FILM. ”Ingen av Borglis filmer är något finstämt psykologiskt drama. De är alla svarta satirer, som drar mot överdrifter och absurditeter,” skriver Charlotte Wiberg. Det handlar om cancelkultur och uppmärksamhetsekonomi. I Sverige […]
FILM. ”Ingen av Borglis filmer är något finstämt psykologiskt drama. De är alla svarta satirer, som drar mot överdrifter och absurditeter,” skriver Charlotte Wiberg. Det handlar om cancelkultur och uppmärksamhetsekonomi. I Sverige […]