Toivo Jokkala argumenterar i sin ledare den 22 januari att basinkomst skulle drabba dem som har det sämst. Om vi tar argumenten i tur och ordning: lägre ersättningar riskerar att sätta en press på lönerna nedåt, det är förstås helt riktigt. Det gäller alla trygghetssystem och det är ett skäl att vara emot låga nivåer. Men ingen skulle argumentera mot a-kassa för att en låg a-kassa skulle pressa lönerna nedåt. Det är bara ett skäl att vara emot en låg a-kassa och på samma sätt en låg basinkomst, inte a-kassa och basinkomst i sig.
Med det sagt, tittar vi på till exempel Alaska som delar ut pengar villkorslöst till alla invånare, men på en så låg nivå att det inte ens klassificeras som en riktig basinkomst, så har de minst ekonomiska skillnader i hela USA. 10 000–20 000 kronor per år går inte att leva på (och är därför ingen riktig basinkomst), men ändå bidrar det till ett ekonomiskt mer jämlikt samhälle.
Även det andra argumentet stämmer, mer pengar till alla skapar inflation, vilket urholkar värdet av pengarna. Det är det vanliga högerargumentet mot höjda ersättningsnivåer och därför lite förvånande att läsa på Arbetarens ledarsida. Precis som ovan är det inte något specifikt för basinkomst utan gäller för alla trygghetssystem inklusive a-kassan.
Men inte heller det är ett skäl att vara emot a-kassa eller basinkomst. Däremot måste förstås höga nivåer, oavsett om det handlar om a-kassa eller basinkomst, bygga på en omfördelning från dem som har mycket till dem som har lite. Om vi inte är beredda att omfördela är det inte bara en basinkomst på en bra nivå som går bort, utan högre a-kassa, högre löner, högre sjukpenning och så vidare.
Inga av de konkreta förslag som tagits fram i den svenska debatten (eller de jag sett internationell)t innebär mer pengar till dem som har mycket (alla kan inte tjäna på en reform). Antingen tas pengen som delas ut tillbaka från de som redan har mycket genom skatt eller så räknas en viss procent av pengen av mot inkomsten, så bara de som har låga inkomster får något utbetalt (så kallad negativ inkomstskatt).
Skillnaden mellan basinkomst och dagens trygghetssystem är inte nivåerna (eftersom de kan variera i alla system) utan bland annat att:
– Du som arbetslös slipper alla förnedringsåtgärder som Arbetsförmedlingen, socialen, Försäkringskassan med flera i dag sätter dig i. Eftersom basinkomst betalas ut utan krav på motprestation deltar du bara i det du tycker är värt att delta i.
– Ingen hamnar utanför eller mellan stolarna i det oöverskådliga kaos som dagens över 50 olika bidragssystem utgör. Det blir ett rejält lyft för dem som i dag har det allra sämst, de som är utanför systemen, vilket också skyddar dem mot hänsynslösa arbetsköpare som lönedumpar och struntar i alla lagar och avtal.
– Du kan som anställd be din arbetsköpare fara och flyga och sedan direkt ta del av trygghetssystemet (inga månader i karens). Din roll mot arbetsköparen stärks alltså rejält.
-Får du ett mindre jobb, några timmer eller någon dag i veckan, få du behålla merparten av din ersättning. Den så kallade fattigdomsfällan där du blir av med lika mycket (i vissa fall mer) som du tjänar avskaffas alltså.
Inga av dessa saker uppfylls med sänkt arbetstid, som Toivo Jokkala ställer emot basinkomst. Det trots att det inte finns en motsats, utan tvärtom går utmärkt att kombinera.
Till sist, angående påståendena om det finska försöket. Ingen vet hur de försöken kommer utformas eftersom arbetet med att ta fram förslag på hur det ska genomföras pågår. Det är möjligt att nivån blir 8 000 kr (efter skatt eller skattefritt), men det är inte speciellt troligt att basinkomsten i försöken kommer ersätta a-kassan och sjukpenningen så som Toivo Jokkala påstår.