Katolska kyrkans trädgård i Visby var knökfull när ett 120-tal personer hade församlats för seminariet “Människan bortom genusteorin – vem är han?”, arrangerat av Newmaninstitutet och Studieförbundet Bilda. Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande, som modererade seminariet, öppnade med frågan om genusteori verkligen är en vetenskap eller om den inte snarare ska betraktas som en ideologi.
Roland Poirier Martinsson, filosof och författare, jämför genusteori med litteraturvetenskap. Den tolkar verkligheten på ett visst sätt, men den är ingen vetenskap i sträng bemärkelse utan liknar mer freudiansk psykoanalys. Han menar att genusteori snarare bygger på ideologi. Den är en akademisk trend som inte kommer att finnas kvar om tio år.
David Eberhard, psykiatriker och författare, håller med och påpekar att genusteorin i dag har blivit ett slags svensk överideologi. I offentligheten går det knappt att vara kritisk till genusteorin längre. Det grundläggande problemet är att den inte går att falsifiera. Genusteori bygger på ett slags cirkulär bevisföring där man redan antagit det man söker bevisa.
Rebecka Bohlin, frilansjournalist, författare och feministisk debattör, menar att det intressanta med genusteorin är vad vi kan använda den till. Genusteorin har hjälpt oss att se hur skillnader mellan män och kvinnor konstruerats historiskt. Kvinnan har betraktats som osynlig, underlägsen och annorlunda, och samhället har organiserats så att kvinnor systematiskt får mindre makt. Liknande processer förekommer på dagens arbetsplatser. Hon hoppas att vi inte kommer att behöva genusteorin om tio år, men hon tror inte att så kommer att vara fallet.
Lena Andersson, författare och journalist, påpekar att poängen med genusteorin är att man lär sig att bli kvinna och man. Könet konstrueras. Frågan är hur vi ska förhålla oss till detta.
Eberhard håller inte med utan hävdar att man föds till kvinna och man. Att det finns sociala pålagringar är uppenbart, men på basis av biologiska studier är det lika uppenbart att det finns psykologiska skillnader mellan män och kvinnor som är påvisbara bara någon timme efter förlossningen. Ett samhälle byggt på genusteori kommer att systematiskt missgynna kvinnor och män om man inte tar hänsyn till dessa naturliga skillnader.
Poirier Martinsson håller med om att det inom genusteorin finns en djup antivetenskaplig hållning som han jämför med kreationism, och till och med rasister som hävdar att vissa människor är mindre intelligenta på basis av hudfärg. Det viktigaste är att jämställdhet inte är något mål. Valfrihet är målet, inte jämställdhet. Vi måste sträva efter ett öppet samhälle där även ovanliga val som avviker från normen inte diskrimineras. Men det finns ingen anledning att eftersträva en 50–50-fördelning inom alla yrkesgrupper. Om vi uppnår en 50–50-fördelning har vi skapat ett totalitärt samhälle.
Bohlin hävdar att det inte finns någon forskning som visar att kvinnor och män är olika intelligenta. Vi har samma kapacitet. Problemet är att det finns förtryckande normer i samhället som systematiskt missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden. Poirier Martinsson håller med om att det finns orättvisor men menar att vi inte kommer att uppnå ett öppet samhälle genom att använda oss av antivetenskapliga teoribildningar.
Mikael Schink 2015-07-01
Se också intervju med Thomas Idergard från i går i SVT Gomorron Sverige via denna länk här