– År 2005 lämnade jag min hemstad i östra Nigeria för att ta mig med båt till Aten tillsammans med andra medlemmar i mitt fotbollslag. Jag var på jakt efter bättre möjligheter att börja ett nytt liv och få ett anständigt arbete. Tyvärr har det kanske bara varit en illusion, säger James.
James lämnade sina föräldrar, sju bröder, tre systrar och många andra släktingar och vänner. Han har ställts inför svåra val genom att ge sig av från hemlandet och har liksom många andra flyktingar konfronterats med avvisande och brist på acceptans i mottagarlandet.
Först sålde han strumpor på gatan. Under sex år arbetade han med att bära kassar med mat åt kunder vid stormarknader. Han har flyttat fyra gånger och bland annat bott i en liten lägenhet med minst sju andra migranter i de norra förorterna strax utanför Rom.
– Lägenhet nummer två hade tre sovrum, två badrum och ett vardagsrum. Det kan låta trivsamt och ganska bekvämt, eller hur? Men vi var femton som bodde där och soffan var min säng.
James säger att han inte vill klaga.
– Alla nigerianer här är inkluderande och hjälpsamma. Människor från andra afrikanska länder som jag har fått chansen att möta och dela rum med under dessa år har visat sig vara sanna vänner. Jag har aldrig känt mig ensam, säger han.
Under åren i Italien har han fått pengar av sin bror som lever i ett annat afrikanskt land.
– Jag vet att det låter konstigt. Andra skickar hem pengar för att hjälpa sina familjer. Jag är inte stolt över detta.
Men James säger att han är säker på att han ska kunna betala tillbaka pengarna till sin bror en dag och berättar att många andra har en liknande situation.
Jag är väl medveten om att det är ett brott mot arbetstagares rättigheter, men jag är tvungen att acceptera dessa villkor.
James, flykting från Nigria
Efter åtta år, 2013, hittade han ett jobb i en matbutik. Nu arbetar han tio timmar varje dag och tjänar motsvarande 330 kronor om dagen.
– Jag är väl medveten om att det är ett brott mot arbetstagares rättigheter, men jag är tvungen att acceptera dessa villkor, säger James.
Han förklarar att han inte skulle vilja sälja strumpor framför stormarknaderna igen. Nu när han har fått uppehållstillstånd vill han skriva in sig på en arbetsförmedling, även om få vänner har lyckats hitta ett arbete på det sättet.
– Oavsett svårigheterna kan jag inte ge upp nu, säger han.
På frågan om varför han stannat i Italien under alla dessa år trots alla motgångar säger han att han inte vill bli betraktad som misslyckad.
– Nu när jag har fått mitt uppehållstillstånd ser jag en chans att få ett anständigt arbete och kunna komma tillbaka med någonting, säger han.
Social och politisk oro och människorättsbrott i hemland ligger också bakom hans beslut.
Enligt rapporten ”The state of the world’s human rights” för 2014/2015 från Amnesty International har den nigerianska militären och extremistgruppen Boko Haram gjort sig skyldiga till omfattande människorättskränkningar och övergrepp. Polis och säkerhetsstyrkor använder rutinmässigt tortyr och annan misshandel för att tvinga fram information samt för att straffa fångar.
Enligt Italiens nationella statistiska institut, Istat, har antalet människor som kommit till Italien från Nigeria ökat kraftigt under de senaste två åren och var 11 000 år 2014, vilket var en 13-procentig ökning jämfört med 2013. Drygt 63 procent var asylsökande och flyktingar.