AKT UNG

mitt
i de
utsålda
känslornas

tidsrymd

öppnade
sig en mjuk
utomjordslig
höstvindsfamn

Dikten är skriven av Elin Elisabeth Kvicklund och framfördes på Teater Brunnsgatan Fyra den 16:e november 2012, då något historiskt skedde på teatern. Ordmusik strömmade från oupptäckta planeter och poeter som ännu inte givits rum fick en scen! Det som hände var AKT UNG, en föreställning av och med poeter mellan 16–27 år, liksom startakten för Stockholms Internationella Poesifestival 2012.

AKT UNG är ett helt nytt koncept för årets festival. Idén föddes ur en studie från Ungdomsstyrelsen, som kartlägger hur många ordkonstnärer som vid 20–25 går från att skriva mycket till att stänga sina textdokument för alltid. Siffrorna var alarmerande. 10TAL insåg att skälet till tragedin var att de unga inte ges tillräckligt med offentligt utrymme. Vi ville ändra på det.

Ensam är inte stark. 10TAL gick samman med tidskrifterna fikssion, ponton och Vi värdelösa Litzine, och gemensamt begav vi oss ut på en kulturell rymdfärd bortom de kända författarstjärnorna. Idéer bollades, poeter efterlystes, kaffe dracks och till sist skapades något som kom att heta AKT UNG.

SJÄLVKLART blev det en succé. Ge unga en röst och den ska höras! Teater Brunnsgatan Fyra översvämmades av människor som kommit för att lyssna och se. Trycket var sådant att man fick sitta ”mysigt” nära varandra så att fler kunde rymmas. Ändå fick många stå.

Föreställningen inramades av ett manifest för den unga poesin. Manifestet var kollektivt skapat (PÅ INTERNET) av ett tjugotal poeter genom en workshop med tidskriften fikssion.

augustpriset är inget annat än en vagel i ögat, ett hån, en dödsförklaring, en diagnos, en antites, ett kollektiv självmord
och lilla priset går till en liten liten poet asså pytte pytte liten gulligull
de har korta minikjolar, det är därför det heter ”lilla” augustpriset
tänk typ mini mini, mycket små ögon och fingrar
titta titta på ”lilla strindberg” ååh
gullis strindis
titta! han skriver! titta, kolla hur han håller i pennan, gu va GULLIGT!

Kvällens poeter, alla poeter! Hur göra dem rättvisa i en text med begränsade tecken? Vad de gjorde var gränslöst. Den mänskliga fantasin spränger världen skriversäger Palle Borenberg i en dikt om människans världsförintande kraft.

Har ni någonsin slungat sallad? För ni borde prova… ni borde
verkligen… prova.

Sägerskriver Pedram Nassouri med galen röst, manisk blick. Lidija Praizović översätter serbiska popsånger, tidigare citerade Elin Elisabeth Kvicklund reciterar sjutton dikter från hjärtat. Krigstribunalen eller Love, Henrik, My, Niklas intar scenen med järnrör i händerna och bankar ner vår samtids lögner med en allvarlig humor. Sofia von Schmalensee läserskriversäger:

Jag läser: handen är frihet
Nej
Aldrig min frihet
Alltid för det
jag vill vrida
från

Anna Nygren illustrerar ”monsterskapet mellan barn och framtid” med sinnrika bilder som förvandlas och ändrar betydelse genom dikten. Helene Ericsson lyckas fånga vänskapens värme genom att gå tillbaka i sitt minne och ställa bänkar där hon och hennes vän haft betydelsefulla stunder. Eller bara där hennes vän har varit själv: jag ska placera ut en bänk i ditt lekrum för att du ska kunna återuppleva din femårsdag om och om igen. Joanna Häggbloms läser sin starka dikt ”Brev till en hyresvärd” med en rakhet som angränsar det obekväma.

Du har kränkt mig så djupt att jag löses upp.
Du har kränkt mig så djupt att jag egentligen vill flytta ut.
Men jag har ju ingenstans att ta vägen, för så är det med Sthlms boendesituation.

Ari Noam har gröna nejlikor med sig på scen – Oscar Wildes blomma och en homosexualitetssymbol. Hans män ”walks with a lisp” och han läser euforiskt om erotik och ömhet. Båda de sistläsande behandlar fart på olika sätt. Julia Gerdners livståg går Så fort men så långsamt bort till en en fixerad destination. För det är bara här som folk kan gå av. / En slutstation, som leder rakt ner i en grav. I Karl Petters värld vill allt som står still röra på sig, allt vill och ska fortare fram! Så slutligen läste fikssion sista delen av manifestet och konferencier Erik
Vernersson
rundade av föreställningen.

AKT UNG var en akt som aldrig ville sluta – vem kunde väl gå hem och sova med sådan elektricitet i luften! Kvällen bevisade än en gång att kulturastronomerna varit alldeles för snävsynta, när de enbart riktat sina teleskop mot kända och gamla delar av universum. I yngre delar finns outforskade solsystem som spränger av liv och skönhet! Detta var första upplagan av AKT UNG, men långt ifrån den sista.

Thomas Rosmer