Oraklet Joel Isabel Mauricio Ortiz har svarat på era frågor! — Kulturtidskrifter.seKulturtidskrifter.se

Joel Mauricio Isabel Ortiz debuterade nyligen med sin hyllade roman Sången om en son och arbetar som skådespelare, nu aktuell med föreställningen Du måste flytta på dig på Unga Klara. Hen är också engagerad i sexualpolitiska, hbtqi- och antirasistiska frågor samt frilansar som skribent.

■ Vad tycker du om monogami? Är det ett heteronormativt hittepå eller något att eftersträva? /Relationsanarkisten

Joel: Hej Relationsanarkisten! Om tvåsam monogami inte skulle kännas bra för en person är det definitivt inte något att eftersträva. Men det kanske är lättare sagt än gjort då hela samhället är uppbyggt utefter just cis-heteronormativ tvåsamhet och kärnfamiljsideal. Jag tänker att det viktigaste en bör göra om en inleder en relation med någon/några är att så snart som möjligt prata om hur en känner och tänker kring monogami och relationer.

Jag själv skulle inte kunna svära på att jag vill vara i en monogam tvåsam relation resten av livet, lika lite som att jag skulle kunna svära på att jag inte vill det någon gång i livet. Beroende på vem/ vilka du startar någon form av relation med kommer just er relation vara unik och ni kan skapa just ert sätt att leva på. Vi behöver inte färre sätt att ha kärleksrelationer på – vi behöver alla möjliga olika sätt! Där behöver samhället och politiken bli inkluderande och lyhörd för personer som har relationer som bryter en tvåsam cis-heteronorm.

■ Queervärlden är sååå liten, hur navigerar en den när det gäller dejting? Ska en släppa att någon en är intresserad av säkert har varit med någon/några en känner och bara gilla läget? /Tindertrött twink

Joel: Hej Tindertrö twink! Ja, det kan många gånger kännas som en alldeles för liten ankdam att simma i. Jag tycker definitivt att du ska släppa tanken på att din dejt möjligtvis har legat med någon du känner – särskilt om du tycker dejten är cute och fett nice! Tänk om det är tidernas match och du missar chansen bara för att den personen eventuellt varit med någon du känner, vem bryr sig! Gilla läget! Dejta mera!

■ Alla snackar om självkärlek och hur viktigt det är, men hur kommer en dit? /Saher

Joel: Hej Saher! Jag har fått arbeta mycket på att lära mig att älska mig själv, respektera mig själv, ta hand om mig själv. Det har varit en lång resa och jag är definitivt inte framme vid en slutstation. Det finns kanske ingen slutstation. Däremot finns tid, tiden är ens bästa vän när det kommer till att acceptera sina känslor, lyssna på dem, oavsett om det är självhat eller kärlek – eller om man inte känner någonting. Känslor och/eller tomhet behöver uppmärksamhet och tid. Det händer inte över en natt att en vaknar och älskar sig själv, och det är okej! En behöver träna på det, och hur en bäst tränar på det skiljer sig nog en del utifrån vem just du är som person och vilka behov du har.

Mitt råd är att prata om sitt inre med en nära vän och att kontakta en kurator eller terapeut. Jag fick möjlighet till gratis terapi via Venhälsan på Södersjukhuset och sedan via HBT-hälsan, och senare fick jag ekonomisk möjlighet att själv bekosta psykolog. De möjligheterna hade jag, jag vet inte dina möjligheter. Men för mig hjälpte det att prata med en utomstående professionell person för att förstå varför jag hade så svårt för att älska mig själv.

Så, ta det lugnt och lyssna inåt, ta känslorna på allvar. Du är värd att tas hand om och värd att tas på allvar. Be om hjälp och stöd av nära och kära. Ibland kanske det kan räcka med att prata om det med en vän, annars tveka inte att kontakta vårdcentral eller liknande. Det kan vara så att en inte har nära och kära att tala med, men att prata om sina funderingar med någon/ några andra (eller ett djur: jag har pratat så mycket med min hund) som tar emot ens tankar om självkärlek är ett viktigt steg mot att närma sig själv. Ta hand om dig!

■ Kanske konstig fråga men… är en kinkster (BDSM) och har träffat under baraste (vanilj)människan, men vet inte hur jag ska säga till hen vad jag gillar sexuellt utan att skrämma iväg hen? Hjälp! /Kinkiga Kalle

Joel: Hej Kinkiga Kalle! Jag tycker absolut inte att det här är en konstig fråga, tvärtom! Vad fint att du träffat någon underbar som du tycker om. Jag förstår din oro kring att du ska, som du skriver, skrämma iväg den personen om du berättar om vad du har för sexuella preferenser. BDSM, som du så klart vet, kräver ömsesidighet och kommunikation mellan personerna som deltar, precis som all sexuell intimitet behöver, för att bli så trygg och bra som möjligt. Det finns tyvärr en stigmatiserande och fördomsfull blick på personer som gillar BDSM och/eller identifierar sig som kinksters eller dylikt. Jag tycker du ska, när du känner dig redo och bekväm, ta dig tid med personen i fråga och prata om det här.

När du berättar om dina behov och vad du gillar sexuellt, kan det vara bra att även vara ärlig med din oro över hur personen ska reagera. Låt personen ställa alla tänkbara frågor. Kanske är även hen en kinky doldis? Om inte, prata och våga vara så ärlig som möjligt. Hitta er väg till ömsesidighet. Skulle det vara så att personen skulle reagera med förakt eller sårande fördomar är det troligtvis inte en person du skulle vilja vara intim med i vilket fall, på något sätt. Förhoppningsvis går allt toppen, och ni kanske kan överraska varandra sexuellt! Men jag tycker att det viktigaste är: ärlighet, kommunikation, ömsesidighet. Lycka till!

■ Din nya bok Sången om en son är väldigt självbiografisk och utlämnande. Hur känns det nu när den är ute och hur var själva processen med att skriva något så personligt? /Juliet på redaktionen

Joel: Hej Juliet! Jag skulle ljuga om jag sa att min debutroman var självbiografisk. Det är den inte, även om det finns delar i den som stämmer överens med mina egna erfarenheter av rasism och queer- och homofobi. Men boken blir kanske inte mindre självutlämnande ändå. Det är en väldigt personlig handling att skriva en roman och jag brukar tänka att via fiktionen och texten kommer jag ännu mer nära något sant och naket i mig. Jag brukar säga att romanen är en dystopisk version av mig själv och en utopisk. De delar i boken som kanske egentligen är mest utlämnande är de partierna där huvudpersonen längtar efter kärlek och intimitet och de om huvudpersonens mamma. Vilket är ”positiva” känslor och kanske inte borde kännas som att jag lämnar ut mig själv, men för mig var det just de partierna i boken som var jobbigast att publicera.

Det känns härligt att boken är ute och att många hör av sig och berättar att de känner igen sig i bokens tematik – att leva i ett mellanförskap, att vara icke-binär queer, i destruktivitet, och att utstå rasism. För mig gör det inget om folk verkligen tror att det är jag som är huvudpersonen till 100 procent, det viktigaste är läsarens upplevelse.

Har du något önskemål om nästa nummers Orakel, eller en fråga du skulle vilja skicka redan nu? Hör av dig till oss på tips@bang.se eller via Bangs sociala medier!

Den här texten publicerades i Bang 3/2018 med tema Relationsakuten.
Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att prenumerera på Bang!