Om att leva med andra än sig själv

Thomas Jakob (Mikael Persbrandt) är en världsberömd sångare som tillsammans med sin manager Kate rest från L.A. till Danmark för att spela in sin nya skiva och träffa sin producent Molly (Trine Dyrholm). I Danmark bor också hans dotter Julie med 11-årige sonen Neo, vilka han inte haft någon närmare relation till förrän nu.

Pernille Fischer Christensens En sång från hjärtat (Someone you love) är en film där musiken är tänkt att spegla hela det drama som kommer att utspela sig kring Thomas Jakob. Men spegeln är alltför dammig för att ge en rättvis bild av det den är tänkt att reflektera, musikproduktionen lever inte upp till den Cohen/Waits-svärta man försökt efterlikna. Genom filmens dramaturgi förutsätts att det är just stor musik som berör de spelar in där i studion, men det kan bli svårt att lura en verklig publik rörande sina intryck.

Väljer man däremot att ha överseende med detta och se förbi den suddiga spegeln, så finns det en känsloladdad berättelse som med tiden får det utrymme den förtjänar. För de stora dramatiska anslagen till trots är det framförallt i de små ögonblicken mellan barnbarnet Noa och Thomas som det blir riktigt avväpnande och jag får svårt att värja mig.

Thomas som hittills levt i huvudsak för sin musik och sitt stora ego får allt svårare att försvara sitt privatliv och sin avskildhet där på slottet de hyrt under vistelsen i Danmark. När dottern Julie frågar honom om pengar, en fråga som kanske är det enda sättet hon vet om för att på ett riskfritt sätt närma sig sin världskände far. Så är det egentligen en återupprättad barndom med en närvarande pappa hon vill ha. Då Julie sedan skrivs in på rehab för drogavvänjning tvingas Thomas som enda anhörig motvilligt att ta sig an Noa, och de möts genom musiken.

Men Noa med sin fasta blick och stillsamma sätt fungerar effektivt som en mjuk orubblig bro över generationer av missbruk och trasiga relationer, där han som den enda obefläckade familjemedlemmen står mellan Thomas och hans dotter Julie. Noa kräver egentligen ingenting. Men han viker heller inte ner sig, och avvisar t.o.m. den finaste gåva Thomas har att ge, sin bästa gitarr. Så småningom tvingas Thomas att sänka garden och se sig själv och andra utanför musiken, med de blottor i känslomuren det medför.

Den enda som till en början ser till barnbarnets behov med viss värme är slottets husfru Ping pong, hon som står lägst ner i hierarkin besitter en förmåga som Thomas länge saknat.

En sång från hjärtat handlar om den outtalade längtan efter närhet och genuin omtanke, och den tomhet som inte kan ersättas av varken berömmelse, missbruk eller materiella ting.