Fredagstexten






Rådjur, andra djur; människor


Du vaknar helt vriden.

Biologin fungerar mörknande.

Huvudvärken tycktes plötsligt exogen,
som om den kommit från ett annat (lika ensamt) kön.

*

Idag kan vara den elfte februari.

Fukten ligger långsamt lokaliserad i marken.

Mitt hjärta slår mot handledens tunna hud. Det tredje rådjuret är
också en period.

*

Vad vet vi om varandra?

I snart två år har jag sänkt blicken.
Jag korrigerar ditt drag med min hand. Plötsligt vill en specifik
färg bli en helt annan färg. Det finns åska i munsårets mönster – i
din pupills brant.

*

Jag tänker att skräpet är lokalt.
Vid refuger och längs vägrenen ligger trafikdöda djur. Dom är till
hälften uppätna av andra djur.

*

Det mörknar i halspulsådern.
Det finns ett helt år gömt i teglets röda färg.
Senare som en måndag i magen. Kustklimatet tvingar duvorna
att gång på gång börja om från marken. Tiden är hård mot
hudens praxis.

*

Du vaknar helt vriden.

Dom tre rådjuren stod länge stilla alldeles nära stigen.
Dom rörde sig sedan helt långsamt uppför slänten, försvann in
bland trädens rådande förenkling.
Du vaknar helt vriden.
Din hand är instängd (analyserad) i min hands anatomiska oro.

*

Det tar ett år att vakna.
Din rörelse är hård (fattig på vätska).
Jag flyttar på en bok i bokhyllan och hittar samtidigt min klocka
som har varit försvunnen sen i somras. Är detta den femte eller
sjätte vintern i följd utan snö? Om Racak kan jag inte skriva.

 

Fredrik Nyberg