Det är något vi håller på att bli … jag tror tidsgalningar borde vara det rätta ordet. Petri Salo, professor i vuxenpedagogik vid Åbo akademi, påminner – under ett seminarium på Jonsered betitlat Slow Science – om att stora språng inom forskningen ofta föregåtts av en längre tid av overksamhet. För att något ska kunna bli tänkt behöver man förvisso vara påläst, men man behöver också ha tid att stanna upp och stirra ut genom fönstret en stund.
Asså tänka liksom.
Egentligen, reflekterar Petri Salo, är också titeln på hans seminarium ett symptom på den negativa utvecklingen inom universitet som han vill uppmärksamma: slogofierandet. En universitetsvärld som oreflekterat anammar en näringslivsjargong. Konkurrens betyder inte att man ska sporra varandras tankegångar, utan att man slåss om eleverna. Sök dig till vår fakultet! Vi är bäst! Ingen protest!
Förhör man sig om situationen på universitet, får man bilden av en organisation som är fixerad vid check credit score online free administration, uppföljning och marknadsföring, och där det finns väldigt lite utrymme för sådant som går utöver det absolut nödvändiga.
Hur kan en plats, som är ämnad att ägna sig åt kritiskt tänkande, till synes oreflekterat anammar ett språk där de bärande orden är »varumärke» och »vision»? Just universitet borde väl kunna uppbåda en mer samhällskritisk hållning? Utifrån ser det ut som att man förlorat tron på sitt egenvärde.
Om man sedan ställer den här utvecklingen bredvid den som sker med dagspressen, och betänker det fria kulturlivets krassa ekonomiska förhållanden, kan man undra var ett intellektuellt klimat över huvud taget ska få chansen att uppstå?
I det här numret publicerar vi, i likhet med för ett år sedan (Ord&Bild 5:2011), utdrag ur konstnärliga forskningsprojekt. Den här gången ur Helga Krooks projekt som ställer frågan om vad som händer med en berättelse när den berättas, och Maria Zennströms forskning runt sin far konstkritikern Per-Olov Zennström. Det är två vitt skilda projekt som har gemensamt att de utforskar vår samtids historia.
Den konstnärliga forskningen har lyfts fram som något som skulle kunna vitalisera den traditionella forskningen, men har också därifrån fått utstå kritik bland annat för att vara för oprecis i sin metod. I och med det här numret vill vi uppmuntra texter som diskuterar den konstnärliga forskningen, gärna med den allmänna utvecklingen på universitet som bakgrund. För frågor, kontakta redaktionen på red@tidskriftenordobild.se. Alla texter kommer att läsas, och bedömas i sedvanlig ordning.
Slow Science. Långsamheten. Ett författarskap som kräver just långsamhet av sin läsare är Tage Aurells, som vi i det här numret återvänder till. Aurell skrev små tajta böcker, romanerna är inte längre än ett åttiotal sidor långa, ändå har de tagit många år att karva fram. Det förstår man när man läser dem, här finns inget språkligt överflöd. Aurells texter är en ovanligt tydlig påminnelse om litteraturens förhållande till tid: att den skönlitterära texten kan betraktas som en tidskapsel, inte enbart i betydelsen att den bevarat svunna tiders leverne, utan också som en behållare för tid i sig. De timmar som lagts ned på att forma orden, har klibbat sig fast vid dem, löses upp och flyter ut i rummet om man rör vid dem … Jodå.
För den som vill pröva min teori, finns det i det här numret gott om bidrag att göra det på; poesi av Amalie Smith och Anja Høvik Strømsted, prosa av Jesper Brygger. Läs också Zac O’Yeahs artikel, som finner ett samband mellan Indiana Jones och årets nobelpristagare.
Och den långsamma vetenskapen? Hur möjliggör man den? Petri Salos förslag: återuppväck studiecirkeln. Ifall kärnan i den humanistiska studien är texten, och samtalet runt texten, och målet bildning, kanske detta behöver sökas utanför institutionen? Autodidaktens återkomst, tänker jag. Den egensinnigt, spretlärde – men varför inte? Om vi nu ska leva i en individfixerad tid hade jag hellre sett att medborgarna uppmuntrades till att bli sina egna universitet, än entreprenörer.
Jag föreslår också att varje egenuniversitets skolbibliotek, utöver ett rikt utbud av tidsgivande skönlitteratur, också ska innehålla minst tre kulturtidskrifter.
Så, låt studierna börja.
Martin Engberg