På jakt efter det angelägna att skriva om och ständigt bemödad om att förnya sin litterära röst. För sin senaste novellsamling Undantagen belönades författaren Mats Kolmisoppi med det prestigefyllda Mare Kandre-priset, som för sjunde året i rad delades ut av 10TAL och Mare Kandres familj.
18 november 2012. Inne på Stadsteatern pågår febrila förberedelser inför årets upplaga av Stockholms Internationella Poesifestival, som bland annat är skådeplats för utdelningen av Mare Kandre-priset. Pristagaren själv, Mats Kolmisoppi, ger dock inte sken av att vara nervös utan sitter lugnt tillbakalutad i kafésoffan.
”Jag är glad och hedrad över att få den uppskattning som detta pris innebär. Det känns både uppmuntrande och uppfordrande.”
Mare Kandre-priset delas årligen ut till en svensk författare som förvaltar Kandres litterära värv eller skriver i hennes anda. Mats Kolmisoppi medger förvisso att hans relation till Kandres författarskap är i behov av en uppdatering, men tillägger att han tydligt minns hänförelsen som framkallades vid läsningen av hennes roman Bübins unge. Förtjusningen över den fantastiska, lyriska och gåtfulla stilen med enormt patos i grunden glömmer han inte i första taget – och språket som hela tiden är litterärt intressant utan att någonsin vara förenklat.
Vilka gemensamma nämnare tror han då existerar mellan hans eget och Mare Kandres skrivande?
”Jag anar att vi båda har ett skrivande som tar sin utgångspunkt i frågan om angelägenhet. Litteraturen ska betyda någonting; den ska framkalla känslor, allvar och får inte vara utbytbar på samma sätt som bruksprosan i tidningarna.”
Kolmisoppis novellsamling Undantagen (2012) handlar om människor i samhällets utkant och är genomsyrad av deras vrede, sorg och frustration över sakernas tillstånd. Den beskriver en allt svårare tillvaro som hårdnar politiskt i samma takt som minnet av det generösa folkhemmet bleknar.
”Många av de som figurerar i dessa texter ser sig själva som produkter av samhället snarare än agenter i sina egna liv. De tror att allt hat och all frustration är skapade av omgivningarna. Däremot vägrar de tro på det inifrån kommande.”
Han berättar att samlingen till stor del föddes ur hans egen frustration över vart samhället är på väg.
”För 20 år sedan hade alla asgarvat om någon sagt att man skulle ha coacher för att råda bot på arbetslösheten. Men det är så man löser problem nuförtiden.”
Det litterära och politiska har haft en stor del i Kolmisoppis liv sedan han hoppade av gymnasiet vid 16 års ålder. Redan då existerade en tydligt formulerad tanke om att bli författare, vilket ledde till skrivarkurser på Bona Folkhögskola, Nordiska Folkhögskolan och till utbildningen Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Han debuterade 2001 med Jag menar nu, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Fyra år senare följde Ryttlarna, för vilken han erhöll Aftonbladets litteraturpris. Romanen Bryssel utkom 2008.
”Mina tidigare böcker tillkom som reaktioner på varandra och var alla politiska i någon mening. Men den här är annorlunda”, säger Mats Kolmisoppi om Undantagen. Han beskriver samlingen som mer uttalat arg, mörk och sorgsen än de tidigare alstren och hävdar bestämt att litteraturens uppgift inte består i att vara snäll. Säkerligen något som föregångaren Mare Kandre skulle stämt in i.
Tidigare Mare Kandre-pristagare är: Anne Swärd, Sara Hallström, Ida Börjel, Jonas Brun, Ann Hallström, Carolina Fredriksson.