KOMMENTAR
Att förflytta makten om löneökningarna från centrala avtal med facken ned på företagsnivå har varit en mångårig målsättning för Svenskt Näringsliv. Arbetet har varit framgångsrikt. Nu finns olika former av lokal lönesättning i närmare 80 procent av tjänstemannaavtalen.
På LO-sidan har det varit trögare. Här finns siffror i 95 procent av avtalen. Det har dock även här gjorts landvinningar. 40 procent av avtalen saknar i dag garanti för att individen kommer att få ökning enligt det ”märke” som industriavtalen satt. Tills nu har motståndet mot sifferlöshet varit uttalat från LO:s sida.
Avtalsrörelsen bäddar för hård strid mellan industrins parter. IF Metalls krav: 2,8 procents löneökning, arbetsköparnas: inget över 1 procent. Mycket bäddar för att märket kommer att hamna på en nivå som andra förbund känner att de borde överträffa. Med den sammanbrutna samordningen är också LO-kollektivet splittrat.
Inom LO finns nu oro inför att enskilda förbunds hopp om att få ut högre löneökningar än märket lockar till sifferlöshet. Arbetsköparna söker en väg genom motståndsvallen.
Inom offentlig sektor är det nu bara LO-förbunden Seko och Kommunal som ännu har siffror i avtalen. Kommunals motpart SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, är en högljudd förespråkare av sifferlösa avtal.
I början av december öppnade SKL:s förhandlingschef upp för att ett sifferlöst avtal skulle kunna ge Kommunal den länge önskade höjningen av undersköterskornas lön.
Kommunal har redan tagit flera steg mot lokal lönebildning genom införandet av individuell lönesättning. Här är steget kortare än hos andra LO-fack. IF Metall har lovat att stödja Kommunal som har avvisat de sifferlösa avtalen.
Men hur länge kommer motståndet hålla? Eller kommer vallen att brista någon annanstans? Vad är LO-förbunden villiga att sätta emot? Nästa år får vi svaret.