Under oktober sammanträder familjesynoden i Rom. Nu har påven Franciskus avgjort en av de sista öppna frågorna i förberedelsen: vilka får delta förutom de biskopar som redan har valts i respektive land? Med spänning har ”vatikanisterna” sedan länge väntat på familjesynodens fullständiga deltagarförteckning. Sedan i tisdags [15 september], inte ens tre veckor innan biskopssynoden börjar, ligger nu alla namnen på bordet – också de 45, som påven personligen har utsett till synoden.
Allt som allt kommer runt 280 synodfäder att från den 4 till den 25 oktober rådslå i Vatikanen om det kyrkliga förhållandet till familjen och den förändrade familjebilden i världen av i dag. Redan före den extraordinära synoden om temat i fjol hade påven önskat en öppen, kollegial diskussion utan förhastade tankeförbud. Det återspeglas än en gång genom hans eget val av deltagare.
Bland dessa 45 finns på nytt kardinal Walter Kasper. Han räknas bland de teologiskt viktigaste förespråkarna för en möjlig öppning till kommunion för omgifta frånskilda under bestämda förutsättningar, som till exempel botens väg. I massmedierna avancerade därför Kasper till att vara en av de ledande företrädarna för reformflygeln inom världskyrkan.
Vid hans sida ställer Franciskus en rad progressiva kyrkoledare, som till stor del var med redan 2014. Till dem räknas den avgångne ärkebiskopen i Bryssel, kardinal Godfried Danneels, nära förtrogna som kardinal Oscar Rodríguez Maradiaga (Tegucigalpa) och kardinal Luis Tagle (Manila). Liksom tidigare har Franciskus också tagit med i båten sin jesuitiske medbroder Antonio Spadaro, chefredaktör för jesuiternas tidskrift La Civiltà Cattolica och förespråkare för en större öppning av kyrkan. Likaså ärkebiskop Victor Manuel Fernández, rektor för det påvliga katolska universitetet i Argentina och påvens betrodde teologiske rådgivare.
Sedan ett påvligt dekret den gångna veckan om förenkling av annulleringsförfarandet väckte uppseende, är också den förnyade nomineringen av dekanen för den Romerska rotan som ansvarar för detta, Pio Vito Pinto, betydelsefull. Det ser ut som om Franciskus vill ge större vikt åt de konkreta erfarenheterna från den pastorala basen. Till skillnad från i fjol bjöd han också in två italienska församlingspräster till synoden.
Som något anmärkningsvärt bedömdes även att påven utsett ärkebiskopen av Chicago, Blase J. Cupich. Denne har alltid med kraft gått in för en kultur av välkomnande gentemot katoliker, vilkas livsföring kolliderar med den stränga läran. Tydligen avsåg Franciskus med avseende på USA en försiktig ”korrigering av kursen”, sedan biskoparna i USA sänt konservativa ämbetsbröder till Rom.
Men påven har också tänkt på gruppen av motståndare till reformer. På deltagarlistan finns de som ”hårdföra” kända kardinalerna Carlo Caffarra (Bologna), Wilfrid Knox Napier (Durban) och Laurent Monsengwo Pasinyha (Kinshasa). De kräver ett klart vittnesbörd av kyrkan för äktenskapets oupplöslighet och vänder sig mot en öppning för homosexuella par. Särskilt afrikanska biskopar hade i fjol gjort ett starkt motstånd. De hade en viktig del i att uttalanden om dessa frågor i avslutningsdokumentet inte fick den erforderliga majoriteten på två tredjedelar.
I motsats till i fjol har de konservativa afrikanerna detta år förhållandevis färre röster, eftersom det inte längre finns endast en representant för varje land. Länder med många katoliker sänder upp till fyra till synoden, de med få endast en. Det gynnar de stora europeiska och amerikanska lokalkyrkorna, där frågor om tillgång till sakramenten har diskuterats på en bredare bas. Sydafrikanen Napier är en av de ledande på den konservativa flygeln. Han utsågs av Franciskus till att vara den fjärde delegerade presidenten i synodledningen. Alla de övriga ledande kardinalerna i synoden lät han stanna kvar på sina poster, satsade alltså på kontinuitet.
Allt som allt visar de påvliga besluten i personfrågor på en tendens i reformriktning. Dock finns bland de 45 kyrkoledarna, som han har valt, flera som i världskyrkan ännu inte har framträtt med tydliga uttalanden i de omstridda frågorna.
Endast ett är säkert: Franciskus har tidigare alltid betonat, att han visserligen vill ha en otvungen debatt om morgondagens kyrka, men inte mellan förhärdade läger.
Kathpress 2015-09-16