OECD, EU och Skatteverket hävdar att arbetet med att bekämpa skattebrottsligheten i skatteparadis går framåt. Men det är en falsk bild. Endast sex procent av skattebrottsligheten i skatteparadis avslöjas, skriver Sandro Scocco.
I augusti 2012 konstaterar SVT med rubriken ”Stopp för skatteparadisen” att de så kallade skatteparadisen blir färre och färre.
Ett nytt informationsutbytesavtal med Schweiz som Sverige skrivit under i linje med OECD:s riktlinjer fick Margareta Nyström från Skatteverket att torrt och sakligt konstatera att snart finns det inga skatteparadis kvar längre.
I februari i år skriver även Dagens Industri att ”Världens sista skatteparadis, Förenade Arabemiraten, sprattlar fortfarande i garnet. Men experterna är säkra: snart är nätet upphalat på skattetrålaren.”
Den här bilden var också min bild.
Maximalt sex procent av den svenska skattebrottsligheten i skatteparadis avslöjas.
I en rapport jag var med och tog fram 2013, Makten över skatten, konstaterar nationalekonomen och forskaren Spencer Bastani att ”I takt med att nya avtal med skatteparadis upprättas och den skatteadministrativa kapaciteten förbättras, så ökar det politiska utrymmet för att ha en mer progressiv skatt på kapitalinkomster utan att förändra effektivitetsförlusterna”.
Kort sagt, det går bra nu.
Hur ser då Skatteverkets siffror ut? Skillnaden mellan den skatt som borde kommit in och den skatt som faktiskt kommer in kallas för ”skattefel”. Enligt Skatteverkets bedömning är skattefelet minst 46 miljarder kronor på internationella transaktioner.
En stor del av det internationella skattefelet beror enligt Skatteverket på transaktioner med nuvarande och tidigare skatteparadis samt på skatteupplägg med användning av utländska bolag.
Skatteverket uppger att ungefär 300 miljoner i skatteintäkter per år kommer in via informationsutbytesavtalen.
Bättre avtal om informationsutbyte har maximalt kommit åt sex procent av den svenska skattebrottsligheten i skatteparadis.
Problemet är bara att även innan avtalen trädde i kraft hämtades en del skatteintäkter in, så det är inte klarlagt exakt vad avtalen bidragit med.
När det gäller ökat antal självrättelser är det osäkert hur stor del av de självrättelser som inkommit som är kopplade till informationsutbytesavtalen.
Skatteverkets egen bedömning är att avtalen varit den ”enskilt största anledningen” till att de fått in självrättelser, men konstaterar också att andra faktorer påverkat volymen av självrättelser, som borttagandet av förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt, läckor från banker och så vidare.
Enligt Skatteverkets egna siffror så lever då skatteparadisen vidare i högsta välmåga – åtminstone till cirka 94 procent.
Totalt har självrättelser bidragit med cirka 350 miljoner om året sedan 2010.
Låt oss för enkelhetens skull avsiktligt överskatta effekten av informationsutbytesavtalen genom att anta att alla intäkter från skatteparadisen beror på informationsbytesavtalen, det vill säga samtliga 650 miljoner.
Poster direkt kopplade till skatteparadisen uppgår till cirka en fjärdedel av skattefelet på 46 miljarder, det vill säga 11,5 miljarder.
Enligt Skatteverkets egna siffror så lever då skatteparadisen vidare i högsta välmåga – åtminstone till cirka 94 procent.
Det finns ju stor osäkerhet i sådana här siffror så det kan säkert vara både 98 procent eller 90 procent, men det spelar inte så stor roll i det här sammanhanget – resultaten pekar mot samma sak.
Den svenska privatförmögenheten har sedan 2010 också vuxit med över 20 procent (enligt Swedish National Wealth-databasen).
De 80 rikaste personerna i världen har sedan 2009 fördubblat sina inkomster och deras samlade förmögenhet är nu större än hela den fattigare halvan av jordens befolkning (Oxfam 2015).
Det är alltså i högsta grad troligt att skatteparadisens verksamhet ökat de senaste åren, trots ett visst minus från ny reglering.
Att en så fullständigt missvisande mediebild kunnat etableras som en sanning i samhället har många skäl att fundera över.
Klart är att EU, OECD, forskare, ekonomkåren och Skatteverket alla bär ett stort ansvar för detta informationshaveri.
Det politiska trycket att lösa ett problem som inte finns lär knappast bli särskilt hårt. Ett tryck som avseende skatteparadisen borde vara stort.
Sandro Scocco
Detta är ett utdrag av en text publicerad i #6 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »