av LOVISA BERGDAHL
Syster Katarina Rask OSB har blivit ny priorinna för Heliga Hjärtas kloster vid Omberg och tituleras numera moder Katarina. Tisdagen den 2 februari, på Kyndelsmässodagen, välsignades hon i mässan av biskop Anders Arborelius inför sina medsystrar och en mängd inbjudna gäster. Moder Katarina är den tredje priorinnan sedan klostrets grundande år 1997.
Sankta Maria kyrka var näst intill överfull denna dag och i koret trängdes ett tjugotal präster och diakoner. Gudstjänsten inleddes med att biskop Anders och hans assistenter vid klockringningen gick till klausurporten där klostrets systrar väntade. Tillsammans gick de sedan alla i procession in i kyrkan.
Dagen för gudstjänsten sammanföll med avslutningen av Det gudsvigda livets år, något som biskop Anders särskilt tog fasta på i sin predikan. ”Det gudsvigda livet är dock inte något som bara gäller vissa”, påminde han. ”Det gäller oss alla och omfattar hela livet, hela kyrkan och hela världen – vi är alla kallade att likt moder Katarina och Mariadöttrarna ge våra liv helt till Kristus och bli levande tecken på Guds närvaro. Bara så kommer vi fram till enheten i tron och når den mognad som motsvarar Kristi fullhet.”
Att leva ett gudsvigt liv sätt är emellertid varken riskfritt eller friktionsfritt. Redan texterna i Gamla testamentet varnar för att det gudsvigda livet kan väcka strid, påminde biskopen, och som exempel tog han klostret i Mosul i Irak som för inte så längesedan jämnades med marken. Men trots detta kommer det alltid att finnas de som ställer sig frågan: ”Pekar inte det gudsvigda livet på den Gud som offrat sig för oss?”
Här vände han sig till systrarna och moder Katarina och slutet av predikan handlade om den lovsång som systrarna på ett särskilt sätt leder inför Guds tron och som enligt biskopen är ”ett inre uppbyggnadsarbete av kyrkan”. Till moder Katarina riktade han därför orden: ”Du har blivit dirigent för en lovsångsorkester”. Och slutligen, åter till oss alla: ”Vare sig ni lever ett gudsvigt liv eller ej är ni kallade att bli kvar i lovsången och likt Jungfru Maria ställa er i Kristi tjänst, för andras skull.” Här knöt han an till det ledord från Johannesevangeliet som systrarna valt för gudstjänsten: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Bli kvar i min kärlek.”
Efter predikan följde välsignelseakten. Ledsagad av två medsystrar fördes moder Katarina fram till biskopen för att besvara frågor om den djupare trohet och överlåtelse till klostergemenskapen som livet som priorinna kräver. Moder Katarina sjöng ”Suscipe me, Domine” ensam inför altaret, åtföljd av systrarnas bifall och tillfogande av ”Gloria”. Biskop Anders avslutade akten med en välsignelsebön och överlämnade Den helige Benedictus regel till henne. Därefter vidtog eukaristins liturgi.
Att Heliga Hjärtas kloster i dag är ett väletablerat nunnekloster med djupa andliga, teologiska och relationella rötter, trots sina unga år med ”klostermått mätt”, var särskilt påtagligt denna dag. Katolska ordenssystrar och ordensbröder från olika delar av Sverige, från olika traditioner, och från olika länder var närvarande, liksom representanter från andra delar av den kristna kyrkofamiljen, grannar från trakten, och vänner och släktingar från hela vårt avlånga land.
Särskilt påtaglig var också klostrets ekumeniska bakgrund och systrarnas längtan att gå ”den evangeliska Mariavägen till enhet”. I klostret lever systrarna ett monastiskt liv enligt den helige Benedictus regel, i bön och arbete, med Jungfru Maria som Moder och förebild. Förutom bönen och arbetet är gästfriheten det benediktinska signalementet framföra andra. Firandet denna dag var som ett fyrverkeri i gästfrihet och alla vi som närvarade fick erfara detta.
Lovisa Bergdahl 2016-02-03