Poesin har alltid flirtat med det musikaliska, scenen och det teatrala. Överdriften är poesins kännetecken vare sig den är tillbakahållen och kontrollerad eller storslagen, uppkäftig. Inte minst på Stockholms Internationella Poesifestival, som i början av december under fyra dagar ägde rum för sjuttonde året.
I fokus denna gång stod gurlesque: en feminin och maximalistisk estetik som lånat drag från Riot Grrrl-punken, japanska Harajaku-looken, andra subkulturella pop-fenomen och som börjat föra rejält oväsen på flera håll i litteraturvärlden. Inte minst i Korea och USA – och på senare år även i Sverige. Med Stockholms Internationella Poesifestival bjuder 10TAL årligen in till ett landskap av upplevelser och transformationer, dit alla är välkomna för att låta sig hänföras och förvandlas av poesins visionära kraft.
Per.får.mens på Obaren, Sturehof
Performancegruppen Per.får.mens inledde 2013 års festival, på Obaren, med synande blick på vår tids bekräftelsefördelning i kommentarfält och likes. Genom ett ständigt upprepande av de sociala mediernas populäraste hashtags frammanade Per.får.mens flickrummet som ett socialt centrum och undersökte publikens hantering av dess intimitet.
Gurlesken är egentligen inte något nytt, allra minst i populärkulturen, men ordet är – och som alltid är det ordet som sätter saker och ting i rörelse. Det dök upp 2001 och myntades av den amerikanska poeten och litteraturvetaren Arielle Greenberg i en recension, men växte snabbt till en poetik och har sedan utvecklats av bland andra Greenberg och poeterna Lara Glenum och Joyelle McSweeney i USA. Man kan säga att gurlesque närmast är ett aktivt sätt att förhålla sig till texter där typiska symboler för flickighet används för att på ett ”opassande” sätt utmana inlärda könsroller.
Vad som är opassande bestäms förstås i varje enskilt tillfälle – och än så länge har gurlesken långt ifrån stelnat i sin form. Den är öppen och tolerant. Författaren Sara Tuss Efrik har träffande kallat den för ”en tillåtande väninna”. Och gensvaret på temat bland vitt skilda medverkande konstnärer var också omedelbart entusiastiskt. Under Poesifestivalens föreställning på Södra Teatern den fjärde december sprängde den gurleska estetiken sig själv i dans, musik, performance och poesi från Korea, USA och Sverige.
Charlotta Öfverholm på Södra Teatern
Den koreanska poeten Kim Yideum öppnade, iförd demonisk karnevalmask och ett slags tillbakahållen aggressivitet, tolkad av skådespelaren Ingela Olsson. Lara Glenum klädd i en glittrande sjöjungfrudräkt läste med auktoritet om My Little Pony och S:t Ståkuk, tolkad med lika mycket pondus av Sissela Kyle. Kyle framförde även, med magisk känsla, dikter av den framstående koreanska poeten Kim Hyesoon, vars dikt ”Lady Phantom” börjar ”Det finns ett lik i rummet. / Jag dödade någon / Jag lämnade liket och kom hit för att ta en drink / Det är så underhållande / att inte låta folk som skrattar och snackar / få reda på att jag har lämnat ett lik efter mig i rummet”. Joyelle McSweeney rappade i sjömanskostym och byggde med sin poesi upp vindlande labyrinter av ordvändningar, fyllda av speglar i varje hörn som reflekterar en skrattretande och fasansfull samtid, men också djupare komplex och intressant i exemplet Chelsea Manning ¬– den verkligt subversiva Wiki-läckan och transgender-personen. Dansaren Charlotte Öfverholm dansade, tillsammans med Johan Forsberg, ett magnifikt nummer inspirerat av Louise Bourgeois dikter och installationer, kärlekens bekymmer och Moder Jord, pepprad med kontrabas och ironi. Under en lång sekvens plockar den unge älskaren stora salladsblad ur hennes underkläder och äter dem glupskt och girigt med en starkt surrealistisk och sensuell effekt, erotiskt och en smula groteskt.
Lara Glenum och Sissela Kyle på Södra Teatern
Det råder en del oenighet om vad som får kallas gurleskt och inte, vilka gränser som gäller för fenomenet och om det är en genre, en sorts rörelse eller bara en litterär tendens. När Ulrika Knutson som modererade ett samtal om gurlesk konst och litteratur på Liljevalchs konsthall tar upp frågan med Lara Glenum – som tillsammans med Arielle Greenberg redigerade den introducerande och banbrytande antologin Gurlesque. The new grrly grotesque burlesque poetics 2010 – berättar hon hur åsikterna mellan de två redaktörerna numera skiljer sig åt. Greenberg ser gurlesken som ett avgränsat, samtida amerikanskt fenomen; Glenum ser den hellre som ett internationellt fenomen som inte bara är samtida utan också spårbart i västerländsk litteraturhistoria sedan Shakespeare. Litteraturvetaren Joyelle McSweeney poängterade gurlesken som aktivism – ett sätt att ”läsa litteraturhistorien baklänges”, vilket hon också skrivit en intressant essä om i 10TALs aktuella nummer Gurlesque.
Med 2013 års Stockholms Internationella Poesifestival i backspegeln ser 10TAL fram emot en fortsatt aktivering av den gurleska estetikens svårgripbara, omstörtande kraft.
Festivalens maskot, skapad av Amelie Bjurenhed
Läs även om AKT UNG, festivalens scen för unga poeter mellan 16 och 27.
Stockholms Internationella Poesifestival arrangerades av tidskriften 10TAL i samarbete med Södra Teatern, ABF Stockholm, Stockholms Stadsbibliotek, Liljevalchs konsthall, Teater Brunnsgatan Fyra, Obaren, KiWi, Action Books, Albert Bonniers förlag, Norstedts, med flera.
Sponsorer: Mornington Hotel, Sturehof
10TAL Evenemangs verksamhet stöds av Statens Kulturråd, Stockholms Kulturförvaltning och Stockholms Läns landsting.