Sedan några dagar står det bulldozers framför salesianernas kloster i Bethlehem. Fordonen river upp sekelgamla olivträd och driver utan förvarning bort familjer från deras hus.
Byggnadsarbetarna har börjat bygga en mur, som avses klyva det 100 år gamla klostret i två delar. Den utgör en del av den över 750 kilometer långa avspärrningen mellan Israel och Palestina. Den åtta till tolv meter höga muren är redan till 60 procent färdigbyggd genom den kristet präglade Cremisandalen. Genom denna mur, som till stor del byggs på palestinskt område, bryter dock Israel mot folkrätten. Därigenom uppstår åter problem. Kring den planerade muren i Cremisandalen råder sedan länge en förbittrad strid. Den kommer delvis att skilja klostret från Palestina och göra många privata områden obrukbara.
Detta kommer att få ödesdigra konsekvenser. Klostret, som byggdes 1883 och ligger på gränsen mellan Jerusalem och Bethlehem, är välkänt utanför sitt vin som Don Boscobröderna framställer. I en annan del av klostret bedriver Don Boscosystrar skolor för yrkesutbildning, som finansieras av försäljningen av vinet. Skolan utbildar bagare, elektriker, mekaniker och snickare. Dessutom driver man ett teologiskt seminarium för studenter från hela världen. Men alla denna verksamhet kommer inte längre att kunna fortgå om klostret, enligt planerna, måste delas. Sedan omkring tio år genomlider klostret ett ständigt vacklande fram och tillbaka i domstolsutslag beträffande bygget av muren.
Konventet vidhåller sitt krav att få klostret beläget på den palestinska sidan av muren. Där bor eleverna och där finns de flesta vinodlingarna. Men Israel vill framför allt av ekonomiska skäl att få klostret på sin sida, därför att vinodlingen är mycket inkomstbringande. År 2006 beslöt den israeliska staten att bygga muren så att klostret skulle ligga på israelisk mark. Sedan planen offentliggjorts blev det massivt motstånd i Cremisandalen, som resulterade i en framgångsrik petition: bygget av muren upphörde i stort sett.
Men få år senare kom en överraskande vändning: 2011 beslöt försvarsministeriet att muren skulle byggas rakt igenom klostrets ägor, så att skolorna och Don Boscosystrarna, liksom tidigare, skulle förbli på den palestinska sidan, men den lönsamma vinodlingen skulle hamna på den israeliska. En ny protest fick gehör i högsta domstolen: i april 2015 bestämde den att armén måste ge muren en annan sträckning, som tog hänsyn till invånarnas intressen. Beslutet från 2011 upphävdes. Ordföranden i den tyska avdelningen för den katolska freds- och rättvisekommissionen Justitia et Pax, Trierbiskopen Stephan Ackermann [bilden] kallade det ”en påskpresent i förväg”.
Detta uttalande fick han korrigera när domstolen oväntat i juli bestämde att planen från 2011 skulle gälla: muren skulle alltså gå rakt genom klostrets ägor, låt vara att det skulle få finnas en öppning i muren, så att bröderna och systrarna kunde komma och gå. Invånarna i Cremisandalen spekulerar i om inte domstolens utslag var en reaktion på Vatikanens erkännande av Palestina som egen stat, vilken påven Franciskus kungjorde i maj och som vållade häftiga reaktioner i Israel. […]
Biskop Ackermann har fördömt domslutet som ”ett brott mot rättvisan”. ”Särskilt måste fördömas att armén redan börjat med röjningsarbetena utan att invänta det slutgiltiga domstolsutslaget”, sade han. Förfarandet har väckt missmod och misstroende. Även den Europeiska Unionen har fördömt att flera bondefamiljer genom muren kommer att skiljas från sina egendomar. […]
Som en protest firade invånarna i Bethlehem i början av arbetet en mässa mitt på öppen gata. Militären avbröt mässan, angrep prästen och anhöll två personer. Vid en bön i förra veckan om fred, som de kristna i dalen inbjudit till, satte militären till och med in tårgas mot denna fredliga demonstration. Tills det slutliga domstolsutslaget föreligger, kommer bulldozers att fortsätta förstörelsen av ägorna och invånarna i Cremisandalen fortsätta med bön och protester mot murbygget.