Varningsklockor för döva öron?

Ännu mer lägenhetsaffärer i tidningarna. Fackförbund ännu en gång, till och med Kommunal ännu en gång. Ytterligare socialdemokratiska statsråd ännu en gång.

Det verkar osannolikt. Efter Wallström och Kommunals kompistjänster följer nu försvarsminister Hultqvist som fått lägenhet av militär bostadsstiftelse.

Kooperativa Förbundets vd fick en lägenhet av Kommunal och Byggnads fastighetsbolag Polstjärnan. I samma hus bor Byggnadsbasen Johan Lindholm, eftersom 30-minuterspendlandet från Huddinge ansetts för tidskrävande.

Ju fler skandaler som involverar politiker och fackföreningstoppar, desto mer förbryllad blir jag.

Just ertappandet med byxorna nere efter suspekta lägenhetsaffärer är ett ständigt återkommande uppslag. Det har det varit länge, kanske blir det allt mer provocerande ju hårdare kampen om hyreslägenheterna blir. Men hur kan det bara fortsätta komma?

Wallström och Hultqvist har en årsinkomst på väl över en miljon, Ohlström över två, Lindholm strax under en miljon. Åtminstone 2014, enligt Skatteverket.

Trots det sjukligt upptrissade prisläget på innerstadslägenheter i Stockholm skulle jag vilja se den bank som skulle neka dessa herrar och denna dam ett lån för att köpa en lägenhet.

Just ertappandet med byxorna nere efter suspekta lägenhetsaffärer är ett ständigt återkommande uppslag.

Varför riskera ett avslöjande, eller ens något som påminner om tidigare avslöjanden? Wallström är ju dessutom inne på sin andra lägenhetsskandal sedan slutet av 1980-talet.

Med vetskapen om de många avslöjandena, varför ringer inte varningsklockorna när en lägenhet erbjuds av följande samhällsaktörer:

1. Fackförbund
2. Stiftelse
3. Näringsliv

Svaret jag kommer fram till är nedslående. Det måste helt enkelt vara så naturligt bland samhällets förtroende- och folkvalda att det inte leder till någon vidare kontemplation. Mitt yrkesskadade inre fortsätter ändå skjutjärnsintervjun. Men är det rimligt?

Borde inte alla hittills avslöjade suspekta affärer få varningsklockor att ringa?

Pannan i djupa veck. Än mer nedslående slutsats: det måste helt enkelt vara så vanligt att risken att just du ska upptäckas är så liten.

De avslöjade exemplen är bara toppen på ett isberg i ett helt normaliserat hav av skumrask.