Jag funderade på att ladda upp ett foto på bloggen den här gången, istället för en text. Fotot föreställer fyra nycklar, som kommer att bli fler.
Sedan jag började leta efter boende har jag fått flera mail, och vänner som varit på väg att resa bort har ringt och erbjudit mig sina nycklar. En dag öppnade jag min väska och där låg fyra stycken. Det var en känsla jag aldrig haft förut: av att inte ha något hem, inte kunna ha något hem, men samtidigt ha fyra nycklar. Upprymd av tanken på de människor runtom mig som bryr sig om mig. Samtidigt uppriven över att jag trots detta inte har, eller kan ha, ett hem. Inte ens ett eget rum.
Anna erbjöd mig ett av rummen i hennes lägenhet och jag flyttar snart in. Efter att vi pratat om min situation sa hon att vi inte behöver bestämma något om hyran tills vidare utan se hur det blir framöver.
Nu har jag bara en sak kvar att göra. Ta mig runt i stan och lämna tillbaka de andra tre nycklarna till sina ägare, människor som inte behöver vara privata ens med nycklarna till sina hem.