Konsten att konversera

Det är inte alltid blytung ambitionsnivå gör en film sevärd. En omgivande kulturell infärgning kan räcka och det gäller såväl Cykla med Molière som Mr. Morgans sista kärlek.

Orsaken i båda fallen: Frankrike. Präglade av naturlig elegans och förfinad konversationskonst vilar man med viss glädje i två historier, som i sig själva lämnar en relativt oberörd.

En skådespelare har dragit sig tillbaka men blir tillbakadragen till scenens frestelser av en gammal vän.

Det dröjer inte länge förrän rivaliteten omkring huvudrollen (i Misantropen) är ett faktum, snart också omkring ’kvinnan’. Manuskriptet väver raffinerat samman ursprungspjäsens bitterheter i nutida konfrontationer och resultatet blir en i bästa mening 1800-talsmässig cinéma-bien-fait (den ”välgjorda pjäsen” var ju ett grundbegrepp i dåtida scenkonsten)!

Detta faktum, plus en där älskad skådespelare, Fabrice Luchini, har tagit skruv i hemlandet. Om den går hem lika bra i Norden vill jag låta vara osagt, men njutbart är det att följa med på samtalsturen genom landskap och interiörer, till fots som till cykel.

Det samma gäller historien om änkemannen i Michael Caines gjutna gestaltning av ”en amerikan i Paris”, som i grunden ser sitt liv avslutat i och med hustruns död.

I en skruvad händelseutveckling man vare sig behöver säga ja eller nej till når man fram till ett lyckligt och relativt oväntat slut. Det tar några filmrutor innan man frigjort sig från Justin Kirks Prior från Angels in America, men när det väl är gjort ser man en inte helt ointressant sammanbiten son med en distanserad far att göra upp med.

För åskådaren handlar det om att hänga med i historien om, att även ett ytterst lyckligt äktenskap kan bringa barnen olycka. De fick helt enkelt inte plats.

Och eftersom samtalen om allt detta äger rum i underbara parker, på härliga restauranger och ledsagas av lättsam dansutbildning ångrar man inte timmarna tillsammans med några i grund och botten alldeles oskyldiga människor.

Lite väl oskyldiga…

Cykla med MolièreCykla med Molière
regi:
Philippe Le Guay, 2013
Bio Roy, Göteborg

Mr Morgans sista kärlek
regi:
Sandra Nettelbeck, 2013
Biopalatset, Bio Roy. Göteborg