Kardinal Robert Sarah från Guinea, sedan i höstas prefekt för Gudstjänstkongregationen i Vatikanen och därmed högst ansvarig för liturgin i den katolska kyrkan, uppmanar till en mer korrekt implementering av Andra Vatikankonciliets liturgikonstitution, som han hyllar som en ”liturgins Magna Carta”.
I en artikel i Vatikanens tidning, L’Osservatore Romano från i fredags, den 12 juni, beklagar kardinal Sarah misstolkningar av Andra Vatikankonciliets lära om de troendes ”aktiva deltagande” och föreslår ett tillägg till det romerska missalet för att på ett bättre sätt uttrycka kontinuiteten mellan den ordinarie och den extraordinarie (den så kallade tridentinska) formen av firandet av mässan enligt romersk rit.
”Liturgin är väsentligen en handling av Kristus”, skriver kardinalen och fortsätter att om ”denna vitala princip inte tas emot i tro, är det sannolikt att liturgin görs till ett mänskligt verk, en gemenskapens firande av sig själv.”
Att tala om en ”firande gemenskap” är inte utan tvetydighet och kräver verklig försiktighet, menar kardinal Sarah. Participatio actuosa, det vill säga aktivt deltagande, ska därför inte förstås som kravet att behöva göra något. Precis på denna punkt har Andra Vatikankonciliet ofta blivit förvrängd, men den handlar istället faktiskt om att låta Kristus ta oss och förbinda oss med hans offer. Genom att återge påven Franciskus undervisning, kritiserar Sarah vad han anser vara en hållning som gör prästen till medelpunkt i liturgin:
”Det är faktiskt helt i enlighet med Andra Vatikankonciliets liturgikonstitution, och därmed verkligen passande, att alla, både präst och troende, under mässans botakt, sjungandet av Gloria, orationerna och den eukaristiska bönen vänder sig mot öster för att uttrycka viljan att delta i tillbedjan och i Kristi frälsningsverk. Detta tillvägagångssätt borde lämpligen börja tillämpas i domkyrkorna, där det liturgiska livet måste vara exemplariskt.”
I en fortsätt utläggning av församlingens ”aktiva deltagande”, kritiserar kardinal Sarah den ”nuvarande västerländska mentaliteten” enligt vilken de troende måste vara ”ständigt sysselsatta” och i vilken mässan måste göras ”gemytlig”. Tvärtom kräver ”helig vördnad” och ”glädjefylld gudsfruktan” vår ”tystnad i det gudomliga majestätets närvaro”. Och prefekten fortsätter med att påpeka att det ofta ”glöms bort att helig tystnad är ett av de medel som Andra Vatikankonciliet anger för att uppmuntra deltagande”.
Kardinal Sarah erinrar i artikeln om konciliets lära att de troende ska ”kunna läsa eller tillsammans sjunga de egna delarna av mässans ordinarium på latin” och säger att liturgin ”måste upphöra vara ett område för olydnad inför kyrkans krav”. Andra Vatikankonciliets konstitution om den heliga liturgin, understryker Sarah, får inte läsas med en ”brytningens hermeneutik”: det skulle, till exempel, ”vara fel att se den romerska ritens extraordinarie form som uttryck för en annan teologi”.
För att markera att den ordinarie och den extraordinarie formen befinner sig ”i kontinuitet och utan motsättning till varandra” skulle det, enligt kardinal Sarah, vara ”önskvärt” med ett tillägg till den kommande upplagan av det romerska missalet som tillåter celebranten i den ordinarie formen att använda botakten och offertoriet från den extraordinarie formen. ”Om vi kan leva i denna anda kan liturgin upphöra att vara en plats för rivalitet och kritik” och i stället bli tillfället för oss att aktivt delta i den himmelska liturgin, sammanfattar kardinalen.