Den unga litteraturen står inför många utmaningar: inte minst att finna en egen plattform. Men vad ryms bakom epitetet ”ung”? Och hur förhåller man sig till sin egen litterära debut? Under Klubb 10TAL på Teater Brunnsgatan Fyra på måndagskvällen avhandlades synen på det unga svenska litterära klimatet, där även 10TALs senaste debutanter läste sina alster och Sami Said gjorde en bejublad show av sitt alldeles färska romanstycke.
– Vad vill ni skriva, egentligen? undrade Martina Lowden under gårdagens samtal på Teater Brunnsgatan Fyra, dit 10TAL bjudit in för en kväll som reste frågor om hur det är att vara (ung) debutant i dagens litteratursverige. Frågan riktades framför allt till panelen – bestående av Peter Fröberg Idling, Josefin Holmström, Lyra Ekström Lindbäck och Jack Hildén – som besvarade den efter förmåga: kanske hade de velat skriva som Hemingway, skriva någonting som går mot trenden, eller helt enkelt ”någonting annat”. Men kanske hade samma fråga kunnat ställas till hela den ständigt växlande författargeneration som brukar kallas ”ung”? För hur man än försöker försvara sig med att man skriver precis så som man själv önskar förbinds vi alla av konventioner och genremässiga lagar som styr vad vi tror förväntas av oss. I sin inledning efterlyste Madeleine Grive, 10TALs chefredaktör, svar på hur dagens litterära klimat ter sig: hur ser möjligheterna ut för svenska debutanter i dag? Och var äger de avgörande samtalen om litteratur rum?
Ett bra svar levererades av den lågmält triumfatoriske Sami Said som hade med sig brottstycken av en ny roman. Saids läsning bar på en förlösande självklarhet som fick lyssnarna att bortse från alla tankar om att detta skulle vara anpassat någon rådande ordning. Själv är han nominerad till Borås tidnings debutantpris, och det ska bli spännande att se vad detta tidiga utkast utvecklar sig till.
I rytmmässig kontrast mot Saids kvicka prosa framstod både Mimi Åkessons och Li Sonqiaos texter. Åkessons suggestiva bilder – ett minnesdokument över ett norrländskt du som pendlar mellan flygfärder över barrskog och skutt mellan isflak – är ett av de nyskrivna bidrag som presenteras i 10TALs nyligen utkomna debutantnummer. Bland dessa återfinns också poeten Li Sonqiao, som senare i år kommer att debutera på 10TAL Bok. Hans krackelerade, uppluckrade dikter – som drar tankarna till onomatopoetiska övningar – lästes för kvällen av sångerskan Li Xi’ao, som trots att hon endast tillbringat knappa halvåret med det svenska språket gav Sonqiaos rader en musikalisk, melodisk tolkning.
De två debutanter som för kvällen inte kunde närvara, Sara Skoglund och Fredrik Schützer, gestaltades i sin frånvaro av Björn Elgerd (huvudrollsinnehavare i Stadsteaterns uppsättning av Ömheten). Det var ett inte orimligt, om än inte helt avsett, möte mellan två poetiska stycken vars underliggande ton inte är främmande för varandras närhet. Schützers postapokalyptiska lyriska landskap, där kråkor välter de byggnader de landar på och människor lättar från marken, både berikades av och berikade Skoglunds kroppsligt utforskande diktstycke. Jack Hildén – även han debutant i det senaste numret av 10TAL – framförde för kvällen ett nyskrivet prosastycke; en etnologisk undersökning eller uppsats, där en äldre generation tilläts inflika synen på den yngres historiska utforskande.
Om någon är bekant med den märkliga känslan i att debutera i bokform bör det vara Peter Fröberg Idling. Han medverkade med en uppläsning ur sin Augustprisnominerade debutroman ”Sång till den storm som ska komma”, som gavs ut i fjol och då på nytt förärade honom epitetet debutant (första gången var det med dokumentärromanen ”Pol Pots leende” som gavs ut 2006).
Det var också ur debutantens perspektiv som kvällens litterära samtal kom att föras, akrobatiskt modererat av Martina Lowden, kritiker på Dagens Nyheter och chefredaktör för den litterära tidskriften Ponton. Lowdens intresse kom framför allt att vila vid vad som sker när man debuterar: vad händer med författaren då?
Lyra Ekström Lindbäck, även hon nyligen nominerad till Borås tidnings debutantpris, underströk hur debuten förändrade blicken på hennes egen produktion:
– Det blir svårare att leka med människor. Debuten gör att man automatiskt börjar tänka i bok, vilket är någonting ganska fruktansvärt. När man har fått tillgång till en plats i den litterära gemenskapen blir det enda alternativet att skriva på ett sätt som blir sett eller läst.
Ekström Lindbäck fick medhåll av Peter Fröberg Idling, även om han framhöll att debuten knappast förblev så viktig som den framstod innan han var publicerad:
– Nu är skrivandet mer ett jobb än den stora möjlighet det framstod som från början. Debuten är lite som när man väntar på ett barn som ska födas: man fokuserar bara på den stora förlossningen, oförmögen att se bortom den. På samma sätt var att debutera väldigt stort fram tills min första bok kom ut, men nu känns det som en ganska liten sak.
Samtalets mest debatterade punkt kretsade kring Lyra Ekström Lindbäck uppmärksammade text i det senaste numret av 10TAL, där hon anklagar det rådande litterära etablissemanget för att hålla allt för hårt på förlegade föreställningar om litteratur å sin sida, och boken som objekt å andra. Själv driver hon nättidningen fikssion och menar att vi måste släppa den nostalgiska föreställningen om att bara boken kan frambära god skönlitteratur.
– Jag tycker det är intressant att bokformen har blivit en så fundamental symbol för publiceringen, sade Lyra Ekström Lindbäck.
– När jag valde att gå andra året på Biskops Arnös skrivarlinje så var jag tvungen att problematisera boken. För vad är det att skriva en bok? Det är inte ett neutralt medium, och jag tror att vi också måste problematisera titeln ”författare”.
Jack Hildén höll dock inte med, och menade att boken som fysiskt objekt fortfarande är värdefull.
– På internet kan man alltid sudda bort text, men för mig finns det ett syfte med att publiceringen ska vara oåterkallelig, sade Jack Hildén.
Josefin Holmström, litteraturkritiker på Svenska Dagbladet som själv debuterar i höst, tog även hon boken i försvar:
– Att läsa på en skärm är inte en lika sensuell upplevelse som en bok, och att tycka att texter på internet har en egen form behöver inte betyda att man inte vill ha böcker, menade Josefin Holmström.
På frågan om hur panelen förhåller sig till litteraturhistoriens ständiga ambivalens inför det unga, framhölls det att det både kan vara en fördel och nackdel att framstå som ung.
– Jag tror att det är mycket lättare att vara ung och skriva än att vara gammal och skriva, sade Jack Hildén, medan Lyra Ekström Lindbäck menade att det var nästintill omöjligt att skriva som ung utan att placeras i en viss fålla:
– Jag tror att jag förhåller mig till etiketten ”ung” på samma sätt som jag förhåller mig till etiketten ”lesbisk”. Om jag inte går in i facket ”ung” kan jag inte prata om min egen tid, sade Lyra Ekström Lindbäck.
Peter Fröberg Idling gjorde också en poäng om den till synes oändligt utsträckta etiketten ung som appliceras på författare; själv var han 33 när han debuterade och kallas i dag, strax över de fyrtio, fortfarande ung i vissa sammanhang. Och Martina Lowden påpekade hur snävt det nyskapande också kan vara, när unga författare förväntas komma med någonting nytt:
– Jag pratar med författare i femtonårsåldern som skriver fantastiskt på rimmad vers, men så säger de till mig att de ska börja skriva på obunden vers för att ingen längre publicerar den mer traditionella formen av poesi, sade Martina Lowden.
Hon fick medhåll av Josefin Holmström:
– Som kritiker tänker jag ”är det nyskapande?” Om det inte är nyskapande höjer man ribban ytterligare, då ska det vara top notch.
Slutsatserna från panelsamtalet tycks alltså vara att det kan vara bitvis främmande, bitvis en fördel, att klassas som ung i dagens litterära Sverige. Och även om det litterära etablissemanget på många sätt omhuldar en tid som kanske är på väg att undfly oss så kvarstår det – även bland unga författare – skilda preferenser, som både blickar mot historien och mot ännu obeträdd mark. Talanger finns uppenbarligen, och därtill avsikter att nå ut med egna röster. Och även om litteraturen inte önskar utforska nya marker, är det nog som Lyra Ekström Lindbäck formulerade det under samtalet:
– Om litteraturen ska ha någon plats i samhället måste även litteraturen förändras.
Henrik Sahl Johansson
Du kan också ta del av livetwittret från gårdagen under hashtagen #10TALdebut. Följ också vårt konto @tidskrift10TAL för att få uppdateringar om litteratur, konst, våra evenemang och annat!
10TAL i samarbete med Teater Brunnsgatan Fyra. Med stöd av ABF Stockholm.
10TAL Evenemangs verksamhet stöds av Statens Kulturråd, Stockholms Kulturförvaltning och Stockholms Läns landsting.
