Djurkalendern: Lucka 1, Jonas Holmberg

Vissa djur är mer populära hos filmskapare än andra. Hundar är så populära att de till och med har ett eget filmpris, Palm dog, och det finns 8 056 filmer med nyckelordet hund på filmdatabasen Imdb. Även häst (4 555) och katt (3 316) hör till de mest populära arterna.

Kanske är späckhuggare svårare att regissera, för trots sin grafiskt starka framtoning har de svartvita jättedelfinerna bara fått vara med i 42 filmer totalt. Men även om antalet filmer inte är så många, så har späckhuggarna ändå levererat både en av årets mest djupdykande dokumentärer, Gabriela Cowperthwaites Blackfish, och den kanske näst största animaliska filmstjärnan efter apan Cheetah. Den isländska späckhuggaren Keiko blev en global berömdhet efter att ha drivit miljontals barn till tårar i Rädda Willy. Simon Wincers sentimentala supersuccé handlar om en pojke som ger en späckhuggare friheten. Efter att journalister upptäckt att Keiko själv levde ett instängt och ganska eländigt liv blev också han frisläppt, varpå han dog ganska omgående (efter alla år i en pool kunde han varken jaga eller hålla andan).

Men Keikos rollprestation till trots är inte Rädda Willy den bästa filmen om en späckhuggare. Det är Jacques Audiards våldsamma och poetiska kärleksfilm Rust and bone, där Marion Cotillard spelar en späckhuggartränare som får benen avslitna.

Cotillard är fantastisk i filmen, men hon gillade inte att spela mot späckhuggare, utan har sagt att hennes motspelare från tandvalsfamiljen blev så arg på henne att den skrek och visade sina enorma tänder: ”Tänderna var så skrämmande. Jag var i chock. Jag grät direkt.”

Den aggressiva späckhuggaren fick sparken direkt, och när den nya väl simmat in i poolen blev resultatet magnifikt. Scenen där Cotillard återvänder till valbassängen, med nya fötter av metall, och återser besten som invalidiserat henne för evigt är inte bara en estetiskt fulländad filmbild, det är också en poetisk och känslomässigt finkalibrerad behandling av de dualiteter som Rust and bone vilar på: hårdhet och mjukhet, styrka och svaghet, människa och djur.

I djurkalendern väljer 24 personer från film- och djurfälten sitt favoritdjur ur filmhistorien.