av STEN HIDAL
Collegium Patristicum Lundense, grundat 1979 av bland andra Per Beskow, höll den 4 maj den nittonde patristiska dagen. Denna årligen återkommande dag ägnas åt olika aspekter av den tidiga kyrkans tro och liv, förutom att det är den dag då collegiet avhåller sitt årsmöte. Medverkande och deltagare kommer från hela Norden.
Temat denna gång var ”Bön och bildning i den tidiga kyrkan”. Som collegiets preses, Samuel Rubenson [bilden], framhöll i sitt öppningsanförande är det sällan i forskningshistorien som dessa ämnen förts samman. Men redan i den ”hedniska” bildningen spelade andliga övningar en viktig roll, och inte minst den senaste tidens utforskning av den tidiga monastiska kulturen har visat på ett nära samband mellan bön och bildning. ”Den som ber i ande och sanning är en teolog och en teolog är den som ber i ande och sanning” (Evagrios av Pontos). Detta belystes under dagen i fyra föredrag.
Den nytestamentlige exegeten Mikael Tellbe talade om Bön och social identitetsformering i Efesierbrevet. Detta brev är sannolikt en rundskrivelse, som slutligen landade i Efesos. Talaren visade hur identiteten uttrycks i de långa böner som är en viktig del av detta brev. Bönerna formar en social identitet där mottagaren förs från att vara en outgroup till att bli en ingroup.
Reidar Hvalvik, verksam vid Menighetsfakulteten i Oslo, belyste den tidigkristna bönens icke-verbala aspekter och frågan om identitet. Böner är inte endast ord, också tid, rum, orientering och gester är av betydelse. Hur tolkades de? Vilken betydelse har de för bedjarens identitet?
Den danska forskaren Maria Munkholt Christensen talade över ämnet ”Kristen bön och identitetsformering: en studie av fyra förnicenska skrifter”. Talaren har i Århus framlagt en avhandling om tidigkristen bön, och hon tog bland annat upp Klemens av Alexandria.
Den lundensiske postdoktorn Henrik Rydell Johnsén hade till ämne den tidiga Jesusbönen och meditation i grekisk-romersk filosofi. Nyare forskning har sökt bakgrunden till Jesusbönen (äldsta belägg för den klassiska formen på 500-talet) i antik filosofi, vilket inte stämmer med den idealiserade bilden av de äldsta munkarna. Talaren menade dock att detta samband är fullt möjligt, och visade det genom att belysa den betydelse som memorering och upprepning hade i de antika filosofskolorna. De antika (pagana) filosoferna använde samma terminologi och praxis (alltså upprepning, andning, med mera) som de kristna. Övning (askes) av sinnet, repetition av bilder och sentenser.
Den nittonde patristiska dagen i Lund var mycket givande, och publiceringen av föredragen emotses med förväntan.
Sten Hidal 2016-05-24