Privata skulder är enligt Adair Turner ett av västvärldens mest allvarliga problem. Helt enkelt därför att det lätt blir för mycket – och särskilt om reglerna för banker tillåter det.
Recension: Adair Turner, Between Debt And The Devil, Princeton University Press 2015
Moderna marknadsekonomier, »kapitalismen« om man så vill, kan av helt egna fria mekanismer skapa återkommande kriser och ekonomiskt kaos. En av de senaste i raden av nationalekonomer att hävda detta är Adair Turner, som bland annat arbetar för Financial Policy Committee under Bank of England och vid George Soros tankesmedja Institute for New Economic Thinking.
Antalet böcker på detta tema börjar bli stort. Men få politiker har tagit djupare intryck, så mer text på temat är onekligen motiverat.
Between Debt And The Devil kretsar kring hur vi utifrån teorier och forskning kan förstå dels det ständigt återkommande fenomenet med finanskriser, dels de senaste årens stagnation i stora delar av världen, med låg tillväxt och små investeringar. Trots detta är texten pedagogisk och relativt lättläst.
Privata skulder är enligt Turner ett av västvärldens mest allvarliga problem. Helt enkelt därför att det lätt blir för mycket – och särskilt om reglerna för banker tillåter det. Detta kan driva upp priserna på bostäder och aktier. Människor är möjligen rationella, men om den information som krävs för att beräkna framtida risker och prisförändringar aldrig kommer att finnas tillgänglig, kanske det ändå inte räcker.
När lånen ska betalas tillbaka minskar detta privat konsumtion, varpå vi får det som brukar kallas för »kris«. Eller stagnation och pyspunka, som flera länder börjat uppleva efter 2008. Privat sektor vill minska sina lån och pengar försvinner som annars hade kunnat användas till konsumtion. Då faller efterfrågan på varor, tjänster och arbetskraft varpå arbetslösheten stiger.
För att förhindra framtida kriser måste den privata skuldsättningen regleras. För att hålla uppe konsumtion, tillväxt och sysselsättning, samtidigt som de privata skulderna minskar, krävs att staten skapar pengar, vilket alla länder med egen centralbank och valuta kan göra. Genom att skapa pengar kan staten hålla i gång efterfrågan i samhällsekonomin medan privat sektor kommer i balans med sina skulder. Och dessutom pressa ned arbetslösheten och hålla ekonomin vid full sysselsättning.
Alltså en form av finanspolitik med låg eller ingen ränta på statens lån. Detta har prövats förr men är i dag inte populärt. Turner resonerar kring möjligheten att lägga om hela västvärldens ekonomiska politik.
Om något negativt ska sägas om boken skulle det vara att teorin bitvis känns ojämn. De kortare avsnitten om stagnation hade tjänat på att jämföra flera teoretiska perspektiv. Andra skribenter på liknande teman har ibland ett mer sammanhängande teoretiskt ramverk för helheten, som till exempel Eckhard Hein eller Stephanie Kelton.
Men detta gör också Adair Turners bok spännande. Turner är öppen med att han fram till nyligen föredrog teorier som han nu förkastar. Han befinner sig i en läroprocess. Detta är imponerande, trevligt och lovvärt i sig.
Turners synsätt kanske låter enkelt eller självklart men många invändningar är tänkbara och även denna boks förslag på lösningar riskerar skapa en rad nya problem. Till läsarens förtjänst diskuteras många sådana delar utförligt, som galopperande inflation eller dåligt konstruerad och hanterad finanspolitik. Även med hänsyn till några mindre brister är detta otroligt läsvärt för alla som hyser minsta tillstymmelse till intresse för samhälle, politik eller ekonomi.
Dessutom har mängden privata skulder i Sverige ökat snabbare än inkomster och bnp i 20 års tid, från cirka 100 procent av bnp till 250 procent. Detta med både socialdemokratiska och borgerliga regeringars goda minne.
Därtill är samtliga riksdagspartier överens om att staten i stort sett jämt gör bäst i att hålla hårt i slantarna, bekräftat av de återkommande uttalandena om fördelarna med »krona-för-krona«-politiken. Förhoppningsvis har Turner missförstått allt. Annars är det hög tid för både svensk vänster och höger att läsa på.
Erik Hegelund är doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet
Detta är en text publicerad i #1 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Du kan köpa numret digitalt här