Min kropp är ett konstant Ja. Jag är två vandrande ben av Ja. Mina händer är ett Ja. Min mage, min röv, mina tuttar och min fitta är ett konstant blinkande Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Ja, ja. “Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag är nästan där.” Nu är jag här i Holland.
Jag är i alla fall inte 14 år, nej jag är mycket yngre än så. Jag ligger med feber på övervåningen hos en familjevän i Holland, någonstans i ett radhusliknande medelklassområde med en avgränsad gräsmatta. Pappan kommer in till mig och tröstar mig, de andra är där nere. Han smeker mig och talar om hur fin jag är. Jag är svag och minns mig själv som ett par stora ögon som tittar på denna man som sitter på min säng, han som smeker mig på magen, tycker den är fin. Han är väldigt försiktig, lågmäld, mjuk, smeksam – ja, öm – och jag försöker förhålla mig till den här okända mannen med allt som är jag just då: ett par stora betraktande ögon.
Att jag har en kropp har jag ännu inte förstått men han betraktar den nu på den gröna gräsmattan i sommarhettan när han hetsar sina två söner att leka vattenkrig med mig. Jag har en vit t-shirt på mig. Han sitter på en stol och på ett lekfullt, skrattande sätt uppmuntrar han sina pojkar att inkludera mig i sin lek. Snart är jag genomblöt och mina utstickande bröstvårtor och min hudfärg syns genom den dyngblöta t-shirten.
Sex ögon som tittar på mina bröstvårtor. Jag ser det med mina två ögon. Det var hit han ville komma. Jag är ett Ja.
Det var hit han ville komma, till skogen. Det är kväll, jag är 15 år, men jag är inte 18 år. Han är en äldre man, pensionär, granne med oss, på den här fina gatan i Sigtuna, jag tror gatan heter Drottninggatan, det är utsikt mot vattnet. Jag är deprimerad och går inte i skolan, jag bor hos en kvinna och hennes son, de har ryska vinthundar, borzoier. På nätterna brukar jag gå ut med dem på promenad. Den här natten möter jag honom ute med sin hund, som han dagarna dessförinnan sparkat på. Mina hundar; Boris, Yurij och min favoritgris Winnie gillar inte honom. En hund vet när en människa inte gillar hundar.
Jag är obekväm med den här mannen, antingen är han okänslig eller så bryr han sig inte om att vi inte vill ha med honom på promenaden. Vid slutet av vägen närmar sig skogen på höger sida. Han säger att han vet en genväg. Han pressar mig att gå in på en skogsstig. När vi gått några hundra meter och trädkronornas massiva lövverk gör att mörkret tätnar börjar mina hundar bli stressade och låta. Jag vänder och går ut och han följer med. Inget händer den gången.
Några tusen meter från den skogen och längre in i Sigtunas centrum något år senare kommer jag att på en parkbänk utanför en krog, på en fest som ordnats av McDonald’s där jag jobbade, bli nersupen av en som jag trodde var min chefs chef. Han kommer att vända ner mig på bänken, dra ner mina byxor och stoppa in sin kuk i mig så jag blir blodig, därefter kommer jag att gå hem. Flera år senare kommer jag ihåg detta och inser att han våldtog mig.
En insikt som kommer ungefär samtidigt som jag bor på Delfinen, ett behandlingshem för tjejer. På detta ställe jobbar en kvinna, som vi kan kalla för Elsa fastän det inte är hennes riktiga namn. (Precis som andra namn i denna text är namnet fingerat.) Hon, Elsa, är fantastisk. Elsas man brukar köra oss från Delfinen till tåget när vi tjejer ska till skolan.
I bilen till tåget brukar han låta sina tjocka köttstycken till händer glida ner mellan mina lår och försöka ta på mig i fittan. Jag tar bort hans hand, ena handen håller han i ratten, den andra köttklubban insisterar han på att föra ner mellan mina lår, gång på gång. Och gång på gång, i tystnad, flyttar jag bort köttklubban, som en vana, som helt naturligt. Tills vi kommer fram och jag stänger dörren och säger: Hej då, vi ses. Ha en bra dag!
De andra tjejerna på hemmet säger: Inga konstigheter, han gör så, han har tagit mig på brösten, han har tagit mig på röven. Inget nytt under solen. En av tjejerna har blivit sexuellt utnyttjad av sin far som brukar komma och hälsa på ibland och bete sig som en gris, och den andra tjejen likaså. De andra tjejerna i huset delar alla dessa erfarenheter. Ulla, som driver Delfinen, säger att tjejerna sagt till henne att Elsas man tafsat på dem. ”Men du vet ju hur de är” säger Ulla. Du vet hur män är? Du vet hur de här tjejerna är? Jag undrar vilket hon menade eller om hon menade både och? ”Vad hade du på dig?” frågar hon sen.
Vad hade jag på mig? Jag säger att jag hade på mig ett par pösiga svarta byxor och en t-shirt. De andra gångerna har jag haft på mig pyjamas, en gång tighta byxor och en långärmad blårandig tröja. Jag undrar vad Aysha hade på sig när hennes far förgrep sig på henne.
Eller den gången när jag ligger och sover, då var jag förvisso naken och då får jag skylla mig själv när jag vaknar av att ha Gustaf inuti mig. Det har jag lärt mig. Att jag är ett konstant ja.
Eller den gången när Calle insisterar och tjatar och tjatar och det inte riktigt går och han, när jag ligger och sover, tar på mig och det slutar med att vi har sex. Då hade jag på mig … vad hade jag på mig?
Jag undrar vad min kompis pappas styvdotter hade på sig när han förgrep sig på henne, eller min kompis när hennes kille insisterade på att ha analsex, eller den gången min kompis åkte hem med min andra kompis och hon hittade honom i sig. Eller min kompis flickvän, vad hade hon på sig när hon blev våldtagen?
Eller den gången hos Max, min arbetskollega och gode vän, vad hade jag på mig, när han, efter att vi sagt god natt och jag lägger mig på hans soffa och han vägg i vägg, utan att stänga dörren klär av sig sina tunga japanska jeans och börjar runka. Högt och tydligt i mina öron så att jag inte missar något.
Eller när min lärare Fredrik anställer mig för att vara hans lärarassistent i Österrike en sommar och menar att skolan inte kan ordna eget boende till mig och att han och jag måste dela rum, eventuellt även sovrum.
Vad hade jag på mig då? Den gången när jag är 16 år och ska åka hem till en vän ute på landet och busschauffören inte släpper av mig på hållplatsen jag skulle av på utan fortsätter att köra vidare på den slingriga grusvägen, längre och längre bort från vart jag egentligen skulle … vad har jag på mig då?
Ja ja ja ja, min mun stönar ja och mina ögon blinkar ja. Blink ja, blink ja, blink, jag flirtar, jag trillar in på en bar, skrattar med hela munnen, slickar med tungan, slurpar upp sista droppen av drinken med min blick på din, ja, dra mig till dig, kyss min hals, tryck din kropp mot min, kom hit, ja jag vill verkligen, verkligen, verkligen att du kommer hit nu, nu omedelbart genast nu, ta en taxi. Han tar en taxi, vi har setts en gång tidigare, det är timmarna efter att nyårsklockorna slagit.
Han kommer hem till mig och är full och när jag ser honom så inser jag att han inte ser ut som jag minns honom. Jag är inte alls lika sugen på att knulla med honom, men nu har han ändå kommit hit och vi hamnar i min säng och klär av oss nakna, jag går ner på honom, han på mig och så nej. Han frågar vad?
Nej, alltså du måste gå hem nu, säger jag när han ligger hård på rygg i min säng på nyårsnatten för många år sen.
Va?
Du måste hem, jag vill faktiskt inte mer. Ja, förlåt, men jag har ändrat mig, jag vill faktiskt inte fortsätta.
Han klär på sig, vi kramas hejdå och så går han hem och jag stänger dörren, låser den, går och lägger mig och somnar.
EPILOG: VAD HÄNDE SEN?
Familjevännen i Holland
Såg honom aldrig igen. 25 år gammal berättade jag om det som hänt för min storebror. Han frågade varför ingen berättat det här för honom. Jag sa att jag inte vågade. Han undrade varför. För att mamma hade sagt att om jag blir utsatt för en man så är det alltid mitt, tjejens fel, eftersom en man inte kan kontrollera sin sexuella drift. Att kvinnan är en frestelse.
Pensionären och grannen
Berättade det för kvinnan jag bodde hos då. Hon sa att han var konstig och jag borde hålla mig borta från honom. Han är nog död idag.
Han som jag trodde var min chefs chef
Såg honom på avstånd många år senare på en outlet. Tänkte när bilen jag satt i körde förbi: Där går han som våldtog mig.
“Elsas” mas på Delfinen
För tjejerna på Delfinen var det ingen stor grej, alla visste vad han höll på med. Jag nämnde det för Elsa. Hon anklagade mig för att vara en lögnare.
Kompis pappas styvdotter
Frun har lämnat min kompis pappa och backar upp sin dotter. Pappan är anmäld och under utredning.
Kompis kille
Deras relation är över, hon har anmält honom men han frikändes. Hon har gått vidare medan han anklagar henne för att vara psykiskt sjuk.
Kompis som hittade honom i sig
Han är vän med oss alla. Hans närmaste umgås med honom fortfarande men träffar honom inte så ofta. Han har blivit nerslagen och hotad flera gånger när en av tjejerna han utsatt berättade för sitt gäng. Han bor nu utomlands.
”Max”
Min kollega och dåvarande vän. Gått och gift sig, har barn. Mötte honom i somras när han cyklade. Jag låtsades som att jag inte såg honom. Ångrar idag att jag inte försökte sätta dit honom. Han gick även in i min dator och raderade alla våra mailkonversationer – detta efter ”incidenten”.
Läraren “Fredrik”
Bor utomlands. Senaste kontakten var på mejl då han vägrade betala ut min lön och jag skickade min agent på honom.
Busschauffören
Vem vet, kanske kör han buss än idag…
PS – INCIDENTER SOM INTE STÅR MED I TEXTEN
Jag var 20 år. Jobbade inom äldreomsorgen. Kvinnorna i personalen skrattade ut mig och viftade bort mig med ”Men han är bara en gammal gubbe.” och ”Har du inte fattat det ännu.” när en av gubbarna försöker pressa mig att jag måste runka av honom när han sitter hård på toaletten.
Lördag i augusti 2015 klockan 04.00 på Strandvägen i Stockholm. På vänster sida, på Grev Magnigatan, sitter en stor och vältränad vit man naken på den gröna parkbänken med växter på sidorna och runkar, snabbt, ivrigt och i tystnad medan han stirrar mig i ögonen.
Vid pendeltågstationen i Märsta när jag var 18 år. Jag har kommit med sista tåget och väntar på bussen. Vid tre olika tillfällen, oberoende av varandra, kommer det fram män i sina bilar och undrar: ”Hur mycket tar du?” och: “Vill du åka med?”.
Luncher och raster på högstadiet. Killarna i klassen tar mina klasskamrater och mig på brösten, på röven, på brösten för att ”De är killar.” och ”Har du ingen humor?”
På dansgolvet för ungefär ett år sedan. En man gnuggar sig mot mig bakifrån. Jag vänder mig om och ber honom att backa. Han vägrar. Jag knuffar honom och säger “backa”, han kommer tillbaka någon timme senare. Vägrar ge sig. Till slut får en killkompis säga till honom. Han går.
En söndag när jag var 18 år. Det är höst. En SL-kontrollant ber mig att visa mitt färdbevis. Dagen innan tappade jag min plånbok och har inget att visa. Han säger till sitt gäng av kontrollanter ”Det är lugnt, ni kan gå, jag kan ta det här själv.” Han sätter sig bredvid mig och frågar mig om alla mina uppgifter. Jag lämnar dem till honom. När allt är antecknat säger han till mig: ”Om du går ut på dejt med mig så kommer du inte behöva betala boten.” Jag sitter ensam på pendeltåget och säger varken ja eller nej. Dagarna efter ringer han och tjatar till sig en dejt. Jag berättar detta för en vän som ringer till SL. SL-kontrollanten ringer aldrig igen och vi ses inte mer, men jag får en bot på ca 900 kr.
Taxibil i Stockholm augusti 2015. Chauffören ser mig på andra sidan av gatan, han kör efter mig, sänker farten. Drar ner fönsterluckan och frågar vart jag är på väg. Det är sent på natten, jag är onykter men inte full. Jag svarar inte. Han frågar “Vart bor du?”. Jag svarar ”Skit i det du.” Han fortsätter åka bredvid mig medan jag promenerar, fortsätter ställa frågor. Det är en snygg och ung kille.