Det här är en populärvetenskaplig bok som är så bra den bara kan bli. Författaren lyckas att göra sitt ämne viktigt och angeläget för vilken läsare som helst, och efter avslutad läsning tycker i alla fall jag att jag fått nya insikter och bredare kunskap!
Jansons huvudämne är språk. Han har ett par professorstitlar i bagaget, bland annat i latin. Men det här är inte en torr, akademisk avhandling utan en bok som på ett lättfattligt och engagerande sätt berättar om ett folks ursprung, så långt tillbaka man kan följa det. Janson tar avstamp i språket och för en löpande diskussion, där läsaren hela tiden är delaktig. Till skillnad från många akademiska texter ställer Janson frågor som inte alltid får några svar och han är hela tiden mån om att visa hur vi tolkar vetandet med grund i vår egen samtid.
En bok om germaner måste givetvis börja med en massa observandum. Så även den här boken. Syftet är alltså inte att spä på myten om germanerna som ett urnordiskt och överlägset folkslag. Inte heller vill Janson förenkla idén om ett folk eller en kultur som ligger till grund för Sverige idag. Han skriver för en intelligent läsare men har hela tiden ett varningens finger uppe mot de som vill tolka germanernas kultur i någon sorts nationalistiskt ljus. Janson är noga med att poängtera att vi genom att studera historia inte lär oss om oss själva. Istället lär vi oss om de som levde förr. ”Kan man något om dem och deras språk förstår man bättre varifrån en del i svenskt språk och svensk kultur kommer och hur det har omformats och förenats med annat, hur de ständigt pågående kulturmötena har sett ut i vår del av världen. Och den som känner till grundläggande fakta om sådant är inte benägen att tro på demagogers påståenden om hur ”vi” hade det förr.”
Syftet med boken är alltså att upplysa och varna för enkelspåriga och retoriska påståenden om hur vi levde förr. Men det är ett förtjusande sätt att göra detta på. Jansons bok är en liten pärla. Den är lättläst, rolig, underhållande och har hela tiden ett driv: Vilka var germanerna, eller fanns de över huvud taget?
Jansons huvudämne är språk. Trots detta är han trovärdig och kunnig även när han redogör för kulturen, krigsmakterna och religionen (den senare snuddar han endast vid).
Om man associerar språk till grammatik, lingvistisk och fonetik, och därmed får sura uppstötningar – då ska man läsa den här boken. För den visar hur språk föds, utvecklas och ibland dör ut. Språket blir en symbol för människorna, och lika viktigt.
Baksidestexten säger att det här är den första svenskspråkiga boken om germaner på hundra år. Om det inte vore fallet, om marknaden överöstes med böcker om germaner, om det skrevs och gavs ut en bok i veckan om nämnda ämne – då skulle man ändå läsa den här!
Tore Janson
Germanerna – Myten, historien, språken
Norstedts 2013