Där känslorna stelnar

FilmbildAlla har någon gång lyft en snäcka till örat och lyssnat till livsgåtan därefter. Det är också vad överkänslige Simo gör i Betongnatt, en ung man på gränsen till vuxenvärlden, där hans äldre bror Ilkka förklarar honom människans ändlighet.

Bara skorpionerna kommer att överleva kärnvapenkriget – ett hetare tema än i dag, när Pirkko Saisios roman filmen bygger på utkom 1981.

Även homosexuelle grannen: esteten,  fotografen, kyrkosångaren har i egenskap av mystiker uppfattningen att det är i tillvarons helhet man finner sitt centrum, som människans bristfälligheter hotar förstöra. Simos möte med denne man kunde slutat annorlunda om inte rädslan övermannat honom. Hans undersökande upptagenhet av sin egen spegelbild och de vita skorna han bär antyder det.

Brödernas mor vänder sig till Simo med sin oro för att äldste sonen skall handla överilat, han har en fängelsevistelse att se fram mot. Så går det emellertid inte.

Denna moder representerar det mått av självinsikt, stolthet och förväntan som överlevt betongen. Hon klär inte – till Simos avsmak – upp sig för att träffa en älskare, det är drömprinsen hon föreställer sig möta. Hon när med andra ord det hopp Ilkka upplyser lillebror om är det värsta hotet mot känslan av frihet.

Instängda i en rökig lägenhet utan ursäkter, ångande av fysisk närvaro och kraft framträder porträttet av en familj där ingenting kan sägas längre. I utomhusbilderna bryter däremot solstrålarna igenom det kompakta dis fotografen Peter Flinckerberg skapat och förvandlar bildrutorna till altartavlor, ledsagade av barockmusik.

Inte sedan Kvarteret Korpen har de svåra förutsättningarna för att tänka framtiden exponerats med sådan påträngande desperation, skapat sådan skönhet i skildringen av den vanliga människans inre vibrationer.

Betongnatt
Regi: Pirjo Honkasalo
Finland 2013