Jag var sen till tåget som skulle ta mig till Stockholm, så jag sprang och hoppade in utan att ha hunnit kolla min smsbiljett var jag skulle sitta. Biljetten hade en som bokat mig till ett jobb köpt. Svettig satte jag mig i restaurangvagnen och såg att det var en förstaklassbiljett. Efter ett tag frågade jag en konduktör åt vilket håll första klass låg och hon pekade ut vägen. Men precis när jag vänt mig om för att gå dit frågade hon mig vad det stod på min biljett. Vad menar du, undrade jag. Ja, du vet att det kommer att bli kontroll svarade hon. Du är inte van vid att en mörk person ska åka första klass sa jag då. Du behöver inte kalla mig för rasist svarade hon.
Idén till Bängan Lagerblad började med uppståndelsen kring REVA. Jag blev så frustrerad, som så många andra. Att gränspolisen skulle kolla och bedöma vilka människor som är svenska eller inte i Stockholms tunnelbana för att kunna kasta ut papperslösa människor. I tunnelbanan var det som att jag hoppades på att bli stoppad. Tänkte att jag skulle svara på dålig engelska för att ta upp deras tid och kanske vinna tid åt någon annan. Utan pass.
Det blev för mycket, att vardagsrasismen var så accepterad och att det gick så långt att de tänkte att det var okej att göra det såhär öppet? Så jag bestämde mig för att ta ställning. Bängan Lagerblad gick ut på fältet för första gången för två år sedan. Jag satte på mig en poliskostym från 1970-talet och gick ut på Stockholms gator.
Bängan började att göra samma sak som polisen gjorde mot personer som rasifieras, men bara mot vita. Min producent Henrik Jensen filmade Bängans rasprofilerande, med folks reaktioner och allt, och vi la ut det på Youtube. Det var då Bängan blev folkvald. Idag jobbar han över hela landet där rasismen dyker upp.
Filmerna riktar sig till alla. Men om man inte själv är mörk och har blivit utsatt kanske man inte kan förstå? Många som ser förstår nog inte allvaret. Sedan att jag är en mörk person själv gör att många ser det som komiskt. Eftersom folk inte tänker sig att en polis ska vara mörk. Eller bete sig som Bängan gör.
Självklart är det roligt också men det grundar sig i en verklighet. De första som uppskattade Bängan när han kom utpatrullerade, var barn och unga från orten. De kunde kanske känna igen sig, de var nog mer medvetna om vad mitt arbete visade utifrån deras värld. Att bli kollad av polisen fast man inte gjort något. Sedan blev Bängan uppskattad av den autonoma vänsterrörelsen.
Bängan på Bangs omslag. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Och idag efter två år är det alla möjliga som tittar och hör av sig. Det händer ofta att folk känner igen mig även när jag är ledig från Bängan, de kommer fram och säger att det är bra. Eller är glada och skriker: Bängan!
Bängan är en form av satir. Men jag har svårt för att kalla mig själv för satiriker. Det vi gör är att Bängan helt enkelt följer samma direktiv som hans kollegor får. Fast lite tvärtom. Vissa säger att det är modigt att vara ute bland folk såhär och driva med rasister och polisen. Men det handlar liksom inte om mod, att bli nedtryckt och säga ifrån handlar inte om att våga.
Att vara en mörk person är tillräckligt jobbigt. Jag är kramig och snäll. Men blir sedd som farlig på grund av att jag är mörk och stor. När jag gått i vita områden har jag blivit stoppad av polisen som frågat mig vem jag är och om jag gjort något. Då har jag sagt emot. Det har hänt att de sagt att: Är du inte tyst så sätter vi dig i fyllecell eller i arresten. Jag brukar säga att jag kan mina rättigheter, det brukar göra dem frustrerade, de förväntar sig inte att någon som ser ut som jag ska kunna tala för sig själv.
Jag vet inte om det här är det bästa eller mest korrekta sättet att uppmärksamma de här frågorna på. Alla Bängans statements kanske inte har varit bra, jag vet inte. Men man gör ju det man kan. Bängan når igenom, så vi har nog ändå lyckats på något sätt. Vi har byggt upp en debattplattform utan att själva vara med och debattera.
Jag är inte politiker eller debattör. Det är nice när någon vevar ner bilrutan och ropar ”Jag gillar dig brorsan!” Då brukar jag svara: Se upp för mina kollegor! I alla fall de dåliga.