Påven Franciskus senaste encyklika Laudato si har gett upphov till en ekumenisk dialog mellan katoliker och ortodoxa i Ryssland, där miljötänkande fortfarande inte är någon populär företeelse.
Detta har fått resulterat i att en rysk översättning av den ekologiska encyklikan publicerades den 6 oktober av ett franciskanskt förlag. Offentliggörandet ägde rum vid Spirit Library, som förestås av Jean-François Thiry, i närvaro av den apostoliske nuntien i Moskva, monsignore Ivan Jurkovitj, som betonade vikten av att erkänna att ekologi ”inte går att behandla seriöst om det sker åtskilt från dess andliga dimension”.
Evenemanget fokuserades kring en dialog mellan fader Igor Kovalevskij, sekreterare vid den katolska biskopskonferensen och den ryskortodoxe teologen, fader Vladimir Sjmalij, som uttryckte sin uppskattning men också reservation inför det påvliga dokumentet. Fader Kovalevskij medgav att påven Bergoglio med denna encyklika bevisat att han är en ”dialogens påve”.
”Det finns ett universellt budskap riktat till alla och går utöver religionen”, förklarade han för åhörarna i salen. Därför kan detta dokument ge upphov till att reflektera över den för alla kristna gemensamma uppgiften att möta utmaningarna från den moderna världen, som även kan besvaras genom att återupptäcka betydelsen även i den blygsammaste gest. Kovalevskij förklarade vidare att påven i sitt budskap, ”som inte är avsett att vara en vetenskaplig text, inte ger några färdiga svar, utan försöker väcka samhället till att föra en dialog om hur vi vill forma det framtida livet på vår planet”.
En klar förståelse för begreppet ”ekologi” är en central punkt, ”beroende på att det ofta förknippas med en extremt liberal och anti-humanistisk hållning”, som hävdar att alla skador härrör från människan. ”Kyrkan visar oss mycket klart vårt ansvar: människan är Skapelsens herre”, sade Kovalevskij och citerade Bibeln, ”och denna Skapelse är hennes ansvar”.
Men människans positionering över andra levande varelser tar fram en aspekt av Laudato si som framstod som mindre övertygande för den ortodoxe teologen, men som icke desto mindre medgav att ”vi inte kan ignorera den ekumeniska aspekten” av dokumentet och kallade det ”revolutionärt” i jämförelse med föregående encyklikor, eftersom det också citerar icke-katolska källor, som den ekumeniske patriarken Bartholomaios.
Fader Sjmalij sade sig uppskatta den ryska översättningen av dokumentet, men sade att han inte delade kritiken beträffande ”antropocentrism” och ”kontemporär humanism”, som han sade stod i det. ”Vad blir samhällets medelpunkt om det inte längre är människan?” frågade han och vände sig till auditoriet. Med hänvisning till östkyrkliga teologiska verk, som talar om relationen av Skapelsen som bror/syster till människan, pekade fader Sjmalij på att ”trosdramat handlar om relationen Gud-människa och människa till människa. Naturen är sekundär i sammanhanget”.
Medan nuntien, som öppnade mötet, sade att han hoppades att Franciskus vädjan till politiker, vetenskapsmän och människor av god vilja, ”skulle ge upphov till något seriöst”, sade fader Sjmalij att han å sin sida var skeptisk till att internationella organ skulle komma att följa påvens maningar. Jean-François Thiry sade sig uppskatta påvens ”mod” och ”allvaret i hans moraliska vädjan till politikerna att gå emot den politiska processens logik om en meningsfull förändring av världen. ”Nu kan vi bara läsa encyklikan och sedan försöka räkna ut hur och om den kan förändra vår relation till världen.”