Det tidiga 1900-talet var på många sätt en guldruschtid för socialismen. Bara tanken på någon form av jämlikhet mellan klasser var revolutionär, en dröm om en underbar framtid för vissa, för andra en idé om samhällsomstörtning som kunde ses som mänsklighetens undergång.
Mitt i detta for strävsamma agitatorer omkring i landet och förklarade tankar om gemensam kamp för att också de sämst ställda skulle få rätt att göra sin röst hörd och mat på bordet.
Kata Dahlström (1858–1923) kom från en högborgerlig familj och var från början liberal men utvecklade sig till en vänsterinriktad folkbildare. Hon anslöt sig till Socialdemokraterna och gjorde 1900–03 ett antal resor i Sverige för att möta arbetare och klubbar ute i landet. I en serie reportage skildrar hon läget i landet, från Polcirkeln till Hallandsbygden, och det är i beskrivningarna av hur sömmerskor, gruvarbetare och sågverksarbetare levde som det känns. Smutsen, slitet, alkoholen, men också gemenskapen och kampen för rättvisan är berörande. Murbruk förlag har gett ut Resor i framtidslandet, ett knappt 90 sidor historiskt dokument som i vissa fall känns helt aktuellt.
Dalström gick sannerligen sin egen väg, blev så småningom en ganska kontroversiell kommunist samtidigt som hon var starkt religiös – men det är en annan historia.