Teatralisk fusionfolk med stor spännvidd

Afenginn
Estradscenen, Stockholm Folk Festival lör 8 aug 2015

Ett av de mest säregna banden på Stockholm Folk Festival i år är Danmarksbaserade Afenginn, som har rötter i Balkan-inspirerad musik men vars kompositioner har utvecklats åt en mängd olika håll, ofta i en och samma låt.
Kvintettens ledare, den Finlandsfödde mandolinisten Kim Nyberg, är förutom en egensinnig kompositör också en stark scenpersonlighet och framkallar rundgång i sitt instrument på bästa rockstjärnemanér som övergång mellan två låtar.
Gruppens mycket dynamiska låtar håller publiken på helspänn, och när Afenginn drar igång en låt som de beskriver som en fusion mellan romsk musik och finsk humppa dröjer det inte länge förrän dans utbryter.
Den pan-nordiska gruppens musik (de har medlemmar även från Norge och Sverige) är mestadels instrumental men då och då brister de ut i teatralisk stämsång. Konsertens huvudnummer, som också avslutar den, blir den långa, tredelade sviten Bastard komplex, som föregås av en av de längsta och mest märkliga låtpresentationer jag har hört, med bisarra förklaringar till vad styckena handlar om.
Förutom mandolin är sättningen klarinetter, fiol, cello/elbas och trumset, och alla musiker har gott om utrymme att glänsa. Efter ett experimentellt trumsolo, med spel på trumsargarna, avrundas sviten och lämnar publiken ropandes efter ett extranummer, som speltiden tyvärr inte medger utrymme för.

Rasmus Klockljung