Språkliga normer inom upphovsrätten

I lagen står det ”upphovsman” men Svenska Tecknare skriver ”upphovsperson”. Förbundsjuristen Marcela Contardo förklarar varför, och svarar på frågor om juridik och arvoden tillsammans med Lisa Engström.

Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 4, december 2022. Text: Marcela Contardo, Lisa Engström. Illustration: Johan Wanloo.

Som förbundsjurist jobbar jag dagligen med att benämna den som skapar. När jag svarar på frågor från medlemmar, när jag skriver informationsmaterial och när jag föreläser i olika sammanhang refererar jag till kreatören som ”upphovsperson”. Jag trivs bra med detta men i lagen står det ju faktiskt ”upphovsman”. Så varför gör jag som jag gör?

Svaret är att Svenska Tecknare och andra medlemsorganisationer i paraplyorganisationen KLYS har beslutat att använda det språkbruket. Svenska Tecknare anser att det är viktigt att vi använder oss av ett begrepp som speglar mångfalden bland dem som skapar när vi pratar om dem. Och pratar gör vi. Just det, till och med i våra remissvar skriver vi ”upphovsperson”.

Jag frågar mig så hur det har gått för oss i strävan för en ny norm, och ser att på vårt område viktiga myndigheter som Patent- och registreringsverket och Kulturrådet använder sig av samma begrepp som vi gör. När jag lyssnar på Sveriges Radio tycker jag mig höra båda begreppen och ibland även andra varianter som ”upphovskvinna” och ”upphovsmakare”. Andra könsneutrala alternativ som ”konstnär”, ”formgivare” och ”bildskapare” används i många sammanhang här och var. Myndigheten Institutet för språk- och folkminnen avråder förresten från yrkesbeteckningar som slutar på -man.

Men statliga utredningar, betänkanden och så vidare håller trots allt än så länge fast vid ”upphovsman” och jag ser inte att detta kommer att förändras i närtid. Kanske tror jag att riksdagen skulle kunna klubba igenom en ändring om frågan bara kom så långt. Utvecklingen har dock knappast stannat av och det blir spännande att se hur landet ligger om några år. Vad tror du?

/Marcela Contardo

 

Hur länge måste jag spara min bokföring?
Hej juristen! Jag ska flytta från villa till en mindre lägenhet och behöver göra mig av med så mycket som möjligt. Undrar över mina fakturor och kvitton i min firma: hur länge måste jag spara sådant här material? Är det förresten okej att jag förvarar min bokföring på landet för att spara plats i lägenheten?

Marcela Contardo svarar:
Du måste spara den så kallade räkenskapsinformationen i hela sju år efter det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Är ditt räkenskapsår 1 januari–31 december blir det lätt att räkna. Då ska helt enkelt sju år passera innan du kan göra dig av med materialet. Men är ditt räkenskapsår till exempel 1 juli–30 juni så blir det i praktiken så att du måste spara materialet i sju år och sex månader. Hänger du med? Grundregeln i bokföringslagen är att förvaringen ska ske ”i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt”. Ditt lantställe har du nog inte under regelbunden uppsikt, så nej, i så fall ska du inte använda det som förvaringsplats.

 

Ta betalt för bilder i scenografi, hur ska jag tänka?
Hej! Jag har blivit kontaktad av en teaterproducent som vill använda mina bilder i en barnföreställning, vilket i sig känns spännande och roligt. Bilderna ska projiceras på duk och de säger att de behöver ha filerna som högupplösta. Jag blir osäker här. Kan jag ta betalt – och i så fall hur ska jag tänka? Det känns också nervöst att skicka filer i så god kvalitet. Jag känner mig nojig över det.

Marcela Contardo svarar:
Vad kul att dina verk är efterfrågade! Är du positiv till sammanhanget så är det bara betalningen ni måste lösa. Dina bilder kommer att vara en del av scenografin och ni behöver reda ut hur pass stor del. Ligger dina bilder projicerade konstant genom föreställningen? Hur många bilder rör det sig om och hur länge visas de? Har teatern kollektivavtal med Scen & Film? Har teatern en budget för föreställningen? Vad får övriga medverkande i ersättning? Vilket blir biljettpriset? Ta helt enkelt reda på lite mer fakta och återkom till oss på rådgivningen så bollar vi med dig. Jag tycker inte att du ska vara orolig över att skicka högupplösta filer. De behövs sannolikt för att projiceringen ska bli så bra som möjligt vilket ju också gynnar dig som bildskapare. Och att producenten har filerna betyder inte att hen får använda dem på något annat sätt än vad ni har kommit överens om. Du kan även be dem radera filerna efter att föreställningsperioden är avslutad.

 

Arvode för affischkollektion
Hej rådgivningen! Jag har fått en förfrågan från ett företag som säljer posters och som är intresserade av att ta in några specialbeställda motiv från mig. De vill köpa rätten för dessa motiv och vill veta vad det kostar att ta fram en unik kollektion för dem. Nu undrar jag vad som är ett rimligt pris? Vad är ett bra timpris, samt slutpris för kunden?

Lisa Engström svarar:
Det låter kul att göra en egen serie med posters! Om vi tänker på vad det är som företaget ska ersätta dig för så är det dels din arbetstid för att ta fram motiven, dels rätten till användningen av dem. Det är alltså viktigt att ni utöver timpriset även gör upp om vilken rätt de ska få, hur de ska få använda motiven. Till exempel att de får rätten att producera och sälja posters under en bestämd tid alternativt i en begränsad upplaga. Uppdragsgivaren köper ju inte dina motiv utan endast rätten till att använda dessa motiv för det ni har kommit överens om. Det finns flera alternativ för hur din ersättning kan ske:

– Räkna på din arbetsinsats, hur många timmar arbetet kräver av dig. Svenska Tecknares rekommenderade timpris är cirka 1 000 kronor och då inkluderas egentligen inga större användningsrätter. Därför bör du addera ett arvode för deras användning, som beror på hur stor upplaga de vill kunna trycka och sälja. Om det är möjligt att hålla en hög timlön så kan du inkludera rätten till försäljning av en spikad upplaga i timpriset. Sedan kan det vara bra att dela upp denna totalsumma på antalet motiv du tar fram så att du kan ge ett styckepris per motiv. Har de inte budgeten som krävs så får de helt enkelt beställa färre motiv.

– Ett annat sätt är att du tar ett arvode för framtagning av motiven (som ersätter kanske halva arbetstiden) och sedan en rörlig ersättning, det vill säga royalty på försäljningen. Vid posterförsäljning har jag sett allt ifrån 15 till 30 procent. Vid de högre nivåerna kan det dock vara så att inget arvode för själva framtagningen har utgått, utan att ersättningen enbart har utgjorts av royalty. För att veta om din royaltyprocentsats är bra nog måste du veta på vad den räknas och hur det priset ser ut. Räknas det på priset mot kunden eller efter avdragen produktionskostnad? Kostnaderna blir intressanta för att kunna veta vad din ersättning per poster faktiskt blir. Därför är det viktigt att fråga och reda ut det med uppdragsgivaren. Om ni väljer en rörlig ersättning, helst då som en del av din ersättning, så råder jag dig till att ändå tidsbegränsa deras användning.

Om du vill ha lite koll på vad priser för posters kan ligga på rekommenderar jag dig att kolla på nätet hos den uppsjö av företag som säljer posters, från låga till höga priser. Balansen handlar väl om att ett lågt pris kanske säljer mer och ett högt generar bättre inkomst per såld poster. Generellt skulle jag ha mer förtroende för ett företag som hellre säljer färre till ett högre pris än har en massproduktion med låga priser som bidrar till prisdumpning av formgivares och illustratörers arvoden.

Inlägget Språkliga normer inom upphovsrätten dök först upp på Tecknaren.