Sami said är en av de fem som just nominerats till Borås tidnings debutantpris.
”Kvick, intelligent och medryckande prosa. En roman som är lätt att tycka om men som dröjer sig kvar länge.” skriver de i motiveringen. Och vi håller med.
Det är en allvarlig bok full av fniss. Om att inte passa in, inte höra hemma.
Så här står det bl a i presentationstexten:
När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar. En intensiv sistaminuten-uppfostran vars budskap varit: skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim.
Det börjar bra. Den första tiden i Linköping håller han sig för sig själv. Han ägnar tiden åt sina studier i religion och åt att läsa böcker om Eritrea. På väggen har han en lapp som säger ”Ät!”, så att han ska komma ihåg att äta, men han gör det på udda tider för att inte stöta på någon ifrån korridoren i köket. Det stilla livet varar dock inte länge.
Ja, ni anar lite av vad det kan vara. Läs.
Sami Saids Väldigt sällan fin är utgiven 2012 av Natur & Kultur.