Djurrätt

 

 

”…rights can work for justice or for injustice…”

Simone Weil

1.

Padellaro har hotat målsäganden genom att skicka ett brev till Charlotte Alfredsson, som är ägare till butiken Fiorucci, i vilket han uttrycker hot att krossa knäskålarna och dödshot mot samtliga målsägandena genom att bland annat skriva ”nästa gång krossar vi inte er butiks rutor, utan era knäskålar. Fioruccis anställda gör rätt i att vara rädda.”

 

2.

Var börjar och slutar ett ansvar? Hur långt sträcker sig en skuld?

 

3.

Padellaro har hotat Fredrik Andreasson, som har varit ägare till butiken Andreassons Päls, genom att skicka ett brev till hans butik i vilket han uttrycker dödshot mot målsäganden genom att i sitt eget blod skriva ”DÖ AVSKUM” och ”PÄLS = MORD SISTA VARNINGEN”.

 

4.

Onsdagen den artonde januari 2012. Dom meddelas i mål B17788-10. Göteborgs Åklagarkammare mot Viktor Padellaro:

BEGÅNGNA BROTT: Viktor ska dömas för olaga hot i femton fall, olaga hot, grovt brott, i två fall, ofredande och skadegörelse.

PÅFÖLJD: Det ska dock med hänsyn till vad som framkommit avseende Viktors personliga förhållanden, som förmildrande omständigheter beaktas att det inte kan uteslutas att Viktor till följd av en psykisk störning haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande samt att Viktors handlande i någon mån stått i samband med hans bristande omdömesförmåga. En viss reducering av straffvärdet för de brott Viktor begått då han var tjugo år ska också ske.

Tingsrätten anser vid en samlad bedömning, enligt vad ovan anförts, att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse i tre år och sex månader.

 

 

5.

Padellaro har hotat målsäganden genom att skicka ett brev hem till Charlotte Alfredsson, som är ägare till butiken Fiorucci, vilket hennes make José Carnero öppnade. Brevet har bland annat innehållit brännbar vätska av typen motorbensin, tändstickor, ett tändsticksplån, ett ballongliknande föremål, en burk samt en lapp. På lappen har skrivits: ”PÄLS = MORD NÄSTA BREV DÖDAR”.

 

6.

Den öppna, demokratiska djurrättsrörelsen har konsekvent tagit avstånd från Viktor Padellaro.

Johan Carlsson, talesperson på Djurrättsalliansen till Sveriges radio: Organisationen Djurrättsalliansen har inget med hot och skadegörelse eller beskyddarverksamhet att göra.

Missförstod Viktor Padellaro? Gick han vilse i tankarna? Eller förstod han dem bara alltför väl?

 

7.

Padellaro har hotat målsäganden genom att skicka ett brev till Jörgen Martinsson, som vid tiden var verkställande direktör i Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund, i vilket han uttrycker dödshot mot Jörgen och hotar målsägandena genom att bland annat skriva ”du vill inte ha med oss att göra om vi inte märker en förändring snarast. Det vill nog inte Anneth heller. PS: Ni har vackra gardiner. Det vore synd om det på natten skulle börja brinna”. I brevet har Padellaro bifogat en tändsticka och flera rakblad.

 

8.

Bilden är oskarp. Trots det är det lätt att uppfatta situationen. Utanför klädaffären Fiorucci i Göteborg står ett tiotal demonstranter med stora vita plakat med bilder av minkar och texter som ”Djur skall respekteras – inte spärras in” och ”Förbjud pälsdjursuppfödning”. Bakom ett plakat med texten ”Säg adjö till detta barbari” skymtar Viktor Padellaro. Han står lite i bakgrunden. Han ser blyg ut. Som om han inte riktigt vågar stå för sina åsikter.

Det är sen höst 2010 och organisationen Djurrättsalliansen bedriver en intensiv kampanj mot pälsförsäljare i Göteborg. Varje helg anordnas demonstrationer utanför en handfull noga utvalda affärer. Målet med kampanjen är högt satt: Göteborg skall bli en pälsfri stad.

I bildens förgrund rör sig Richard Klinsmeister, som tillsammans med Robin Ljung organiserar aktionerna. Det är en fredlig kampanj. Den bygger på demonstrationer och informationsspridning. Men den ackompanjeras av hot och skadegörelse; på nätterna attackeras affärerna som är i fokus för kampanjen. Fönsterrutor krossas och röd färg kletas över fasaderna. Bakom attackerna står Djurens Befrielsefront.

Polisen skall senare hävda att det finns ett samband mellan demonstrationerna och attackerna, och Richard Klinsmeister och Robin Ljung kommer att åtalas och dömas för olaga hot. I samband med kampanjen för ett pälsfritt Göteborg har de erbjudit affärerna som fått sina skyltfönster krossade att skriva på ett kontrakt, en pälsfripolicy, om de vill få hoten och vandaliseringen att upphöra.

Richard Klinsmeister och Robin Ljung hävdar hela tiden att de inte har något med vandaliseringen att göra, att de inte har någon kännedom om Djurens Befrielsefront och deras metoder.

Stämningen hösten 2010 är uppjagad. Butiksägarna känner sig rädda och hotade. Djurrättsaktivisterna är febriga. De känner segervittring. Flera affärer har gett upp.

Det är mot denna bakgrund Viktor Padellaro begår sina brott.

 

9.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Felicia, dotter till Charlotte som är ägare till butiken Fiorucci, i vilket han uttryckt hot som att han vet var Felicia bor och ”Från och med nu kommer vi att se dig, Felicia, som ett legitimt mål i kampen mot djurförtrycket” och ”Tror du inte att vi är erfarna med att använda knogjärn tar du fel. Charlotte borde göra det rätta om hon vill sin dotter väl.”

10.

Rösterna är upphetsade. I bakgrunden hör man folk som skriker och väsnas. Det är den tolfte november 2010 och Djurrättsalliansen demonstrerar än en gång utanför Fiorucci. På radioinspelningen hör man Charlotte Alfredsson, ägare till Fiorucci. Hon står på gatan utanför sin butik. Hon talar med Robin Ljung. Båda låter aggressiva.

Charlotte Alfredsson: Du, om man slutar sälja päls, slutar ni krossa rutor då?

Robin Ljung: Vi krossar inga rutor.

Charlotte Alfredsson: Nej, men då slutar rutorna att krossas eller?

Robin Ljung: Om vi tänker på förra gången så sålde ni päls och då krossades rutorna, sedan tog ni bort päls och då fick ni ha era rutor kvar. Men sedan började ni sälja päls igen och då krossades de igen. Det finns nog ett litet samband. Faktiskt.

 

11.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Malai Chokham, som driver en restaurang, i vilket han bland annat uttrycker: ”Skulle du fortsätta sälja hajfenssoppa kan du lita på att vi nästa gång inte attackerar dina rutor, nästa gång är det dig eller Mana som vi tar.”

 

12.

Reportern: Om man som handlare vägrar att skriva på den här policyn, är inte risken då att man får fönstren krossade?

Richard Klinsmeister: Det är mycket möjligt. Men det är svårt för oss att säga, eftersom det inte är vi som utför det. Vi är Djurättsalliansen och vi utför bara lagliga metoder. Och vi har inget med Djurens Befrielsefront att göra, mer än att de möjligtvis hakar på våra kampanjer, vilket inte är så konstigt.

Reportern: Alla de här butikerna som vi har pratat med, som har skrivit på den här listan eller som säger att de slutat sälja päls, de har sagt att det är för att de är rädda. Vad säger du om det?

Richard Klinsmeister: Att de är rädda, det är ju ganska ointressant för oss egentligen. Då kan man tänka, hur rädda har inte djuren varit? Så hur de mår är för oss ointressant. Det som är intressant för oss, det är ju att de ska sluta sälja päls från djur som har varit rädda hela sitt liv.

 

13.

Padellaro har med en slägga/hammare krossat fönsterrutor till restaurang Malai Take Away så att det blev skador för 12 000 kronor.

14.

Djurens befrielsefront: Under årets första månader har åtskilliga aktioner utförts mot pälsbutiker i flera städer, däribland Malmö och Göteborg. Vid en aktion i Göteborg gjordes försök att krossa samtliga rutor på Kajs Päls i Göteborg. Aktivisterna slog upprepade gånger mot pansarglasfönstren med en hammare och lyckades trots den hårda ytan spräcka fönstren på flera ställen. Dekaler som tidigare klistrats upp för att dölja sprickor målades över. I Malmö har Havgårds Päls och Mattsons Päls attackerats flera gånger med färg. Av rapporter på Biteback framgår att mängder av aktioner utförts och vi kan inte i dagsläget summera alla på sidan.

 

15.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Bert Svensson som arbetar som minkuppfödare och tidigare var ordförande för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, i vilket han uttrycker hot om våld mot Bert och hotar både Bert och hans fru Anna med att han kan komma att bränna ned deras hem. I brevet har Padellaro skrivit orden ”jävla avskum” i sitt eget blod.

 

16.

Hoten, allt grövre. Följer man Viktor Padellaro efter kampanjen för ett pälsfritt Göteborg blir det snabbt tydligt hur våldet trappas upp. Inställningen allt mer svartvit. Han befinner sig i krig.

 

17.

Padellaro har hotat målsäganden genom att skicka ett brev till Håkan Stenros, som är delägare i en minkfarm, i vilket han uttrycker dödshot mot Håkan och hotar Håkan och övriga målsägande genom att uttrycka att Djurens befrielsefront skall ”börja aktioner” mot målsägandena samt att de kommer att ”ses som legitima mål i våran kamp för djurens frihet”. I brevet har Padellaro skrivit ordet ”Avskum dö” i sitt eget blod.

 

18.

Våren 2012. Samtidigt som Victor Padellaro, Richard Klinsmeister och Robin Ljung står inför rätta vid tingsrätten i Göteborg, pågår rättegångarna mot Peter Mangs i Malmö och Anders Breivik i Oslo.

I tidningar, radio och teve, en intensiv debatt om skuld och ansvar. Är Peter Mangs och Anders Breivik ensamma galningar, eller skall deras gärningar ses i ett bredare sammanhang. I Dagens Nyheter skriver Göran Greider om ideologiska läckor, om tankesystem som medvetet eller omedvetet öppnar upp för våldet: ”Konservatism är naturligtvis en hedervärd ideologi som är fullt förenlig med demokrati, men liksom alla ideologier läcker den och sipprar in i extremismen. Den organiska grundtanken, central i all konservatism, öppnar lätt för fixa idéer om kulturell och etnisk homogenitet och stänger ute andra konfliktdimensioner, i synnerhet klass och kön. [—] Alla ideologier läcker. Det är den fruktansvärda självinsikt varje intellektuell måste arbeta med. Pol Pot läste Marx. Andreas Baader och Ulrike Meinhof var i någon mening nymarxister.”

Och djurrätten? Hur ser djurrättens läckor ut? Är Viktor Padellaro en ensam galning, eller är han något annat?

 

19.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till familjen Eliasson, däribland Håkan Eliasson, som är ägare till en minkfarm och styrelseledamot i Sveriges Pälsdjursuppfödares riksförbund, i vilket han uttryckt dödshot mot Håkan och hotar Håkan och övriga målsägande genom att skriva ned målsägandenas personnummer, nämna ordet ”propanbomb” samt uttrycka att ”vi” skall ”agera genom direkt aktion” mot målsägandena samt att de kommer att ”betraktas som legitima mål i vår kamp”. I brevet har Padellaro skrivit ordet ”Mördare” i sitt eget blod.

20.

Våld är aldrig meningslöst. Våld utövas aldrig i ett vakuum. Våld skänker alltid utövaren något: makt, tillfredsställelse, upphetsning.

Dock: kopplingarna är inte alltid uppenbara.

 

21.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Jörgen Martinsson, som vid tiden var verkställande direktör i Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, i vilket han uttrycker dödshot mot Jörgen och hotar målsägandena genom att skriva ”Sluta plåga djur innan det blir synd om dig och Anneth. Vi skämtar inte. Sluta stöda pälsindustrin. Sluta innan vi tar till våra metoder”. I brevet har Padellaro skrivit orden ”Vill du dö” och ”Jävla as” i sitt eget blod.

 

 

22.

Maj 2012. Huvudförhandling Göteborgs tingsrätt.

Såväl Richard Klinsmeister som Robin Ljung tar avstånd från Viktor Padellaro. Robin Ljungs försvarare upprepar gång på gång att Viktor Padellaro fört ett ”ensamt krig” mot pälshandlarna och pälsindustrin.

 

23.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Christofer Jern, som sitter i styrelsen för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, i vilket han uttrycker dödshot mot Christofer och hotar målsägandena genom att skriva att ”vi kommer att ta direkt aktion mot dig och Eva Lotta Pernilla” och ”Vill du inte samarbeta med oss för ett samhälle utan djurförtryck gör vi Pernillas och ditt liv till ett helvete”. I brevet har Padellaro skrivit orden ”Avskum Svin” i sitt eget blod.

 

24.

Var börjar en historia? Hur ser kopplingarna ut? Läckorna?

1780 skriver den brittiske moralfilosofen och utilitaristen Jeremy Bentham i en fotnot till sitt stora arbete Introduction to the Principles of Morals and Legislation: ”Den dag kan komma då skapelsens övriga djur må erhålla de rättigheter som aldrig skulle kunna undanhållas dem på annat sätt än genom tyranni. Fransmännen har redan upptäckt att hudens svärta inte utgör skäl att utan gottgörelse utlämna en människa till en plågoandes godtycke. En dag kanske det inses att antalet ben, hudens behåring eller avsaknaden av os sacrum (korsbenet) är lika otillräckliga skäl att utlämna en förnimmande varelse till samma öde. Vad skulle annars kunna känneteckna den oöverstigliga gränsen? Är det förmågan att tänka förnuftigt eller kanske förmågan att diskutera? Men en vuxen häst eller hund är ett ojämförligt mer rationellt liksom mer kommunicerbart djur än ett barn på en dag, en vecka eller till och med en månads ålder. Men anta att det vore annorlunda, vad skulle det spela för roll? Frågan är inte: Kan de resonera? Ej heller: Kan de tala? Utan: Kan de lida?”

 

25.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Niklas Olsson, som är ordförande i styrelsen för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, i vilket han uttrycker dödshot mot Niklas och hotar målsägandena genom att bland annat skriva att ”Detta blir vår första och sista varning innan vi tar till direkt aktion mot dig och Linda Hellman” och ”Vill du inte samarbeta besöker vi ert hem det lär inte bli trevligt för er”. I breven har Padellaro lagt in målsägandenas personnummer samt skrivit orden ”Jävla mördare” i sitt eget blod.

 

26.

Om den moderna djurrättsrörelsen har en källa är det filosofen Peter Singers bok Animal Liberation. Utgiven första gången 1975. Sedan dess tryckt i ständigt nya upplagor.

För Peter Singer är frågan om lidandet central. Han skriver i Jeremy Benthams tradition. Han är också, precis som Jeremy Bentham, utilitarist. Han sätter konsekvenserna i centrum. Han vill mäta, väga och jämföra. Ett lidande ställs mot ett annat. En nytta mot en annan. Kan glädjen av en ny och modern pälsmössa överskugga det lidande som pälsdjuret fått utstå?

Eller annorlunda uttryckt: Hur värderar man den rädsla som pälshandlare eller djuruppfödare känner i förhållande till alla mördade djur?

Alltså, en kalkyl. Vad är ett krossat fönster mot ett liv? Vad är ett dödshot i förhållande till ett systematiskt mördande?

Peter Singer uttrycker sig inte så. Han ställer aldrig den typen av frågor. Men de finns, inneboende, i hans etik.

Men kan man verkligen ställa ett lidande mot ett annat?

 

27.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Mats Språngberg, som arbetar som veterinär på Smittskyddsinstitutet, i vilket han hotar att ta livet av Mats fru och son, Inga-Britt och Sebastian, om inte Mats Spångberg slutar ”plåga djur”. I brevet fanns inklistrat rakblad.

 

28.

Demonstration den femte november 2010 utanför affären Fiorucci.

Robin Ljung: Vi är här för att hedra djurrättsaktivisten Barry Horne, som dog 2001 under en hungerstrejk.

Reportern: Men han blev gripen av polisen?

Robin Ljung: Ja, han blev gripen för sin medkänsla med djuren. Han försökte sätta stopp för de här orättvisorna som drabbar djuren.

Reportern: Men han hade ju applicerat en brandbomb inne i ett köpcentrum?

Robin Ljung: Som sagt, så ser ju vi att det är mycket värre, jag menar, han applicerade brandbomber i butiker som sålde päls, helt enkelt. Och det här lidandet som de här butikerna gör sig skyldiga till genom att sälja päls, då får man sätta det i relation. Vad är värst? Att man bränner ner någonting, en affär utan att skada någon?

 

29.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Jonas Jonasson, som arbetar som revisor för företaget Fiorucci, i vilket han hotar både Jonas och hans fru Maria Jonasson med att bland annat att ” dina nära och kära” skall ”bli lidande” och att ”ta till samma metoder mot Maria och dig som vi gör mot Fiorucci och deras ägare.”

30.

Det går inte att förneka djurs lidande. Den som någon gång besökt ett slakteri vet för alltid hur ett mord ser ut, hur det luktar.

Kött- och pälsindustrin är mänskliga regimer som producerar död och lidande i en aldrig sinande ström.

Men är lidandet verkligen den avgörande frågan?

Donna Haraway skriver: ”…hur mycket mer löftesrik är inte frågan, kan djur leka? Eller arbeta? Eller till och med, kan jag lära mig leka med just denna katt? [—] Tänk vad arbete och lek, och inte bara barmhärtighet, kan öppna upp när den ömsesidiga möjligheten att respondera, oavsett namn, tas på allvar som en vardaglig praktik […] Tänk om användbart ord för detta är glädje? Och tänk om frågan om hur djur engagerar och gör tillgängliga varandras blickar skulle stå i centrum för folk? Tänk om det är det som är frågan, och tänk om när så denna frågas formulering etableras korrekt, den kan komma att förändra allt?”

Glädje istället för lidande? Lek och öppenhet istället för barmhärtighet?

Donna Haraway kan synas naiv. Men är inte naiviteten en bättre väg till kunskap och öppenhet än principfastheten?

Donna Haraway vill att vi sätter mötet i centrum. Det är i mötet med andra vi blir till. Det är i mötet vi skapas, i samblivelse. Hur skall den som på allvar mött en annan varelse kunna ta dess liv?

 

31.

Padellaro har hotat målsägandena genom att skicka ett brev till Tryggve Leandersson, som arbetar som minkuppfödare och sitter i styrelsen för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, i vilket han hotar både Tryggve, hans fru Lena och deras båda barn Johan och Emma bland annat med att han kommer att bränna ner deras hem ”En eller två hinkar, bensin, stubin och eld och du skall få se hur det går när man stöder djurplågeri”. I brevet har Padellaro skrivit samtliga målsägandens personnummer, bifogat två tändstickor samt skrivit ordet ”Avskum” i sitt eget blod.

32.

Åklagaren: Vad är djurrätt för dig?

Den svarande: Det är att djuren skall ha rätt till sitt eget liv – sin frihet!

 

33.

Padellaro har hotat målsägandena genom att hälla ut rödfärg på deras farstubro, spraya ordet ”mördare” och ”avskum” på deras villafasad, garage och bil samt på deras brevlåda lämna en plastflaska, innehållande aceton, med veke och en papperslapp med texten: ”sista varningen, sluta sälj päls – DBF, Djurens Befrielsefront”.

 

34.

Finns det ett eget liv? Ett liv för sig, avskilt från andra? Ett subjekt? Är inte det en fantasi? Är inte det den liberala humanismens själva grundmyt?

Betyder det att djurrättsrörelsen bara är den moderna liberalismen på högvarv? Det ser onekligen så ut. Gång på gång återkommer ord och begrepp som frihet och rätten till sitt eget liv.

Peter Singer har argumenterat för att mänskliga rättigheter skall gälla även för djur, till att börja med åtminstone för människoapor. Det är som om djurrättsrörelsen vill utropa: Djur är också människor!

Men den djupare och mer intressanta frågan, den som i all sin enkelhet och barnslighet, kan förvränga perspektivet går man tyst förbi: Människor är också djur!

 

35.

Padellaro har anlagt en brand i McDonalds restaurang som drivs av Cafi AB på Valhallagatan i Göteborg genom att krossa två fönsterrutor till restaurangen, kasta in två dunkar bensin och sedan antända bensinen. Branden innebar fara för andras liv och hälsa samt omfattande förstörelse av andras egendom. Padellaro begick gärningen med uppsåt.

 

36.

Går det att mäta lidande? Förmodligen inte.

Går det att mäta glädje? ALDRIG.

Dock: Det finns en definitiv skillnad mellan att tala om glädje och att tala om lidande. Glädjen lyfter fram det levande. Lidandet det döende.

 

37.

Ett övergrepp kan aldrig förlåtas med ett annat.

 

 

av Mattias Hagberg