Mellan 2002 och 2018 utvecklades Sverigedemokraterna från ett marginellt parti till en politisk kraft att räkna med: partiet fick cirka 18 procent av rösterna i riksdagsvalet 2018. Björn Fryklund och Sigrid Saveljeffs artikel är en analys av Socialdemokraternas och Moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna under denna period. En utgångspunkt är den amerikanska statsvetaren Bonnie Meguids PSO-teori (position, salience, ownership), vilken urskiljer tre huvudsakliga strategier som dominerande partier kan tillämpa mot nischpartier: avvisande, konvergerande och divergerande. Författarna visar att trovärdighet och demokratisk legitimitet har haft stor betydelse för vilka strategier S och M har valt. Det finns ett demokratiskt dilemma: väljarnas efterfrågan på partier med högerpopulistisk dagordning skapar motsvarande tillgång, och förr eller senare uppstår en konflikt med den liberala demokratins grundläggande värden. Det skapar ett strategiskt dilemma för de etablerade partierna: de tvingas balansera mellan att sträva mot sina egna mål och att hantera det demokratiska dilemmat. I Sverige har det demokratiska dilemmat blivit allt mer underordnat det strategiska dilemmat.
Publiceringshistorik: Originalpublicering.
(Publicerad 20 mars 2019)
Förslag på källangivelse: Fryklund, Björn & Sigrid Saveljeff (2019) ”Det politiska etablissemangets strategier gentemot högerpopulistiska partier”, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 10, s. 33–70. DOI: https://doi.org/10.13068/2000-6217.10.2