Påven Franciskus kommer den 15 februari vid sitt besök i San Cristóbal de Las Casas i delstaten Chiapas att till företrädare för det inhemska folket överräcka det dokument som officiellt upphöjer det aztekiska nahuatl-språket till ett kyrkligt liturgispråk.
Detta meddelade biskop Felipe Arizmendi Esquivel i stiftet Chiapas, som ligger i sydöstra Mexiko, under torsdagen [läs 4 februari] i en intervju med Kathpress. Överlämnandet skall ske i en stor gudstjänst med över 100 000 troende i stadens idrottsarena. ”Inhemska medborgare från provinserna Puebla och Veracruz kommer att ta emot dokumentet”, sade biskopen.
Nahuatl fanns före den spanska tiden och talas i dag av 1,5 miljoner invånare – för det mesta parallellt med spanska – i centralamerikanska länder och är därmed det största inhemska språket i Nord- och Centralamerika. Dokumentet förbereddes under fyra år – framför allt översättningar av mässtexterna – i ett samarbete av sexton stift under ledning av biskop Arizmendi. En mässbok, en officiell bibelöversättning och lektionarium samt en sångbok på nahuatl blir nästa steg och skall godkännas av den mexikanska biskopskonferensen och Vatikanen.
Överlämnandet av dokumentet liksom de många inhemska elementen och språken i mässan i San Cristóbal – däribland motiv som anspelar på påvens mitra och stav, läsningar, texter och böner på chol, ttotzil och tseltal samt en rituell dans efter kommunionen – är uttryck för påvens omsorg om den inhemska befolkningen, något som har fört honom till Chiapas. ”Franciskus vill föra in de inhemska folken starkare i bilden av människan, ge dem en röst och integrera dem i samhället. Detta därför att han tillsammans med fångar, sjuka och gamla ser dem som de fattiga av i dag, ett uppdrag för de fattigas kyrka”, betonade Arizmendi.
Bergoglio ”upptäckte” de inhemska folken först 2007
Påven Franciskus hade under lång tid knappast någon relation till de inhemska, ”då det i Argentina finns förhållandevis få av dem”, förklarade biskopen. Att de inhemska folken var en svår verklighet på den amerikanska kontinenten ”upptäckte” den dåvarande kardinalen Bergoglio först 2007 vid den latinamerikanska biskopsförsamlingen i Aparecida. Det var biskopen av San Cristóbal som då höll ett föredrag om de inhemska folkens situation och som ett år senare inbjöds av Bergoglio till Argentina för att berätta för biskoparna där om hur pastoralen om de inhemska folken upplevts i Mexiko.
Urbefolkningen är den historiskt mest utsatta gruppen ”vad beträffar utbildning, kultur eller hälsotillstånd, men också när det gäller uppmärksamhet från kyrkan, som hittills inte har gett dem den plats de förtjänar”, är Arizmendi övertygad om. Statistik rån Mexikos region med den högsta andelen av ursprungsbefolkning bekräftar detta: ingenstans i landet är andelen av människor som lever under fattigdomsgränsen större än de 76,2 procenten i Chiapas; nästan fyra av de fem miljoner invånarna är berörda, 1,6 miljoner lever i yttersta fattigdom.
Ruiz-bön var Arizmendis idé
Åtminstone i själavården för den inhemska befolkningen ses stiftet San Cristóbal de Las Casas som en världsvid föregångare, något som Arizmendi sade berodde på att de inhemska folken här är 75 procent av katolikerna. ”De har egna katekeser och bibelundervisning, medbestämmande i viktiga beslut och också möjligheten att leva ut sin tro på de egna språken.” Översättningarna av Bibeln och de liturgiska texterna till de olika språken har berett vägen för denna pastoral. En nyckelgestalt i detta var Arizmendis föregångare Samuel Ruiz [bilden], som åren 1959–2000 förestod stiftet.
Det ha i de gångna veckorna väckt uppseende att påven skall be vid den 2011 avlidne kyrkomannens grav i San Cristóbals katedral. Arizmendi klargjorde att det inte rör sig om påvens initiativ. ”Det var min idé, men Franciskus gick med på det. Då han kommer till Chiapas för de inhemskas skull, var det endast logiskt att han då vördar minnet av den kyrkoman, som har gett en stor del av sitt liv för den inhemska befolkningen”, sade han. Ursprungsbefolkningen betecknar Ruiz som ”Tatic Samuel” och för dem har gesten stor betydelse.
Präster och diakoner
En inomkyrklig strid från biskop Ruiz tid gällde vigningen av beprövade män (viri probati) särskilt från den inhemska befolkningen till permanenta diakoner, något som Ruiz företog i stor stil fram till sin emeritering år 2000 och som Vatikanen avbröt, har påven Franciskus gjort slut på redan 2014 genom att han åter tillät stiftet sådana vigningar.
Det finns nu omkring 100 kandidater för diakonatet, berättade Arizmendi, ”de efterfrågas i de inhemskas byar och får uppdrag där”. Men situationen är nu en annan än vid millennieskiftet, då trenden till diakonatet drabbade prästkallelserna. Nu har också antalet präster i stiftet starkt ökat, ”från 66 till nu 102, dessutom finns det i stället för 20 seminarister 76, nästan alla från Chiapas och omkring hälften från ursprungsbefolkningen”, sade biskopen. Han betecknande utvecklingen som glädjande, men fortfarande saknas själasörjare för mång av de 1,75 miljoner katolikerna i det av otaliga byar i bergområden och regnskogar präglade stiftet.
Informellt kommer pastoralt arbete bland inhemska invånare (sp. indígenas) att vid påvebesöket vara ett ämne under middagen i biskopshuset i San Cristobal: en präst, en ordenssyster, en ungdom, ett äkta par som är kateketer och en ständig diakon med sin fru kommer den 15 februari att äta middag med påven – ”och alla tillhör urbefolkningen”, meddelade Arizmendi.
Fredsfördrag väntar på förverkligande
I de internationella rubrikerna kopplades Chiapas samman med zapatistupproret på 1990-talet, då biskop Ruiz medlade mellan gerillan och regeringen och väsentligen bidrog till fredsfördraget i San Andrés 1996. Tjugo år senare är många fördragspunkter ännu inte omsatta i praktiken. ”En motsvarande förändring av lagarna återstår. Dessutom måste också begreppet ”autonomi” bearbetas, då det på den tiden hänförde sig till ett land som inte var Mexiko.”
Den sydligaste provinsen i Mexiko är också speciell till följd av sin religiösa situation. Andelen katoliker är med 58 procent den minsta i landet, mångfalden av konfessioner och religioner är den högsta. ”Problem mellan dem finns det alltid, men det 1992 grundade interreligiösa rådet har tagit upp många spänningar och löst religiösa konflikter. Vi möts regelbundet och går vägen åtminstone tillsammans”, berättade Arizmendi. Medlemmar i Consejo Interreligioso de Chiapas” är förutom de fem katolska biskoparna bland andra företrädare för nasarener, presbyterianer, baptister, mormoner och adventister.
Kathpress 2016-02-04