Staten har sedan 2008 satsat sex miljarder kronor på insatser mot personer med lättare psykisk ohälsa, för att förhindra sjukskrivningar och få människor snabbare tillbaka i arbete. Riksrevisionen har nu granskat rehabiliteringsgarantin och kommit fram till att det inte går att se några effekter på vare sig sjukskrivningar eller återgång i arbete. Rehabiliteringsgarantin kritiseras på flera punkter, bland annat för att satsningen haft allt för stort fokus på behandlingsmetod och att patienter inte fått kvalificerade bedömningar.
Gunnar Bohman är universitetslektor och legitimerad psykolog och psykoterapeut. Han varnade tidigt för rehabiliteringsgarantins undanträngningseffekter och den ensidiga satsningen på kognitiv beteendeterapi, KBT.
– Med rehabiliterinsgarantin ville man införa någon sorts snabbehandling och snabbutbildade en massa KBT-terapeuter. Psykoterapi är en avancerad behandlingsform. Först utbildar man sig till läkare eller psykolog och sedan till psykoterapeut. Men nu satsade man på lågutbildade terapeuter. Som Riksrevisionen lyfter fram, man har satsat på kvantitet framför kvalitet. Den andra kritikpunkten är att man har fokuserat på en enda metod, KBT. Och det är jättebra för vissa, men inte för andra, säger Gunnar Bohman, och berättar att det blivit en undanträngningseffekt båda vad gäller välutbildade psykoterapeuter inom KBT och inom andra terapiformer.
Det lyfts ofta fram att KBT har stort vetenskapligt stöd, är inte en satsning på KBT bra då?
– Det är riktigt intressant att man fört fram att det ska vara evidensbaserade metoder. All evidensprövning utgår ju från välutbildade psykoterapeuter, inte snabbutbildade. Man skulle ju kunna tänka sig att en sådan här stor satsning på en välbeprövad metod skulle ge effekt, men det har det inte gjort. Det beror på att det är lågutbildade terapeuter och endast en enda metod som premierats, man behöver en bred arsenal, vilket man har i många andra länder sedan länge. I exempelvis Finland och Tyskland är det mycket lättare att få kvalificerad psykoterapi.
– Riksrevisionen lyfte också fram att många inte får en kvalificerad bedömning. Det kan vara en AT-läkare, utan utbildning i psykoterapi, som remitterar en patient till en lågutbildad KBT-terapeut och ingen av dem har kompetensen att avgöra om någon annan behandling egentligen vore bättre, säger Gunnar Bohman.
Varför tror du man gjorde en så ensidig satsning?
– Det är en gåta. Varför man tror att en metod skulle vara bättre än flera, varför man prioriterar metod före kompetens.
Gunnar Bohman berättar att många psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning numera oftare arbetar privat än för landstinget och behandlar de som har råd att själva bekosta sin terapi.
– Man hade ju kunnat tro att en rödgrön regering skulle vara mer intresserad av att kvalificerad psykoterapi blir tillgänglig för alla, inte bara för de som har råd. Men de har fortsatt på samma spår och sköt till samma miljard till rehabiliteringsgarantin som tidigare regering. Gunnar Bohman anser att det är paradoxalt att Socialstyrelsen beviljar legitimationer till både psykodynamisk inriktning och KBT-inriktning, men att rehabiliterinssatsningen och därmed en stor del av marknaden för psykoterapeuter endast premierar den ena terapiformen.
– Det här är ju en enormt kraftig ekonomisk styrning. Vårdbolagen är ju affärsdrivna, de satsar på de terapiformer som ger pengar. En lågutbildad KBT-terapeut kan ge 1–1,5 miljoner i statligt stöd på ett år, medan en terapeut med en annan inriktning inte ger ett sådant stöd.
Riksrevisionens råd till den rödgröna regeringen är att förändra garantin eller lägga ned den helt.
– Regeringen bör överväga att ändra rehabiliteringsgarantins utformning eller lägga ned den. Patienter drabbas när de får sen eller felaktig behandling som inte ökar chanserna för att de ska kunna börja arbeta igen. För samhället bidrar det till att kostnaderna för sjukfrånvaron fortsätter att öka, säger riksrevisor Margareta Åberg i ett pressmeddelande.