J Mascis
Pustervik, Göteborg, onsdag 17 december 2014
Många halvunga män med IPA-indränkta skägg, värmande mössor och skogshuggarskjortor på Pustervik denna kväll. Somliga står längst framme vid kravallstaketet och tindrar med ögonen. De gubbmyser i sina lagom slitna denimjackor eller blommiga skjortor. Jo, det finns många damer i publiken också, men ni fattar.
Så stundar det också konsert med allas vårt introverta favorittroll J Mascis. Amherst-sonen har tagit steget från ungdomens hardcorepunk hemma i Massachusetts via Dinosaur Jrs alternativrockigt stilbildande gitarrurladdningar till dagens soloplattor. Numera är stuket en halvakustisk, ofta trasigt vacker uppdatering av folkrock med den lilla twist som är just J Mascis egen. Han kan gå från bräckligt bräkande sångpartier till ljusa tonlägen som minner om Neil Young när denne låter som mest känslig. J Mascis var ju också viktig i en ny generations upptäckande och accepterande av nämnda Young men även sånt som Grateful Dead en gång i tiden, då för 20-25 år sedan – och framåt, att döma av publikens ålder.
Kombinera med brittiska män med gitarrer – tänk Nick Drake, John Martyn, Richard Thompson – och krydda med några orientaliskt utsvävande gitarrsolon och psykedeliska stjärnkikarobservationer och du har J Mascis anno 2014. Ibland ligger han rätt nära kompisen Thurston Moores mer nedtonade alster.
Den storskaliga nystarten som soloartist, Several shades of why, släpptes på Sub Pop 2011 och anger tonen på Mascis solotripp. Årets fina Tied to a star fortsätter på den inslagna vägen. Det vackra och välklingande från den stålsträngade akustiska gitarren växlas med feedback-fräsande nojsigt gitarrspel med nedstampad effektbox. Just det senare kan orsaka lite avbrott i koncentrationen ibland, men låt gå. Mascis försöker väl kompensera för bristen på kompmusiker.
Ensam med en gitarr, sittandes på en scen med sugrörsdryck och halsspray inom bekvämt räckhåll lirar J Mascis sig igenom sitt program utan att säga särskilt mycket alls till det tätpackade Pustervik. Kepsen stadigt på huvudet, blicken fixerad på notställets textpärm.
Mot slutet kommer nya singeln Fade into you – en fullkomligt magisk tolkning av Mazzy Stars moderna klassiker. Och den passar J Mascis som den berömda handsken. Som avslutning släntrar Mascis in igen och gör den förväntade Just like heaven, The Cure-covern som Dinosaur Jr ofta avslutat sina konserter med, inte minst på senare års återföreningsturnéer av ursprungsupplagan. Innan låten hinner ta slut avslutar dock Mascis det hela abrupt och ståller bryskt ifrån sig gitarren när det återstår mer än en minut av den.
Efteråt hör jag några ur publiken diskutera det rumphuggna slutet. Instämmer helt stilla, tills jag kommer ihåg att Dinosaur Jr – live och på skiva – ju avslutar låten nästan lika abrupt.
En lyckad kväll allt som allt, med en dinosaurie som visar att han har bettet och glöden kvar även när formatet och volymen tas ned till en intimare nivå.
Timo Kangas
Fotnot: Fredag 19 december spelar J Mascis på Debaser Strand i Stockholm.