultaten, och det är där som konflikten ligger”.
Medan det råder olika meningar om huruvida miljöeffekten är verklig eller inte är kyrkans roll att ”erkänna att oavsett det så finns det en annan sida att se: den mänskliga personen”. Det primära bekymret, sade kardinalen, ”rör inte bara statistik och grafer utan handlar om dem som nu kastas ut från sina hem, som inte kan försörja sig själva … så det är därför som diskussionen från Kyrkans sida aldrig enbart har handlat om klimat och vetenskap utan om den mänskliga personen.”
Turkson talade om behovet av en ”integrerad ekologi” som både tar miljöns och den mänskliga personens behov i beaktande. ”Därför går ekonomisk tillväxt och utveckling hand i hand. Om dagens situation inte främjar välbefinnandet hos den mänskliga personen har vi anledning att göra vad vi kan för att förbättra villkoren.”
I sina kommentarer till CNA sade kardinal Wuerl vidare att i USA är frågor som rör miljön något som människor ”nu börjar komma underfund med”. En av de viktigaste uppgifterna för framtiden, fortsatte han, kommer att bli att hjälpa människor att förstå att nuvarande problem på området ”är möjliga att hantera på ett sätt som tillmötesgår allas behov”.