Valfrid Palmgren var bibliotekspionjären som genom de ännu mycket viktiga och läsvärda skrifterna ”Biblioteket – en ljushärd ”och ”Bibliotek och folkuppfostran” (1909) introducerade det moderna folkbibliotekets ideologi och praktik i Sverige. Hon var KB första kvinnliga amanuens och skapade Stockholms barn-och ungdomsbibliotek, Europas första i sitt slag. Hon var drivande i tillkomsten av Stockholms Stadsbibliotek och Sveriges Allmänna Biblioteksförening och mer därtill. Men sedan gifte hon sig och flytta till Danmark.
Vi är många som gått omkring med märket med Valfrids porträtt med den stora hatten och texten ”Library spirit”, men inte vetat så mycket mer om henne.
Två av dem som undrat vem hon egentligen var och hur det gick sedan är bissarna Mats Myrstener och Lena Lundgren och de har nu tillsammans med folkbildningsforskare Kerstin E Wallin skrivit boken ”Böcker bibliotek bildning Valfrid Palmgren Munch-Pedersens liv och verk”(Stockholmia förlag 2015). Boken är rikt illustrerad och vackert formgiven och lockar verkligen till läsning. Den fyller en stor lucka i den tämligen magra svenska folkbibliotekshistoriska utgivningen.
I de inledande kapitlen ger Kerstin E Wallin en bred och detaljrik skildring av Valfrids bakgrund, familj och studier, liksom hennes engagemang i kvinnosaken och fredsfrågan. Ett särskilt kapitel ägnas faderns livsverk den Palmgrenska samskolan och dess för tiden progressiva pedagogiken. Såväl Valfrid som hennes syster arbetade tidvis som lärare vid skolan.
Mats Myrstener ger en skildring av Stockholm och dess splittrade biblioteksväsen och frågan om skapandet av en organisation och ett Stadsbibliotek. Lena Lundgren berättar om Valfrids tid som amanuens vid KB, resa till USA och inspirationen därifrån och om Valfrids engagemang i barns läsning. Stockholms barn-och ungdomsbibliotek får ett eget omfattande kapitel.
År 1911 vid 34 års ålder gifter sig Valfrid med ingenjör Jon Munch-Pedersen och flyttar till Danmark och lever där i 56 år vilka skildras i bokens sista tredjedel. De får tre söner varav en dör i späd ålder och en stupar i spanska inbördeskriget. Om detta och andra bekymmer och händelser i familjens och Valfrid liv i Danmnark berättar Kerstin E Wallin ingående. Lena Lundgren skriver om arbetet med den stora ordbok som Valfrid ägnade många år åt. Vi får även en inblick i hennes ivriga och idoga folkbildningsarbete, hennes föreläsningsverksamhet, skrivande och brinnande intresse för det nordiska samarbetet, i synnerhet ville hon skapa en större förståelse för och kunskap om Sverige i Danmark.
Fram träder bilden av en imponerande person, en idealist full av energi, engagemang och kunskap, en skicklig och efterfrågad talare med förmåga att även lyssna. Hon kunde vara stridbar och kompromisslös och sökte sig till, eller skapade själv arenor att framföra sina tankar på. Hon hade en vision om framtiden, som Lena Lundgren sammanfattar i slutkapitlet, ” präglad av tolerans och förståelse mellan människor och folk, mellan gamla och unga och mellan kvinnor och män och ville höja diskussionen över det dagliga livet”. Förståelse var målet enligt Valfrid och här kommer begreppet Library spirit, som hon hämtat från Amerika, in. Det står för tron på boken ”som den yppersta av de vägar, som kan leda till mänsklig förståelse” eller som hon skriver på ett annat ställe:
”Det är en anda av mänsklig förståelse- parad med ett absolut obyråkratiskt sinne och uppträdande, det är oegennyttig hjälpsamhet … Samtidigt betyder ”library spirit” en orygglig tro på bokens, litteraturens, konstens, kort sagt upplysningens kulturens uppfostrande betydelse för individens andliga utveckling och förkovran.”
Efter att ha läst denna gedigna intresseväckande bok, kanske lite spretig och väl detaljrik ibland, känner jag att det är läge att åter ta fram Libraryspiritmärket. Såsom författarna skriver i förordet är detta inte den definitiva boken om Valfrid, det finns så mycket mer att gå djupare in i och forska vidare om, men det är en ypperlig och inspirerande början. Boken ska givetvis helst läsas i sin helhet, men många kapitel är såpass fristående att de kan fungera separat.
Visst skulle vi alla och hela samhället behöva mer Library spirit, en större förståelse, kunskap och inlevelse, idag, när så mycket av det mer eller mindre offentliga samtalet , speciellt på sociala media, tycks gå ut på att man ska misstolka varandra och sedan ta till storsläggan med onyanserade tillmälen för att försöka plocka poäng istället för att skapa förståelse och fördjupa debatten.
Ingrid Atlestam
