Tre frågor till Anna Jörgensdotter, författare och ordförande för Joe Hill-sällskapet i Gävle, med anledning av torsdagens 100-årsminne av fackföreningsskämpen och diktaren Joe Hills avrättning i Salt Lake City.
Vad har ni gjort för att uppmärksamma minnet av Joe Hills dödsdag?
– Vi på Joe Hill-gården samarbetar med Fängelsemuseet, arbetarteatern Pegasus, samt ABF och Vuxenskolan här i Gävle. Det blir arrangemang i stort sett hela torsdagen med officiell starttid ungefär det klockslag då Joe Hill avrättades i Salt Lake City. Fokus från vår sida ligger denna dag på musiken, i vilken skapandet och politiken förenades.
Varför är Joe Hill viktig att minnas?
– För att hans gärningar, tankar och öde har mycket att säga till oss i dag. Det känns som om saker och ting bara förändrats på ytan men där under ser det rätt så lika ut när det handlar om klassfrågor, utnyttjande av underklassen, behovet av organisering – inte minst när det handlar om människor som kommer hit från andra länder. Vi måste slåss för människors rättigheter tillsammans. Det är intressant och viktigt att titta på IWW i stort, men Joe Hill har kommit att personifiera deras kamp och inspirerar andra att kämpa.
Hur upplever du att intresset för honom och hans historia är i hemstaden Gävle?
– Det blir bättre. Vi har haft många fler besökare i år än tidigare år, vilket har med dödsdagen att göra men nog också att vi har haft mycket aktiviteter på gården, fler och fler hittar till oss. Jag tänker att det är för många som det var för mig. Innan jag flyttade till Gävle och gick med i Syndikalisterna här så var Joe Hill mest ett ansikte, verkligen en ikon. Men jag visste inte så väldigt mycket om honom. Vissa vet inte att han var så stor i utlandet, andra vet inte att huset där han växte upp faktiskt finns kvar för vem som helst att besöka. Framförallt vet man kanske inte vad han stod för. På Joe Hill-museet blir han mer mänsklig och komplex, samtidigt som man ser vad otroligt mycket han och hans sånger betytt för en massa människor.