Det är livsfarligt att dricka så som svenska män gör. Det är hög tid att moralisera fullt ut över det, och att ge kvinnor utrymme att ta något glas till.
”Nu vill jag inte bli full!” hör jag mig själv säga, till en journalist. Varför? Det tar ett tag innan det sjunker in.
Bakgrunden är denna: Jag har, tillsammans med etnologen Lisa Wiklund, skrivit en bok om frigörelse och jämställdhetsutveckling utifrån svenska kvinnors drickande. För 60 år sedan skrotades motbokssystemet, och kvinnor fick över en dag rätt att dricka lika mycket som män på krogen och att själva handla vad de ville på Systembolaget
Men trots spritjämlikhet på pappret kvarstår tydliga skillnader, som har mycket att säga om hur vi lever.
Ta bara en sådan sak som att kvinnor, i medier, tenderar att fastna i i lådvinsfällor och går ner sig i lådvinsträsk. Språket sänder en signal om det djupt rotade antagandet att kvinnor inte vill dricka, utan måste luras att göra det. Att lådvinet står i köket säger också något om var kvinnor har sin plats.
Någon ska vara där, medan männen ölstinna vrålar ”hora” på derbyn eller åker på jaktresor. Arbete och fritid är alltjämt ojämnt fördelade resurser.
Sexualmoralen blir blixtbelyst i relation till alkohol. Fram till 2005 var det omöjligt att döma någon för våldtäkt, om offret varit för berusat för att freda sig. Socialt faller domen hårt över en full kvinna.
Minns hur åtgången artisten Little Jinder blev i våras, efter att ha druckit tequila och diskuterat sex i Kanal 5:s Breaking News. Medan arkivarien Edward Blom har enbart glada minnen av sin medverkan i programmet. ”Att det var direktsändning sent om kvällarna, så att jag i princip kunde släntra in lätt beskänkt efter en bra middag och gå rakt in i studion för att blanda absintsmör, gjorde det inte sämre”, erinrar han sig i nya boken Kokkonst för livsnjutare.
Jag umgås med mina vänner, som till stor del är kvinnor, på barer. Jag har recenserat restauranger, jag älskar som sagt verkligen att ta ett glas eller flera och jag har ägnat det senaste halvåret åt att bena ut de här mekanismerna. Men inte låter jag som Edward Blom, eller Little Jinder.
Jag sitter där och propsar på att jag inte vill bli full. Det har med skam att göra, inser jag. Den genomsyrar mig och den styr mitt beteende. Jag är rädd att bli dömd, så jag försöker förekomma. ”Jag vill inte bli full!”
Poängen med motboken var att få bukt med supande män, som förstörde för hela familjer. Ändå var det kvinnors alkoholbruk som reglerades strängast.
I dag dricker svenska kvinnor ungefär hälften så mycket som män, och med avsevärt mycket mindre skadeverkningar. Men medan svenska män bedöms kunna dricka 14 ”standardglas” i veckan innan de ”riskbrukar”, så går gränsen för kvinnor vid 9.
Även om män, överlag, har större kroppar och bättre förutsättningar för att bryta ner alkohol så hinner de utsätta sig själva och andra för fara innan det sker. Av de 292 bilförare som åren 2005–2010 omkom i alkoholrelaterade trafikolyckor i Sverige var 270 män. Och så vidare.
Det är livsfarligt att dricka så som svenska män gör. Det är hög tid att moralisera fullt ut över det, och att ge kvinnor utrymme att ta något glas till.
Jenny Damberg