Liras chefredaktör om den krassa verkligheten bakom politiskt snömos

Jag fick höra nyheten sent i fredags eftermiddag av en uppringande reporter från Svt:s Kulturnyheterna. ”Du har kanske hört de dåliga nyheterna?” Det hade jag nu inte och blev minst sagt förvånad. Om något väntade jag med spänning på det årliga besked från Kulturrådet som brukar komma så här dags i december. Storleken på vårt så viktiga produktionsstöd för kommande år.

De senaste åren har Liras produktionsstöd ökat stegvis från 400 000 kr till 475 000 kr. Det är relativt mycket – vi är en av de tidskrifter som fått högst och mest stabilt stöd och eftersom jag inte fått några som helst andra signaler kände jag mig ganska trygg när jag tidigare i år satt med 2015 års budget.

Nu ser det plötsligt ut som att detta stöd i ett slag kommer att minskas med cirka fyra femtedelar. Hur vi, med vår omsättning på två och en halv miljon inklusive stödet ska klara detta med så kort varsel vet jag inte.

När Kulturnyheterna ringde upp i fredags lät det hela så absurt att jag inte riktigt kunde ta hotet på allvar. Något så lösryckt och kortsiktigt går aldrig igenom, tänkte jag. Under helgens gång har jag tvingats inse att risken snarare är överhängande.

2015 kan bli året då en lång rad svenska kulturtidskrifter av de mest skilda slag läggs ner eller förvandlas till tynande hobbyprojekt. Allt på grund av en politisk budgetcirkus vars dellösning av någon outgrundlig anledning anses ligga i att strypa denna på det stora hela ytterst marginella post på 19 miljoner kronor.

Men varför menar då Kulturutskottet, anfört av dess moderate ordförande Per Bill, att just tidskrifterna inte längre är värda sitt stöd? Det enda som framgår av Per Bills uttalanden hittills är att området ”ligger lägre på prioriteringslistan” än litteraturstöd och barnkultur. Och så det riktigt provocerande: att en övergång till digital distribution ska kunna minska tidskrifternas kostnader.
Det kan vara den mest okunniga och arroganta mumbojumbo jag någonsin hört som argument bakom ett så pass viktigt beslut. Har de inblandade ens diskuterat det här med någon utomstående? Förslagsvis med någon som vet hur det fungerar att ge ut en tidskrift år 2014?

Tanken att det skulle vara en besparing att sluta göra fysiska tidskrifter till förmån för digitala är nämligen mer än lovligt naiv. För Lira skulle ett sådant drag förvisso innebära minskade kostnader på cirka 250 000 kronor årligen (ungefär tio procent av vår omsättning). Problemet är bara att intäkterna skulle minska betydligt mer än så. En kvalificerad gissning (jo, jag har faktiskt mandat att göra en sådan, till skillnad från Kulturutskottets ordförande) är att prenumerationsintäkterna skulle halveras ganska omgående och annonsintäkterna mer än så. Vi pratar alltså minskade intäkter på mellan en halv och en miljon kronor. Väldigt försiktigt räknat. För nej, betalningsviljan från vare sig prenumeranter eller annonsörer är verkligen inte densamma digitalt. Det vet alla som tittat på saken lite närmare.

Jag kan också avslöja nyheten för Per Bill och hans vänner att Lira, liksom många av våra kollegor, förstås redan finns tillgängliga digitalt. Via utmärkta tjänster som Readly och Qiozk eller egna lösningar. Vars enda lilla krux är att de inte ger några som helst pengar att tala om. Intäkterna 2014 från Liras digitala version på olika plattformar skulle räcka att finansiera vår extremt lågbemannade och kostnadseffektiva redaktion i max en vecka.

Vad det skulle betyda att Lira i sin nuvarande form försvinner borde jag egentligen överlåta åt andra att säga. Men: vi bevakar och lyfter fram en rad musikscener som till stora delar helt ignoreras av större medier. Vi berättar om all den fantastiska musik som skapas i Sverige inom genrer som folkmusik, jazz, världsmusik och visa. Inspirerar genom att lyfta fram internationella artister i samma genrer.
Varje år porträtteras ett hundratal artister i våra spalter. Recenseras 700-800 skivor. Reportage från när och fjärran skildrar musiklivet ur alla upptänkliga synvinklar.
Vi är djupt stolta över den höga kvalitetsnivå vi håller trots begränsade resurser. Vi är stolta över den betydelse vi har för svenskt musikliv.
Vi är också medvetna om att vi inte riktigt får ekonomin att gå runt utan stöd. Och därför tacksamma för att ha fått detta.
Utan oss skulle Sverige inte bara förlora en tidskrift, vårt land skulle bli betydligt tystare.

Att nu skumma igenom listan över alla de tidskrifter som fick statligt stöd 2014 är en högst obehaglig upplevelse. Ajöss Bang. Ajöss Glänta. Ajöss 10TAL. Ajöss Danstidningen. Orkesterjournalen. Expo. Galago. Karavan. Opera. Lyrikvännen. Ord & Bild. Nutida Musik. Paletten. Provins. Opsis Barnkultur. Scoop. Teatertidningen. Etcetera etcetera etcetera.

Patrik Lindgren, chefredaktör Lira Musikmagasin