Nu har arbetet med årets temaskrift börjat på allvar. Temat kommer att vara miljö ur olika perspektiv; land och vatten. Det är en viktig del i ockupationen och motståndet mot den, kampen om marken och vattnet. Resan börjar i Gaza. Anna Wester skriver:
”Jag är så glad över att vara i Gaza igen. Så många glada återseenden och bra möten, men också hemska historier, framför allt från förra sommarens attacker. Nu sitter jag och Catrin på hotellet och försöker samla lite av intrycken från våra dagar här. Solen har precis gått ner, men folk är fortfarande kvar på stranden som ligger alldeles nedanför.
Solnedgången var bländande vacker, som alltid i Gaza. Havet som folk beskriver som så enormt viktigt.
– När jag är på stranden och ser ut över havet, känns det som att jag äger hela världen, sa en vän i går.
Instängda i världens största utomhusfängelse suddar havet ut den synliga gränsen och ger en känsla av frihet. Fast självklart vet alla att de israeliska militärbåtarna aldrig är långt borta.
Varje gång jag kommer hit, så slås jag av hur litet Gaza är. Trångt. Världens mest tätbebyggda område. Att se alla sönderbombade hus och sitta och prata med människor som levde i den där mardrömmen under 52 dagar, att höra om förlorade vänner och släktingar, rädslan, förtvivlan, ilskan. Och nu HOPPLÖSHETEN. Det gör så ont att tänka på att omvärlden lät detta ske. Att 1,8 miljoner människor instängda utan att ha någonstans att ta vägen, bombades dygnet runt i över en månad. Och nu RÄDSLAN att det ska hända igen. Och sen tanken på att inte ett enda av de raserade husen ännu byggts upp.
Frågan man vill ställa hela tiden är hur orkar ni?